Jesaja 6 | nuBibeln

Herren kallar Jesaja

1 Det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög, upphöjd tron, och templet fylldes av hans mantelsläp. 2 Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar. Med två av vingarna täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. 3 De ropade till varandra: ”Helig, helig, helig är härskarornas HERRE, hela jorden är full av hans härlighet.” 4 Ljudet av deras röster fick templets grund att skaka, och templet fylldes av rök. 5 Jag sa: ”Ve mig! Jag går under, för jag är en man med orena läppar och bor bland ett folk med orena läppar, och jag har sett kungen, härskarornas HERRE.” 6 Då flög en av seraferna fram till mig, med ett glödande kol i handen som han hämtat från altaret med en tång. 7 Han rörde med det vid mina läppar och sa: ”När detta nu har vidrört dina läppar har din skuld tagits bort och din synd försonats.” 8 Sedan hörde jag Herren fråga: ”Vem ska jag sända? Vem vill gå som vår budbärare?” Jag svarade: ”Jag vill! Sänd mig!” 9 Då sa han: ”Gå och säg till det här folket: ’Lyssna, lyssna, men fatta inget! Titta, titta, men se inget!’ 10 Gör det här folkets hjärta hårt. Stäng deras öron och tillslut deras ögon, så att de inget kan se och inget höra, så att de inget förstår och inte vänder om och blir botade.” 11 Jag frågade: ”Herre, hur länge?” Han svarade: ”Tills städerna ligger i ruiner utan invånare, husen står tomma, och fälten är skövlade. 12 HERREN ska föra var och en långt bort, och det ska bli en stor ödeläggelse i landet. 13 När en tiondel är kvar där, ska också den ödeläggas, som en terebint eller en ek, vars stubbe finns kvar efter att den fällts. Den stubben är en helig säd.”

Nya Levande Bibeln

Herren kallar Jesaja

1 Det år då kung Ussia dog, såg jag Herren! Han satt på en hög tron, och templet var fyllt av hans härlighet. 2 Omkring honom svävade sexvingade serafer. Med två av vingarna täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. 3 De ropade till varandra: "Helig, helig, helig är härskarornas Gud, hela jorden är full av hans härlighet." 4 Ljudet av deras röster fick templets grund att skaka, och plötsligt fylldes hela helgedomen av rök. 5 Då utbrast jag: "Jag går under, för jag är en syndare med orena läppar och tillhör ett folk med orena läppar, och jag har sett kungen, härskarornas Gud." 6 Då flög en av seraferna fram till altaret och hämtade ett glödande kol med en tång. 7 Han rörde med det vid mina läppar och sa: "Jag förklarar dig 'icke skyldig'. Nu när kolet har vidrört dina läppar har alla dina synder blivit dig förlåtna." 8 Sedan hörde jag Herren fråga: "Vem ska jag sända som budbärare till mitt folk? Vem vill gå?""Herre, jag vill gå!" svarade jag. "Sänd mig!" 9 Han svarade: "Ja, du ska gå. Och så här ska du säga till mitt folk: 'Fastän ni får höra mina ord gång på gång, förstår ni dem inte. Fastän ni ser mig göra det ena undret efter det andra, fattar ni ändå inte vad de betyder'. 10 Fördunkla deras förstånd och stäng deras öron och ögon. Jag vill varken att de ska se, höra eller förstå eller att de ska vända sig till mig för att bli botade." 11 "Herre, hur länge dröjer det tills de är beredda att lyssna?" frågade jag. Han svarade: "Det kommer inte att ske förrän deras städer ligger i ruiner utan överlevande, fälten är skövlade och 12 alla har blivit bortförda som slavar till avlägsna länder och hela Israel ligger övergivet! 13 Men en tiondel ska överleva, och fastän Israel blir intaget och förstört gång på gång, ska det vara som ett träd som visserligen huggits ner men vars stubbe fortfarande lever och kan skjuta nya skott."

Jesaja 6 | nuBibeln Nya Levande Bibeln

Herren kallar Jesaja

Herren kallar Jesaja