1”Hör på mig, ni som strävar efter rättfärdighet, ni som söker HERREN! Tänk på den klippa ni blev uthuggna ur, och gruvan ur vilken ni har grävts fram.2Tänk på er far Abraham, och Sara, som födde er. När jag kallade honom var han bara en, men när jag välsignat honom blev han många.3HERREN tröstar Sion och känner medlidande med dess ruiner. Han gör dess öken lik Eden, dess ödemark lik HERRENS trädgård. Fröjd och glädje ska finnas där, tacksägelse och lovsång.4Lyssna på mig, mitt folk, hör noga på, mitt folk! Från mig ska lagen utgå, min rätt ska vara ett ljus för folken.5Min rättfärdighet närmar sig, min frälsning är på väg. Mina armar ska skaffa rätt åt folken. Fjärran länder ska vänta på mig och hoppas på min makt.6Se upp mot himlen och ge akt på jorden där nere. Himlen ska försvinna som rök, jorden ska nötas ut som en klädnad och dess invånare dö som mygg. Men min räddning ska vara i evighet. Min rättfärdighet ska aldrig svika.7Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten och som gömmer min lag i era hjärtan! Var inte rädda för människors hån, frukta inte deras förolämpningar.8Mal ska äta dem som kläder och larver äta dem som ylle. Men min rättfärdighet varar för evigt, och min räddning i alla kommande generationer.”9Vakna, vakna, klä dig med styrka, du HERRENS arm! Vakna upp som i forna dagar, i gångna tider. Var det inte du som slog Rahav i stycken, du som genomborrade havsodjuret?10Var det inte du som torkade ut havet, det stora djupets vatten, och gjorde en väg i havsdjupet där det befriade folket kunde gå över?11De som HERREN friköpt ska återvända och komma till Sion med jubel, krönta med evig glädje. De får fröjd och glädje, sorg och suckan flyr.12”Jag, jag är den som tröstar er. Varför är du rädd för dödliga människor, de som bara är som gräs?13Varför glömmer du HERREN, din Skapare, han som spände upp himlen och lade jordens grund? Du lever i ständig skräck för förtryckarens vrede. Han står redo att förgöra dig, men vad blir det av förtryckarens vrede?14Snart blir fången befriad. Han ska inte dö och läggas i graven, inte heller ska han sakna bröd.15Jag är HERREN, din Gud, som rör upp havet, så att vågorna dånar, han som heter härskarornas HERRE.16Jag har lagt mina ord i din mun och gömt dig i min skyddande hand, jag spände upp himlen och lade jordens grund, och till Sion sade jag: ’Du är mitt folk.’ ”17Vakna, vakna, res dig Jerusalem, du som av HERRENS hand fått dricka hans vredes bägare, tömma berusningens bägare i botten, den som fick dig att ragla.18Ingen av de söner hon fött kunde leda henne, ingen av dem hon fostrat kunde ta henne vid handen.19Dubbel olycka har blivit ditt öde – vem kan trösta dig? – förödelse och undergång, hungersnöd och svärd. Vem* kan ha medlidande med dig?20Dina söner har dukat under och ligger på gatorna, som antiloper fångade i nät, som berusade av HERRENS vrede och din Guds straff.21Men hör nu här, du plågade, du som är berusad, fast inte av vin.22Så säger din Herre, HERREN, din Gud, som försvarar sitt folk: ”Jag tar ur din hand denna bägare som fick dig att ragla. Du ska inte längre behöva dricka ur den, ur min vredes bägare.23Jag ska sätta den bägaren i händerna på dem som plågade dig och sa till dig: ’Lägg dig, så att vi kan gå över dig.’ De gjorde din rygg till mark och till en gata att gå på.”
Nya Levande Bibeln
Vakna upp och frukta Herren
1Hör på mig, alla ni som hoppas på hjälp och som söker Herren! Tänk på den klippa ni blev uthuggna ur! Ja, tänk på era förfäder Abraham och Sara, som ni härstammar från. Ni bekymrar er för att ni är så små och så få, men Abraham var bara en, när jag kallade honom. När jag välsignade honom, blev han stamfar till ett stort folk.3Så ska Herren välsigna Israel igen och göra dess öknar blomstrande. Dess öde vildmark ska bli lika vacker som Edens trädgård. Fröjd och glädje, tacksägelse och lovsång ska fylla landet.4Lyssna, mitt folk, lyssna Israel, för jag ska se till att rätten segrar.5Min nåd och min rättvisa kommer snart. Din frälsning är på väg. Jag ska härska över folken. De ska vänta på mig och längta efter mig.6Se mot himlen och ge akt på jorden. Skyarna ska försvinna som rök, jorden ska nötas ut som gamla kläder och dess invånare ska dö som flugor. Men min frälsning ska vara i evighet. Min rättfärdighet ska aldrig svika.7Hör på mig, ni som kan skilja på rätt och orätt och som gömmer min lag i era hjärtan! Var inte rädda för människors förakt och förtal.8De ska försvinna som malätna kläder och maskäten ull. Men min rättvisa och barmhärtighet ska vara för evigt, och min frälsning från generation till generation.9Vakna upp, Herre! Res dig och kläd dig med makt! Vakna upp och var som under de dagar när du slog Egypten, Nilens drake!10Är du inte densamme i dag, den mäktige Guden som torkade ut havet och gjorde en väg genom det för det folk som du befriat?11Den tid kommer, när de som Gud befriat ska komma hem igen. Sjungande av glädje och lycka ska de komma till Jerusalem, och sorg och bedrövelse ska vara borta för alltid.12Ja, jag är den som tröstar er och ger er all denna glädje. Vad har ni då för anledning att vara rädda för vanliga, dödliga människor, som vissnar bort och försvinner som gräset?13Och ändå fruktar ni inte Gud, er Skapare. Ni har glömt bort honom, han som strödde ut alla stjärnorna över himlen och som skapade jorden. Ska ni leva i ständig fruktan för människors förtryck och varje dag våndas under deras vrede?14Snart, ja mycket snart, ska ni slavar bli befriade. Fängelse, svält och död ska inte bli ert öde.15Jag är Herren, er Gud, härskarornas Gud, som gjorde en torr väg för er rakt genom havet, mellan de rytande vågorna.16Jag har lagt mina ord i er mun och bevarat er trygga i min hand. Jag placerade stjärnorna där de skulle vara, och jag formade jorden. Jag är den som säger till Israel: "Du tillhör mig!"17Vakna upp, vakna upp, Jerusalem! Du har druckit tillräckligt av Herrens vrede. Du har tömt skräckens och förtryckets bägare i botten.18Inte en enda av dina söner är kvar i livet för att hjälpa dig eller ge dig råd hur du ska handla.19Dubbel olycka har blivit ditt öde, förödelse och undergång, hungersnöd och svärd. Vem finns kvar som kan visa medlidande? Vem finns kvar som kan trösta dig?20Dina söner har dukat under och ligger på gatorna, som villebråd fångat i nät. Herren har gjutit ut sin vrede och tillrättavisat dem.21Men hör nu här, ni som är plågade och har så många svårigheter, ni som är som i dvala, fast ni inte är berusade av vin.22Detta är vad Herren säger, Herren, er Gud, som har omsorg om sitt folk: "Jag tar bort denna fruktansvärda bägare från dig. Du ska inte längre behöva dricka min vrede.23Men jag ska i stället sätta den bägaren i händerna på dem som plågade dig och trampade ner dig i gruset."
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.