1Sänd lamm till landets härskare från Sela* genom öknen till Sions berg.2Likt fåglar som flyr, utstötta ur boet, kommer Moabs döttrar till Arnons vadställen.3”Ge oss råd, fatta ett beslut! Låt din skugga falla som nattens mörker, mitt på dagen! Göm de fördrivna, röj inte de flyende!4Låt mina fördrivna från Moab få stanna hos dig. Var en tillflykt för dem mot fördärvaren.” För förtryckaren ska inte finnas mer, förödelsen är över, våldsverkaren är borta från landet.5Då ska en tron upprättas i nåd, och i trohet ska en domare sitta på den i Davids hydda, en som söker det rätta och strävar efter rättfärdighet.6Vi har hört om Moabs stolthet, dess enorma övermod och högfärd, stolthet och arrogans, dess tomma prat.7Därför jämrar sig moabiterna, alla jämrar sig över Moab i sorg och bedrövelse över Kir-Haresets druvkakor.8För Heshbons fält torkar ut, liksom Sivmas vinrankor. Folkens herrar har trampat ner de utsökta vinrankorna som nådde ända bort till Jaser, slingrade sig i öknen och bredde ut sig till havet.9Därför gråter jag som Jaser över Sivmas vinrankor. Mina tårar ska flöda över Heshbon och Elale, glädjeropen över din mogna frukt och skörd har upphört.10Nu är all glädje och fröjd borta från trädgårdarna. Inga sånger och inget jubel hörs i vingårdarna, och trampet i vinpressarna har upphört. Jag har gjort slut på all deras skördeglädje.11Jag klagar i mitt inre som en harpa över Moab, och i mitt innersta över Kir-Heres.12När nu Moab träder fram på sin offerplats tröttar hon bara ut sig där, och när hon går till sin helgedom för att be, är det till ingen nytta.13Detta är vad HERREN talade till Moab vid den tiden.14Men nu säger HERREN: ”Inom tre år, som är som en daglönares år,* ska Moabs glans med hela dess stora folkmängd vara försvunnen. De överlevande ska vara få och obetydliga.”
Nya Levande Bibeln
Moab krossas för sin stolthet
1Moabs flyktingar från Sela på andra sidan öknen sänder lamm som gåva i hopp om fred med kungen i Juda.2Kvinnorna i Moab är som hemlösa fåglar vid floden Arnons vadställen.3Budbärarna som har med sig gåvan till Jerusalem ber om råd och hjälp. "Skydda oss! Överlämna oss inte till våra motståndare!4Låt våra utstötta stanna bland er! Göm dem undan våra fiender! Gud kommer att löna er för er vänlighet mot oss. Om ni låter Moabs flyktingar slå sig ner bland er, ska Gud, när förstörelsen är över, upprätta Davids tron för alltid. På den tronen ska han sätta en god och rättvis kung."6Är detta det stolta Moab, som vi hört talas så mycket om? Nu är all dess överlägsenhet borta!7Därför gråter alla i Moab och sörjer över det hemsökta Kir-Hareset,8över Hesbons övergivna fält och Sibmas tomma vingårdar. De fientliga krigsherrarna har trampat ner de plantor som gav utsökta viner, kända ända bort till Jaser i öknen och ner till havet.9Därför gråter jag som Jaser över Sibmas vingårdar. Mina tårar ska flöda för Hesbon och Eleale, där sommarens frukt och gröda har förstörts.10Nu är all glädje och all förväntan inför skördetiden borta. De glada sångerna i vingården hörs inte längre, och trampet i vinpressarna har upphört. Jag har gjort slut på all deras skördeglädje.11Jag gråter och sörjer över Moab, och min förtvivlan över Kir-Heres är djup.12Moabs folk ska i ångest och förtvivlan be till sina avgudar på bergshöjderna, men de kan inte hjälpa dem. De ska bönfalla dem i sina tempel, men de kan inte rädda dem.13Allt detta som rör Moab har sagts förut, men nu säger Herren än en gång, att inom tre år ska Moabs ära och glans vara försvunnen och endast några få ska fortfarande vara vid liv.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.