Jeremia 6 | nuBibeln

1 Fly, sätt er i säkerhet, ni folk från Benjamin, fly från Jerusalem! Blås i horn i Tekoa! Låt signalen ljuda i Bet-Hackerem. En olycka hotar från norr, och en stor förödelse. 2 Jag ska ödelägga dotter Sion, den vackra och bortskämda. 3 Herdarna kommer mot henne med sina hjordar. De ska slå upp sina tält runt omkring henne och dela upp åt sig var sin betesmark.” 4 ”Gör er beredda till strid mot henne! Kom, låt oss gå till anfall vid middagstid! Men ve oss! Dagen lider redan mot sitt slut, och kvällsskuggorna blir längre. 5 Kom, låt oss gå till anfall i natt och förstöra hennes fästningar!” 6 För så säger härskarornas HERRE: ”Hugg ner träd och bygg vallar mot Jerusalem. Denna stad ska straffas.* Den är full av förtryck. 7 Som en brunn flödar av vatten så flödar dess ondska fram. Där ljuder ekot av våld och förödelse. Sår och slag har jag ständigt framför mig. 8 Ta varning, Jerusalem, så att jag inte vänder mig bort ifrån dig och gör dig till en öde plats där ingen kan bo.” 9 Så säger härskarornas HERRE: ”Låt dem skörda en efterskörd, som från en vingård, en rest av Israel. Räck ut din hand, plocka bort druvorna, som druvplockaren gör.” 10 Till vem ska jag tala, vem ska jag vittna för, så att de lyssnar? Deras öron är tillslutna, och de kan inte höra. HERRENS ord föraktas bland dem, och de bryr sig inte om det. 11 Jag är uppfylld av HERRENS vrede. Jag orkar inte hålla inne med den. ”Töm ut den över barnen på gatan, över unga män som samlats, både man och kvinna ska drabbas, liksom den gamle, den åldrade. 12 Andra ska överta deras hus, deras åkrar och hustrur. Jag ska räcka ut min hand mot invånarna i landet, säger HERREN. 13 Från den minste till den störste är de alla giriga, till och med profeter och präster bedrar. 14 De lindrar skadorna hos mitt folk, men bara på ett ytligt sätt. De säger: ’Allt står väl till, allt står väl till.’ Men ingenting är väl. 15 Skäms de för det avskyvärda de gjort? Nej, någon skam känner de inte, de förstår inte att blygas. Därför ska de falla bland dem som faller. När tiden är inne för mig att straffa dem ska de slås ner, säger HERREN.” 16 Så säger HERREN: ”Stanna upp vid vägskälen och se efter, fråga efter de gamla stigarna, efter den goda vägen, och gå på den, så ska ni finna ro för era själar. Men de svarade: ’Nej, vi vill inte vandra på den.’ 17 Jag tillsatte vakter över er och sa: ’Lyssna när hornet ljuder!’ Men de sa: ’Nej, vi vill inte lyssna!’ 18 Lyssna därför, alla folk, ni vittnen, lägg märke till vad som sker med dem!* 19 Lyssna, jord: Jag ska låta olycka komma över detta folk, frukten av deras planer, för de har inte velat höra på mig utan har förkastat min lag. 20 Vad bryr jag mig om rökelse från Saba eller bästa kalmus från fjärran land? Jag kan inte ta emot era brännoffer, och era slaktoffer behagar mig inte.” 21 HERREN säger därför: ”Se, jag ska lägga stötestenar framför detta folk, och på dem ska de snava, fäder och söner tillsammans, grannar och vänner, och de ska förgås.” 22 Så säger HERREN: ”Se, ett folk kommer från ett land i norr, en stor nation reser sig från jordens yttersta ändar. 23 De är beväpnade med båge och lans, de är grymma och obarmhärtiga. Det låter som havets dån när de drar fram på sina hästar, rustade för strid mot dig, dotter Sion.” 24 Vi har hört ryktet om dem, och vi står handfallna. Vi grips av ångest och våndas som en kvinna som ska föda barn. 25 Gå inte ut på de öppna fälten, och gå inte ut på vägarna, för där finns fiendens svärd och skräck på alla håll. 26 Du dotter, mitt folk, klä dig i säcktyg och rulla dig i aska! Håll en bitter dödsklagan, som över den ende sonen. För plötsligt kommer förgöraren över oss. 27 ”Jag har satt dig att pröva mitt folk, för att du ska lära känna och pröva deras levnadssätt. 28 Alla är hårdnackade upprorsmakare, som förtalar och är som koppar och järn, allesammans fördärvade. 29 Blåsbälgen pumpar intensivt för att bränna bort bly i elden, men reningen är förgäves. Det onda kan inte renas bort. 30 Förkastat silver kallas de, för HERREN har förkastat dem.”

Nya Levande Bibeln

En sista varning till Jerusalem

1 Fly, ni folk från Benjamin, fly för era liv! Fly från Jerusalem! Slå larm i Tekoa! Låt signalen ljuda i Bet-Hackerem. Varna alla att en mäktig armé är på väg norrifrån för att förgöra folket. 2 Du är som en värnlös, ung flicka. 3 Onda herdar ska omge dig. De ska slå upp sina läger runt staden och dela dina betesmarker mellan sina hjordar. 4 Se hur de gör sig beredda till strid! Vid middagstiden har den börjat. Hela eftermiddagen rasar den, ända till skymningen. 5 "Kom, låt oss gå till anfall i natt och förstöra alla befästningar!" säger de. 6 Härskarornas Herre har sagt till dem: Hugg ner träd och bygg vallar mot Jerusalems murar. Staden ska straffas. Den är full av förtryck och usel rakt igenom. 7 Den sprutar ut sin ondska överallt! På gatorna ljuder ekot av grymheter. Staden är sjuk och full av sår. 8 Detta är en sista varning, Jerusalem! Om du inte lyssnar ska jag tömma landet. 9 Olycka på olycka ska drabba dig. Jag ska gå över min vingård än en gång och se till att inte en enda druva finns kvar. 10 Men vem lyssnar när jag varnar dem? Deras öron är tillslutna, och de vägrar att höra. Guds ord har förolämpat dem, och de vill inte alls lyssna. 11 På grund av allt detta har jag blivit uppfylld av vrede mot dem. Jag orkar inte hålla inne med den längre. Jag ska ösa ut den över Jerusalem, till och med över barn som leker på gatorna, över ung och gammal, man och hustru. 12 Fienden ska överta deras hus, åkrar och hustrur. Jag kommer att straffa folket i det här landet, säger Herren. 13 De är alla bedragare och lögnare, både små och stora, ja, till och med profeter och präster ljuger! 14 Du kan inte bota ett sår genom att låtsas att det inte finns! Ändå försäkrar mina präster och profeter att allt står väl till. Men ingenting är väl! 15 Skämdes mitt folk när det tillbad avgudar? Nej, inte alls. Därför ska de ligga bland de slagna och de ska dö under min vrede. 16 Men ändå vädjar Herren fortfarande till er: Fråga efter den rätta vägen, den ni en gång vandrade på! Återvänd till den, så kommer ni att finna ro! Men ni svarar: "Nej, det är inte den vägen vi vill vandra på!" 17 Jag tillsatte vakter för att varna er: "Lyssna till ljudet från trumpeten! Det ska låta er veta när svårigheterna kommer." Men ni sa: "Nej, vi bryr oss inte om det!" 18 Därför ger jag denna befallning till folken: Lyssna till den, ni länder som ligger långt borta! Lyssna till den, ni mitt folk som bor i Jerusalem. Lyssna till den över hela världen! Jag ska låta olycka komma över detta folk, därför att de inte vill höra på mig utan har förkastat min lag. 20 Vad bryr jag mig om rökelse från Saba? Behåll era dyra parfymer! Jag kan inte ta emot era offer. Deras doft behagar mig inte längre. 21 Jag ska göra vägen oframkomlig för mitt folk. Föräldrar och söner ska alla gripas av förvirring, och grannar och vänner ska dö tillsammans. 22 Herren Gud säger: Se hur arméer kommer marscherande från norr. Ett stort folk har rest sig, 23 ett grymt och obarmhärtigt folk, väl beväpnat och berett för strid. Bullret från dess armé är som från ett rytande hav, där de kommer på sina hästar grupperade till strid. 24 Vi har hört ryktet om dem och är förlamade av fruktan. Vi är rädda och våndas som en kvinna som ska föda barn. 25 Gå inte ut på fält och vägar! Fienden finns överallt omkring er, beredd att döda. Skräck och terror möter oss på alla sidor. 26 Jerusalem, mitt folks stolthet, ta på dig dina sorgekläder och sitt i aska och gråt bittert, som över din ende son. För helt plötsligt ska de förgörande arméerna vara över dig. 27 Jeremia, jag har gett dig förmåga att pröva och värdera, så att du kan pröva mitt folk och bestämma dess värde. Ge akt på vad de säger och hur de handlar? 28 De är upproriska och hårdnackade rebeller, som ständigt talar illa om Herren? De är fräcka, hårda och grymma. 29 Blåsbälgen pumpar intensivt. Den renande elden blir allt hetare, men det går inte att få bort slaggen och rena dem. Vad är det då för mening med att fortsätta processen? Allt är slagg. Hur het elden än blir, fortsätter de ändå på sina onda vägar. 30 "Orent silver" är den etikett jag måste sätta på dem.

Jeremia 6 | nuBibeln Nya Levande Bibeln

En sista varning till Jerusalem