Jeremia 48 | nuBibeln

Dom över Moab

1 Om Moab: Så säger härskarornas HERRE, Israels Gud: ”Ve över Nebo, för det har lagts i ruiner. Kirjatajim har kommit på skam och erövrats, fästningen har kommit på skam och krossats. 2 Moab prisas inte mer, i Heshbon har man smidit onda planer för dess fall: ’Kom, låt oss göra slut på Moab som nation.’ Också du, Madmen, ska tystas, svärdet förföljer dig. 3 Klagorop hörs från Horonajim, våld och stor förödelse. 4 Moab är krossat. Dess små klagar högt.* 5 Man går uppför Luchits höjd, bittert gråtande. På vägen ner till Horonajim hörs ångestfyllda rop över förödelsen. 6 Fly för era liv! Bli som buskar i öknen! 7 Eftersom du har satt din lit till dina gärningar och rikedomar, ska också du erövras. Kemosh ska föras bort i fångenskap med sina präster och furstar. 8 Förgöraren ska komma till varje stad, ingen stad ska komma undan. Dalen ska läggas i ruiner och slätten förstöras, som HERREN har sagt. 9 Res en gravsten över Moab,* för det ska jämnas med marken. Dess städer ska läggas öde och ingen ska kunna bo där. 10 Förbannad är den som inte utför HERRENS verk helhjärtat! Förbannad är den som är rädd för att bloda ner sitt svärd! 11 Moab har levt i trygghet sedan sin ungdom, ostörd likt vin som lämnats för att vila på dräggen utan att hällas från kärl till kärl. Han har aldrig drivits i landsflykt och har därför bibehållit både arom och smak. 12 Men det kommer en tid, säger HERREN, då jag ska sända vintappare till honom. De ska tappa vin ur hans fat, tömma och krossa dem. 13 Moab ska skämmas för Kemosh, precis som israeliterna skämdes för Betel som de förtröstade på. 14 Hur kan ni säga: ’Vi är hjältar och tappra krigsmän’? 15 Men nu ska Moab fördärvas, och dess städer invaderas. De bästa av hans unga män drar ut för att slaktas, säger Konungen, härskarornas HERRE är hans namn. 16 Moabs undergång är nära, dess olycka kommer med hast. 17 Klaga över honom, alla ni som finns runt omkring honom, alla ni som känner hans rykte. Säg: ’Hur sönderbruten är inte den starka spiran, den praktfulla härskarstaven!’ 18 Stig ner från härligheten och sätt dig på den torra marken, du dotter Divons invånare, för Moabs fördärvare kommer mot dig och förgör dina fästen. 19 Ställ dig vid vägen och spana, du Aroers invånare, fråga honom som flyr och henne som försöker komma undan: ’Vad är det som har hänt?’ 20 Moab har kommit på skam och är krossat. Klaga och gråt! Berätta vid Arnon att Moab är förstört. 21 Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas, Mefaat, 22 Divon, Nebo, Bet Divlatajim, 23 Kirjatajim, Bet Gamul, Bet Meon, 24 Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, både nära och fjärran. 25 Moabs horn har huggits av, hans arm är bruten, säger HERREN. 26 Gör honom drucken, för han har förhävt sig mot HERREN. Moab ska vältra sig i sina egna spyor och bli till ett åtlöje för alla, också han. 27 Var inte Israel till åtlöje för dig? Fann man honom bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom? 28 Lämna städerna och bosätt er i klippan, ni Moabs invånare! Var som duvan som bygger sitt bo inne i gapande klippklyftor! 29 Vi har alla hört om Moabs högfärd, hans måttlösa övermod, hans stolthet, arrogans, överlägsenhet och självupphöjelse. 30 Jag känner hans arrogans och tomma prat, säger HERREN. Tomma är deras gärningar. 31 Därför jämrar jag mig över Moab, klagar över hela Moab och suckar över Kir-Heres män. 32 Mer än över Jaser gråter* jag över dig, du Sivmas vinstock. Dina rankor sträckte sig ut över havet och nådde ända till Jasers hav. Förgöraren har slagit ner bland din frukt och din vinskörd. 33 Glädjen och jublet är borta från trädgårdarna, från Moabs land. Jag har stoppat vinflödet från pressarna, ingen trampar druvorna längre. Det hörs rop, men inga glädjerop.* 34 Från Heshbon och Elale höjs klagan, deras rop hörs ända till Jahas, från Soar till Horonajim och Eglat Shelishia. Också Nimrims vatten har blivit till uttorkad mark. 35 I Moab ska jag göra slut på dem som bär fram offer på höjderna och tänder rökelse till sina gudar, säger HERREN. 36 Därför klagar mitt hjärta över Moab som en flöjt, ja mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män. Därför är allt deras välstånd som de förvärvat borta. 37 Varje huvud är rakat och varje skägg avklippt. Varje hand är ristad och var och en har klätt sig i säcktyg. 38 På alla tak och på alla torg i Moab hålls dödsklagan, för jag har krossat Moab som man krossar en oduglig kruka, säger HERREN. 39 ’Ack, Moab är förstört!’ klagar de. ’Moab vänder sig bort i skam.’ Moab har blivit till åtlöje och skräck för alla sina grannar.” 40 För så säger HERREN: ”En örn svävar fram och breder ut sina vingar över Moab. 41 Städerna* intas, fästningarna erövras. Den dagen är Moabs hjältar ängsliga som kvinnor i barnsnöd. 42 Moab ska utplånas som folk på grund av sitt övermod inför HERREN. 43 Skräck, fallgrop och snara ska bli er lott, ni Moabs invånare, säger HERREN. 44 Den som flyr undan skräcken ska falla i gropen, och den som tar sig upp ur gropen ska fastna i snaran. Jag ska låta ett bestraffningens år drabba Moab, säger HERREN. 45 I skuggan av Heshbon står flyktingarna kraftlösa. En eld har gått ut från Heshbon, en låga från Sichons mitt, och förtär Moabs tinning och hjässan på de larmande stridsmännen. 46 Ve dig, Moab! Kemoshs folk är slaget, och dina söner har förts bort i exil, dina döttrar till fångenskap. 47 Men den dagen kommer, säger HERREN, då jag ska återupprätta Moab.” Så långt domen över Moab.

Nya Levande Bibeln

Budskap till moabiterna

1 Detta är vad Herren, härskarornas Gud, säger om Moab: Ve över staden Nebo, för den ska läggas i ruiner. Staden Kirjataim och dess befästningar har intagits. 2 Ingen kommer längre att skryta över Moab, för man har sammansvurit sig mot det. I Hesbon har man smitt planer på dess förstörelse och säger: "Kom, vi ska göra slut på Moab som nation." I Madmen är allt tyst. Då ska krigslarm stiga upp mot Horonaim, för hela Moab ligger förstört. Ropen ska höras ända bort till Soar. 5 Flyktingar ska ta sig uppför Halluhots höjd, bittert gråtande, medan skräckslagna rop ljuder nerifrån staden. 6 Fly för era liv! Göm er i öknen! 7 Ni litade på er rikedom och skicklighet, och därför ska ni förgås. Er gud Kemos med präster och furstar ska föras bort till ett avlägset land! 8 Alla städer och byar, vare sig de ligger på slätterna eller i dalarna, ska förstöras, för Herren har sagt det. 9 Moab ska bli torrt och öde och utan en levande varelse. 10 Förbannelse ska vila över dem som håller tillbaka svärden och vägrar att utföra det uppdrag som Herren har gett dem! 11 Från sin första tid har moabiterna levt ostörda utan att bli anfallna. Landet är som ett vin som inte blivit hällt från fat till fat, och som har bibehållit både arom och smak. 12 Nu serveras både landsflykt och fångenskap, och vinet ska tömmas ut och krukan slås sönder! 13 Till slut ska moabiterna skämmas över sin avgud Kemos, precis som Israel skämdes över sin guldkalv i Betel. 14 Kommer ni ihåg hur ni skröt: "Vi är hjältar och stora krigsmän"? 15 Men nu ska Moab fördärvas, och fördärvarna är redan på väg. Moabs unga män är dömda till slakt, säger Kungen, Herren, härskarornas Gud. 16 Olyckan kommer snabbt över Moab. 17 Ni Moabs vänner, gråt och sörj över landet! Se hur de starka och sköna moabiterna blir kringspridda. 18 Stig ner från er härlighet och sitt i smutsen, ni folk från Dibon, för de som fördärvar Moab ska också krossa Dibon och riva ner alla dess torn. 19 De som bor i Aroer står ängsliga vid vägen för att se och ropa till dem som flyr från Moab: "Vad är det som har hänt?" 20 De får till svar: "Moab ligger i ruiner. Gråt och sörj! Berätta vid Arnons stränder att Moab är förstört." 21 Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas, Mofaat, 22 Dibon, Nebo, Bet-Diblataim, 23 Kirjataim, Bet-Gamul, Bet-Meon, 24 Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, både avlägsna och de som ligger nära. 25 Det är slut på Moabs styrka, hans horn är avhuggna och hans armar avbrutna. 26 Låt honom ragla och falla som en drucken, för han har gjort uppror mot Herren. Moab ska vältra sig i sina egna spyor och bli till ett åtlöje för alla, 27 för han hånade Israel, plundrade det och var glad över dess fall. 28 Moabs folk, fly från era städer och bosätt er i grottor som duvor i sina nästen bland klipporna. 29 Vi har alla hört talas om Moabs högfärd, för den var mycket stor. Vi känner till hans högfärdighet, hans övermod och hans stolta hjärta. 30 Jag känner hans högfärd, säger Herren, men hans skryt är falskt och hans hjälplöshet mycket stor. 31 Ja, jag sörjer över Moab, och mitt hjärta gråter över Kir-Heres män. 32 Ni Sibmas män, som är rika på vingårdar, jag gråter över er, till och med mer än över Jaeser. Plundrare har skurit av era rankor och skördat druvor och frukter. De har plockat er fullkomligt rena! 33 Glädjen och fröjden är borta från det fruktbara Moab. Pressarna ger inte något vin. Ingen trampar druvorna under glädjerop. Man ropar, men inte av glädje. 34 I stället är det rop av skräck och lidanden som stiger upp från landet, från Hesbon ända bort till Eleale och Jahas, från Soar till Horonaim och Eglat-Selisia. Nimrims betesmarker ligger övergivna. 35 Herren säger: Jag har gjort slut på Moabs avgudadyrkan och offer till falska gudar. 36 Mitt hjärta klagar som en sorgsen flöjt över Moab och Kir-Heres, för allt deras välstånd är borta. 37 De rakar huvud och skägg i sorg, rispar sina händer och klär sig i säcktyg. 38 Klagan och sorg ska råda i varje moabitiskt hem och på alla gator, för jag har krossat Moab som man krossar en gammal och oduglig kruka. 39 Hör deras jämmer och se deras skam. Moab har blivit till varning och åtlöje för sina grannar. 40 En örn svävar fram och breder ut sina vingar över hela landet Moab, säger Herren. 41 Dess städer har fallit, och fästningarna är belägrade. De tappraste krigarna darrar av skräck, som kvinnor i barnsnöd. 42 Moab kommer inte att kunna förbli en nation, på grund av sitt övermod inför Herren. 43 Skräck, fallgropar och fällor ska bli din lott, Moab, säger Herren. 44 Om någon flyr undan faran ska han hamna i fallgropen, och om han lyckas ta sig upp ur den ska han fångas i en fälla. Jag ska se till att ni inte kommer undan, för tiden för er dom är inne. 45 Ni flyr till Hesbon utan möjlighet att komma längre. Men en eld kommer från Hesbon, Sihons fäderneärvda hem, och förtär landet från den ena ändan till den andra med alla dess upproriska invånare. 46 Ve dig, Moab! Guden Kemos folk är slaget och dina söner och döttrar har förts bort som slavar. 47 Men den dagen kommer, säger Herren, när jag än en gång ska upprätta Moab och återställa din rikedom. Så slutar profetian angående Moab.

Jeremia 48 | nuBibeln Nya Levande Bibeln

Dom över Moab

Budskap till moabiterna