Jeremia 38 | nuBibeln

Jeremia befrias

1 Shefatja, Mattans son, Gedalja, Pashchurs son, Jukal, Shelemjas son, och Pashchur, Malkias son, hörde Jeremia säga till allt folket:

2 ”Så säger HERREN: ’Den som blir kvar i denna stad ska dö genom svärd, hunger eller pest, men den som överlämnar sig till kaldéerna får behålla sitt liv som byte, han får leva.’

3 Så säger HERREN: ’Denna stad ska överlämnas åt den babyloniske kungen, och han ska inta den.’ ”

4 Då sa furstarna till kungen: ”Den mannen måste dö. Han gör ju soldaterna som finns kvar i denna stad och allt folket missmodiga, när han talar så till dem. Denne man söker inte folkets väl utan dess fördärv.”

5 Kung Sidkia svarade: ”Gör vad ni vill med honom. Kungen kan inte hindra er.”*

6 De tog då Jeremia och kastade honom i kungasonen Malkias brunn på vaktgården. De sänkte ner Jeremia med rep. Det fanns inget vatten i brunnen, bara gyttja, som Jeremia sjönk ner i.

7 Nubiern Eved-Melek, en hovman som befann sig i kungapalatset, hörde att Jeremia kastats ner i brunnen. Kungen satt då i Benjaminporten.

8 Eved-Melek gick ut från kungapalatset och sa till kungen:

9 ”Min herre och kung, dessa män har gjort illa i allt som de gjort mot profeten Jeremia, som de sänkt ner i brunnen. Där kommer han att svälta ihjäl, för det finns inte längre något bröd i staden.”

10 Kungen befallde då nubiern Eved-Melek att ta med sig trettio* män och dra upp Jeremia så att han inte skulle dö.

11 Eved-Melek tog med sig männen till ett förråd under kungapalatsets skattkammare, tog därifrån trasor och utslitna kläder och sänkte ner dem med rep till Jeremia i brunnen.

12 Nubiern Eved-Melek sa till Jeremia: ”Lägg trasorna och de utslitna kläderna under armarna, mellan dem och repet.” Jeremia gjorde så,

13 och de drog upp honom med repen ur brunnen. Jeremia fick sedan stanna på vaktgården.

Jeremia och Sidkia

14 Kung Sidkia skickade efter profeten Jeremia och lät hämta honom till sig vid tredje ingången till HERRENS hus. Kungen sa till Jeremia: ”Det är något jag vill fråga dig om. Dölj inget för mig.”

15 Jeremia svarade Sidkia: ”Om jag säger dig något, kommer du då inte att döda mig? Och om jag ger dig ett råd kommer du inte att lyssna på mig.”

16 Kung Sidkia svor då i hemlighet en ed till Jeremia och sa: ”Så sant HERREN lever, han som gett oss livet, jag ska inte döda dig eller överlämna dig åt dem som är ute efter ditt liv.”

17 Då sa Jeremia till Sidkia: ”Så säger härskarornas HERRE, Israels Gud: ’Om du överlämnar dig åt den babyloniske kungens furstar ska du få leva, och denna stad ska inte brännas ner, utan du och din familj ska få leva.

18 Men om du inte överlämnar dig åt den babyloniske kungens furstar, ska denna stad ges i kaldéernas händer, och de ska bränna ner den, och du själv ska inte kunna komma undan dem.’ ”

19 Kung Sidkia sa till Jeremia: ”Jag är rädd för dem från Juda som gått över till kaldéerna, att man ska överlämna mig åt dem och de ska misshandla mig.”

20 Jeremia svarade: ”De kommer inte att överlämna dig. Lyssna nu bara till HERREN, till det jag säger dig. Då ska det gå dig väl och ditt liv kommer att skonas.

21 Men om du vägrar kapitulera, är detta vad HERREN har uppenbarat för mig:

22 Alla kvinnor som finns kvar i Juda kungs palats ska föras ut till den babyloniske kungens furstar. Dessa kvinnor ska säga: ’Dina vänner har förlett dig och fått makt över dig. När dina fötter sjönk i gyttjan vände de dig ryggen.’

23 Alla dina hustrur och barn ska föras ut till kaldéerna, och du ska inte komma undan dem. Du kommer att bli tillfångatagen av kungen av Babylonien, och denna stad kommer att brännas ner.”

24 Då sa Sidkia till Jeremia: ”Låt inte någon få veta om detta samtal, så att du inte riskerar att dö.

25 Om furstarna får höra att jag har talat med dig, kommer de till dig och säger: ’Tala om för oss vad du sa till kungen! Dölj ingenting för oss, annars dödar vi dig. Berätta också vad kungen sa till dig!’

26 Då ska du bara säga till dem: ’Jag vädjade till kungen att inte sända mig tillbaka till Jonatans hus, för att dö där.’ ”

27 Så kom alla furstarna till Jeremia och frågade ut honom. Han svarade precis som kungen hade befallt honom, och sedan sa de inget mer. Ingen hade ju hört samtalet.

28 Jeremia blev kvar på vaktgården, till den dag då Jerusalem intogs.

Swedish Contemporary Bible TM (nuBibeln TM) Copyright © 2015 by Biblica, Inc. Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

Nya Levande Bibeln

Jeremia befrias

1 Men när Sefatja, Mattans son, Gedalja, Pashurs son, Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde att Jeremia hade sagt till folket

2 att alla som blev kvar i Jerusalem skulle dö genom svärd, hunger eller sjukdom, men att alla som överlämnade sig till babylonierna skulle få leva

3 och att staden verkligen skulle bli intagen av kungen i Babylon,

4 gick de till kungen och sa: "Ers Majestät, den mannen måste dö. Sådant prat undergräver moralen både hos de få soldater vi har kvar och hos det övriga folket. Han är en förrädare."

5 Kung Sidkia höll med dem. "Gör vad ni vill med honom", sa han. "Jag ska inte hindra er."

6 De tog då Jeremia från fängelsecellen och sänkte med rep ner honom i en tom brunn på fängelsegården. Brunnen tillhörde Malkia, en medlem av den kungliga familjen. Det fanns inget vatten i den, men det var ett tjockt lager dy på bottnen som Jeremia sjönk ner i.

7 När etiopiern Ebed-Melek, en inflytelserik ämbetsman vid hovet, hörde att Jeremia fanns i brunnen,

8 rusade han ut till Benjaminsporten där kungen befann sig.

9 "Ers Majestät, dessa män som sänkte ner Jeremia i brunnen har hela tiden behandlat honom mycket illa", sa han. "Jeremia kommer att dö av hunger nu när nästan allt bröd i staden är slut."

10 Kungen befallde då Ebed-Melek att ta med sig trettio män och dra upp Jeremia så att han inte skulle dö.

11 Ebed-Melek samlade alltså trettio män och gick till ett förråd i palatset, där kläder som inte längre användes förvarades. Där fick han tag i en del gamla trasor och kasserade mantlar, som han tog med till brunnen och sänkte ner till Jeremia.

12 Ebed-Melek ropade ner till Jeremia: "Lägg trasorna under armarna, så du inte gör dig illa på repet." När Jeremia var klar

13 drog de upp honom och ledde honom bort till fängelsegården, där han fick stanna tills vidare.

14 En dag skickade kung Sidkia bud efter Jeremia och ville träffa honom vid en av ingångarna till templet."Det är något jag vill fråga dig om, men försök inte slingra dig!" sa kungen.

15 Jeremia sa: "Om jag säger dig sanningen, kommer du att döda mig. Och om jag ger dig ett gott råd kommer du inte att lyda det."

16 Kung Sidkia lovade då inför Gud den Allsmäktige, sin Skapare, att inte döda Jeremia eller överlämna honom åt de män som var ute efter hans liv.

17 Då sa Jeremia till Sidkia: "Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Om du överlämnar dig åt babylonierna ska du och din familj få leva, och staden ska inte brännas ner.

18 Men om du vägrar att kapitulera kommer babylonierna att sätta eld på staden, och du själv ska inte kunna komma undan dem."

19 "Men jag är rädd för att babylonierna ska överlämna mig till de judar som gått över på deras sida, och vem vet vad de kommer att göra med mig?" sa kungen.

20 Jeremia svarade: "Du kommer inte att hamna i deras händer, om du bara lyder Herren. Ditt liv kommer att räddas, och allt ska gå väl för dig.

21 Men om du vägrar att kapitulera, har Herren sagt att alla kvinnor som finns kvar i ditt palats ska föras ut och överlämnas till officerarna i babyloniernas armé. Dessa kvinnor ska med bitterhet håna dig. 'Det är just fina vänner du har, dessa Egyptens sympatisörer', ska de säga. 'De har förrått dig och lämnat dig åt ditt öde!'

23 Alla dina hustrur och barn ska föras ut till babylonierna, och du ska inte komma undan. Du kommer att bli tillfångatagen av kungen i Babylon, och staden kommer att bli nerbränd."

24 Då sa Sidkia till Jeremia: "Tala inte om för någon annan vad du har sagt till mig, för då måste du dö.

25 Om mina ämbetsmän skulle få höra att jag har talat med dig, och hotar att döda dig om du inte berättar vad vi har diskuterat,

26 då kan du bara säga till dem att du vädjade till mig att inte sända dig tillbaka till fängelsehålan i Jonatans hus, eftersom du trodde att du skulle dö där."

27 Och mycket riktigt, det dröjde inte länge förrän ämbetsmännen i staden kom till Jeremia och frågade honom varför kungen hade skickat bud efter honom. Då sa han det som kungen hade sagt, och de lämnade honom utan att ha fått reda på sanningen.

28 Jeremia blev kvar som fånge i fängelsegården, till den dag då Jerusalem intogs av babylonierna.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.^® Used by permission. All rights reserved worldwide.