1Vilka dårar ni är, ni galater! Vem är det som har förhäxat er så? Ni har ju fått Jesus Kristus framställd för er som korsfäst.2Jag vill veta en enda sak: var det genom att hålla lagen som ni fick ta emot Anden, eller var det för att ni trodde på budskapet ni fick höra?3Är ni sådana dårar? Ni började i Anden, men ska ni nu sluta med mänskliga ansträngningar?4Ni har fått lida så mycket. Inte var det väl i onödan? Det kunde väl bara inte vara i onödan?5Han som ger er Anden och utför under ibland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni tror på budskapet ni har fått höra?6Tänk på Abraham: ”Han trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig.”*7Ni ska alltså veta, att det är de som tror som är Abrahams barn.8Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga genom deras tro. Därför lät han Abraham få dessa glada nyheter redan i förväg: ”Genom dig ska alla folk bli välsignade.”*9Därför blir alla som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.10Men de som litar på laggärningar är under förbannelse. Det står ju skrivet: ”Förbannelse över var och en som inte håller allt som står skrivet i lagens bok och gör det.”*11Och att ingen kan bli rättfärdig inför Gud genom lagen, det är helt klart, eftersom ”den som är rättfärdig genom tro ska leva.”*12Lagen bygger inte på tron, utan: ”Den som håller buden ska leva genom dem.”*13Men Kristus har köpt oss fria från lagens förbannelse genom att själv bli till förbannelse för vår skull. Det står ju skrivet: ”Den som är upphängd på trä är förbannad.”*14Så skulle hedningarna i Kristus Jesus få del av den välsignelse som gavs åt Abraham och vi den utlovade Anden genom tron.
Guds löfte är viktigare än Moses lag
15Syskon, låt mig ta ett exempel från vardagslivet: om ett mänskligt förbund har vunnit laga kraft, kan ingen sedan ändra det eller lägga till något.16Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma.* Det står inte ”åt dina avkomlingar”, som det skulle ha gjort om det gällde många. Nej, hans avkomma syftade på en enda person, och det var Kristus.17Vad jag vill säga är alltså detta: Guds förbund, som han i förväg giltigförklarat, kan inte ogiltigförklaras av lagen, som gavs fyrahundratrettio år senare.18Om arvet var beroende av lagen, då skulle det ju inte vara beroende av löftet. Men nu har Gud gett arvet till Abraham genom ett löfte.19Vad var då syftet med lagen? Jo, den var ett tillägg för överträdelsernas skull och skulle gälla tills avkomman kom, han som hade fått löftet. Den utfärdades genom änglar och en medlare.20Medlaren företräder dock inte bara en, men Gud är en.21Finns det då en konflikt mellan lagen och Guds löften? Nej, naturligtvis inte! Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen berott av lagen.22Men nu har Skriften inneslutit allt under synden. Därför ges det utlovade genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror.23Innan tron kom hölls vi i förvar av lagen, inspärrade, tills tron uppenbarades.24Lagen vägledde oss tills Kristus kom och vi kunde göras rättfärdiga genom tron.25Och nu när tron har kommit, står vi inte längre under den vägledaren.
Guds barn genom tron
26Alla är ni genom tron Guds barn i Kristus Jesus.27Om ni är döpta in i Kristus har ni ju iklätt er Kristus.28Därför är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.29Men om ni tillhör Kristus, då är ni också Abrahams avkomlingar och arvtagare enligt löftet.
Nya Levande Bibeln
Skuldfria genom tron
1Vilka dårar ni är, ni galater! Vem är det som har förhäxat er så? Jag har ju så noga undervisat er om varför Jesus Kristus måste dö på korset.2Låt mig ställa en enda fråga till er: var det för att ni hade lyckats hålla hela Moses lag* som ni fick ta emot Guds Ande, eller var det för att ni trodde på budskapet ni fick höra?3Har ni helt tappat förståndet? Guds Ande gav er ju det nya livet som en gåva, varför vill ni då försöka vinna det genom mänskliga ansträngningar?4Ni som har fått lida så mycket för er tro. Inte var det väl i onödan? Tänker ni verkligen kasta bort alltihop?5Jag frågar igen: När Gud ger er sin Ande och utför under ibland er, är det för att ni har lyckats hålla hela Moses lag eller för att ni tror på budskapet ni har fått höra?6Tänk på hur det var med Abraham: ”Han trodde på Gud, och därför räknades han som skuldfri inför honom.”*7Ni måste alltså förstå, att det är de som tror som är Abrahams verkliga barn.8Gud har ju hela tiden förutsagt i Skriften* att han en dag skulle göra människor från alla folk skuldfria inför honom, genom deras tro. Därför lät han Abraham få reda på dessa glada nyheter redan i förväg. Han sa: ”Genom dig ska världens alla folk få del av mitt goda.”*9Därför får alla som tror på Kristus del av allt Guds goda, precis som Abraham fick del av hans goda när han trodde.10Men de som litar på att de blir skuldfria inför Gud genom att försöka lyda hela Moses lag, de ska drabbas av Guds dom. Det står ju i Skriften: ”Den som inte håller alla de bud som är skrivna i Guds lag, han ska drabbas av Guds dom.”*11Och att ingen människa kan bli skuldfri inför Gud genom att försöka hålla lagen, det är helt klart, eftersom det också står i Skriften: ”Den som tror blir skuldfri inför Gud och får leva.”*12Lagen bygger inte på tro, utan på att man håller alla buden. Det står ju i Skriften: ”Den människa som håller alla bud ska få liv genom lagen.”*13Men Kristus har köpt oss fria från den dom som drabbar alla som inte håller hela lagen. Det gjorde han genom att själv ta på sig vårt straff. När han dog på korset, drabbades han av Guds dom. Det står ju i Skriften: ”Den som är upphängd på trä är drabbad av Guds dom.”*14Och genom det som Jesus Kristus gjorde för oss, skulle alla folk få del av det goda som Gud lovade Abraham. När vi tror på Kristus får vi därför del av Guds Ande, precis som Gud lovade för länge sedan.
Guds löfte är viktigare än Moses lag
15Kära syskon, låt mig försöka förklara med ett exempel från vardagslivet: om en människa skriver ett testamente, kan ingen sedan ändra eller lägga till något när testamentet väl har börjat gälla.16På samma sätt är det med det löfte Gud gav Abraham och hans avkomma.*Lägg märke till att det inte står ”hans avkomlingar”, som det skulle ha gjort om det gällde många. Nej, ”hans avkomma” syftade på en enda* person, och det var Kristus.17Vad jag vill säga är alltså detta: Guds testamente, det löfte han gav Abraham, kan inte ändras eller ogiltigförklaras av Moses lag*, som han gav till Israels folk 430 år senare.18Om man kunde få del av det arv Gud lovade Abraham genom att försöka lyda hela Moses lag, då skulle det ju inte längre vara på grund av löftet som man fick arvet. Men nu har Gud bestämt att arvet till Abraham skulle vara en fri gåva, som man får på grund av Guds löfte.19Vad var det då för nytta med Moses lag? Jo, den var ett tillägg som skulle visa människorna att de inte följer Guds vilja. Och lagen skulle gälla tills Kristus kom, han som var ”avkomman” och hade fått Guds löfte. Det fanns också en annan skillnad mellan lagen och löftet. Moses lag var ett förbund som ingicks mellan Gud och hela Israels folk, och därför behövdes det en förmedlare. Moses fick ta emot lagen från änglar och gav den sedan till folket. Men när Gud gav sitt löfte till Abraham, gjorde han det ensam.21Finns det då en konflikt mellan Guds lag och Guds löften? Nej, naturligtvis inte! Om vi hade kunnat få evigt liv genom att följa Moses lag, då hade den verkligen varit vägen till att bli skuldfri inför Gud. Men Gud har förklarat i Skriften att vi allihop är fångar under synden. Därför finns det bara ett sätt att få del av det arv som Gud har lovat oss, och det är genom att tro på Jesus Kristus.23Innan vi hade fått möjligheten att tro, vakade Moses lag över oss och höll oss fångna. Ja, den vakade över oss ända till den dag vi började tro på Kristus.24Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: Moses lag tog hand om oss och vägledde oss, tills Kristus kom och vi kunde bli skuldfria inför Gud genom vår tro på honom.25Och nu när vi har fått möjligheten att tro på Kristus, behöver vi inte längre några lagar som tar hand om oss.
Guds barn genom tron
26Alla ni som tror på Jesus Kristus och lever i gemenskap med honom är Guds barn.27Om ni är döpta in i gemenskapen med Kristus, har ni ju blivit lika Kristus själv.28Därför spelar det inte längre någon roll om ni är judar eller icke-judar, slavar eller fria, män eller kvinnor. Alla som lever i gemenskap med Jesus Kristus är också fullständigt förenade med varandra.29Men om ni tillhör Kristus, då är ni ju också Abrahams avkomma och får ärva allt det goda som Gud lovade honom.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.