1Israeliterna drog då ut allesammans, från Dan till Beer Sheva, och samlades inför HERREN i Mispa.2Hela folkets, alla Israels stammars, ledare trädde fram inför Guds folk, 400 000 väpnade män till fots.3Ryktet om mobiliseringen av de israelitiska trupperna i Mispa nådde snart Benjamin. Israeliterna sa: ”Berätta hur detta illdåd gick till!”4”Jag kom med min bihustru till Giva i Benjamin för att stanna där över natten”, sa leviten, den mördade kvinnans man.5”Samma kväll kom män från staden och omringade huset. Mig tänkte de döda och min bihustru kränkte de så att hon dog.6Då styckade jag hennes döda kropp och sände ut delarna över hela landet, för dessa män hade begått en avskyvärd och skamlig gärning i Israel.7Nu, israeliter, ni som är samlade här, nu vill jag höra er dom!”8De svarade alla som en man: ”Ingen av oss tänker gå tillbaka eller vända om hem.9Vi anfaller Giva så som lotten avgör.10I alla Israels stammar tar vi ut tio man av hundra, hundra av tusen och tusen av tiotusen. De ska förse oss med proviant. Resten ska förinta Giva som straff för deras skamliga gärning de begått i Israel.”11Hela nationen förenades i förbund med varandra mot staden.12Israels stammar skickade budbärare till hela Benjamins stam och ställde krav: ”Ni är skyldiga till ett oerhört brott!13Utlämna dessa onda män från Giva, så att vi kan avrätta dem och rena Israel från all ondska.” Men folket i Benjamin ville inte höra på sina israelitiska bröder.14I stället samlades de från sina städer till Giva för att strida mot israeliterna.15Benjaminiterna mönstrade 26 000 väpnade män, förutom de 700 utvalda som bodde där.16Bland dessa fanns det 700 vänsterhänta som kunde träffa ett hårstrå med sina slungstenar utan att missa.17Det övriga Israel, utom Benjamins stam, mönstrade 400 000 krigsmän beväpnade med svärd.18Före striden drog de israelitiska trupperna upp till Betel för att rådfråga Gud. ”Vilken stam ska anföra oss i striden mot Benjamins folk?” frågade de. ”Juda ska gå först”, svarade HERREN.19Tidigt nästa morgon bröt israeliterna upp och slog läger utanför Giva.20De drog ut till strid mot Benjamins män och ställde upp sig mot dem utanför Giva.21Men benjaminiterna rusade ut och dödade under den dagen 22 000 israeliter.22Den israelitiska hären fattade nytt mod och ställde upp sig på samma ställe som första dagen,23efter att ha gått upp och klagat inför HERREN ända till kvällen och rådfrågat honom: ”Ska vi fortsätta att strida mot vår bror Benjamin?” ”Ja!” svarade då HERREN.24Alltså drog israeliterna ut nästa dag mot benjaminiterna25och även den dagen ryckte benjaminiterna ut, så att de förlorade ytterligare 18 000 man, allesammans beväpnade med svärd.26Då drog alla israeliterna, hela armén, upp till Betel och grät inför HERREN och fastade till kvällen och offrade brännoffer och gemenskapsoffer åt HERREN.27De rådfrågade HERREN. Guds förbundsark fanns där på den tiden28och Pinechas, Elasars son och Arons sonson, gjorde tjänst inför HERREN. De frågade: ”Ska vi gå ut igen och strida mot vår bror Benjamin eller inte?” HERREN svarade: ”Ja, gör det! Jag ska ge honom i ditt våld i morgon.”29Då lade sig Israels soldater i bakhåll runt Giva30och gick sedan på den tredje dagen ut mot benjaminiterna och gjorde sig i ordning för strid utanför Giva så som de gjort tidigare.31Benjamins trupper kom ut ur staden och lurades bort från staden. Då började Benjamin precis som tidigare att angripa fiender utmed vägarna över fälten till Betel och till Giva och lyckades döda ett trettiotal israeliter.32Då ropade man i Benjamins armé: ”Vi besegrar dem igen!” Men de israelitiska soldaterna hade i förväg gjort upp att de skulle dra sig tillbaka och locka dem bort från staden ut till vägarna.33Alla israeliterna drog sig tillbaka och ställde upp sig i Baal Tamar och de som fanns i bakhåll strömmade fram från sina ställen väster om Giva.34De 10 000 israelitiska elitsoldaterna gick till anfall mot Giva och Benjamin förstod inte hur stor faran för nederlag i själva verket var.35HERREN lät Israel besegra Benjamin och Israels armé dödade 25 100 man i Benjamin den dagen, alla beväpnade män.36Nu insåg benjaminiterna sitt nederlag. Israels män drog sig alltså tillbaka från Benjamin, för de litade på sitt bakhåll vid Giva.37De som låg i bakhåll rusade in i staden och dödade alla som fanns där med svärd.38Israeliterna hade kommit överens med dem som låg i bakhåll att de skulle sända ett stort rökmoln från staden.39Israeliterna gjorde helt om i striden och då slog benjaminiterna ihjäl ett trettiotal av dem och sa: ”Vi har slagit dem precis som förra gången.”40Men rökmolnet steg från staden och när benjaminiterna vände sig om, såg de att staden stod i lågor.41Israeliterna vände nu helt om och benjaminiterna greps av skräck, eftersom de insåg att olyckan var över dem.42De flydde ut i öknen för israeliterna, men de kunde inte undgå striden, för männen som varit i staden kom och slog ner dem.43De omringade och krossade benjaminiterna och förföljde dem utan uppehåll till en plats öster om Giva.44I Benjamins armé dog 18 000 tappra krigare i striden.45När de vände och flydde ut i öknen bort mot Rimmons klippa, dödades 5 000 utmed vägen och de förföljde benjaminiterna och dödade ytterligare 2 000 närmare Gidom.46Benjamins stam förlorade den dagen 25 000 tappra krigare som varit beväpnade med svärd.47De 600 som fanns kvar, flydde alltså till öknen till Rimmons klippa där de stannade i fyra månader.48Men Israels armé återvände och dödade allt och alla, även boskapen, som tillhörde Benjamin och brände ner varje stad i hela området.
Nya Levande Bibeln
Israel anfaller Benjamins stam
1Israel sände då sina ledare och 400.000 beväpnade män till Mispa, där de trädde fram inför Herren. De kom så långt ifrån som Dan och Beer-Seba och alla platser däremellan, och även från Gilead på andra sidan Jordan.3Ryktet om mobiliseringen av de israelitiska trupperna nådde snart Benjamin. De ledande männen i Israel skickade då efter den mördade kvinnans man och bad honom berätta vad som hade hänt.4"Det var sent när vi kom fram till Gibea, en by i Benjamin", började han.5"Samma kväll kom män från staden och omringade huset. Mig tänkte de döda, och min bihustru våldtog de tills hon dog.6Då styckade jag hennes döda kropp i tolv delar, som jag sände ut över hela landet, för dessa män hade begått ett fruktansvärt brott.7Nu vill jag höra er dom."8De svarade alla som en man: "Ingen av oss tänker vända om hem, förrän vi har straffat Gibea. En tiondel av armén ska genom lottdragning väljas ut med uppgift att förse oss med proviant. Resten ska förinta Gibea som straff för deras hemska brott."11Hela nationen förenades alltså inför uppgiften.12Man skickade budbärare till Benjamins stam och ställde krav: "Ni är skyldiga till ett oerhört brott!13Utlämna dessa onda män från er stad Gibea, så att vi kan avrätta dem och rena Israel från all ondska." Men folket i Benjamin ville inte höra på sina bröder.14I stället lyckades man samla 26.000 man till Gibea för att förena sig med de sju hundra som redan fanns där och försvara sig.16Bland dessa fanns det 700 vänsterhänta, som var mycket skickliga i att träffa med sina slungstenar.17Det övriga Israel, utom Benjamins stam, mönstrade 400.000 man.18Före striden drog de israelitiska trupperna upp till Betel för att rådfråga Herren. "Vilken stam ska anföra oss i striden mot Benjamins folk?" frågade de."Juda ska gå först", svarade Herren.19Tidigt nästa morgon tågade hela armén mot Gibea för att anfalla Benjamins män.21Men männen som försvarade staden rusade ut och dödade under den dagen 22.000 israeliter.22Då grät den israelitiska hären inför Herren ända till skymningen, och de frågade honom snyftande: "Ska vi fortsätta att strida mot vår bror Benjamin?""Ja!" svarade Herren. Då fick den israelitiska armén nytt mod och drog följande dag ut till strid på samma plats som tidigare,25och den dagen förlorade de ytterligare 18.000 man, allesammans beväpnade med svärd.26Då drog hela armén upp till Betel och grät inför Herren och fastade till kvällen och offrade brännoffer och tackoffer.27Guds ark fanns där på den tiden, och Pinehas, Eleasars son och Arons sonson, var präst. Israels män frågade Herren: "Ska vi gå ut igen och strida mot vår bror Benjamin?" Herren svarade: "Ja gör det. Jag ska se till att ni besegrar honom."29Då lade sig Israels soldater i bakhåll runt Gibea30och gick sedan än en gång ut och gjorde sig i ordning för strid.31När Benjamins trupper kom ut ur staden för att gå till anfall, drog sig Israels armé tillbaka, och Benjamins män lurades bort från staden när de förföljde Israel. Då började Benjamin precis som tidigare att angripa fiender utmed vägen mellan Betel och Gibea, och lyckades döda ett trettiotal av dem.32Då ropade man i Benjamins armé: "Vi besegrar dem igen! " Men de israelitiska soldaterna hade i förväg gjort upp att de skulle försöka få bort Benjamins armé från staden,33och när sedan Israels armé hade hunnit till Baal-Tamar vände den tillbaka och gick till anfall, och de 10.000 män som fanns i bakhåll rusade fram och gick34också till anfall, utan att Benjamin förstod hur stor faran för nederlag i själva verket var.35Herren hjälpte Israel att besegra Benjamin, och Israels armé dödade 25.100 man i Benjamin den dagen, nästan hela deras armé. Israels män drog sig alltså tillbaka från Benjamin för att ge dem som låg i bakhåll större möjlighet att manövrera. När benjaminiterna hade dödat omkring trettio stycken av Israels män var de övertygade om att de skulle vinna en lika stor seger som tidigare. Men den styrka som låg i bakhåll rusade in i staden, dödade alla som fanns där och tände eld på staden, och det stora rökmoln som steg mot himlen var signalen för Israel att gå till anfall mot Benjamin.40Dessa vände sig om och upptäckte att staden stod i lågor och insåg hur allvarligt läget var.42De flydde ut i öknen, men Israels armé förföljde dem, och männen som legat i bakhåll kom ut och fortsatte det blodbad som redan hade börjat.43De omringade Benjamins armé öster om Gibea och dödade flertalet av dem där.44I Benjamins armé dog 18.000 i striden.45Resten flydde ut i öknen bort mot Rimmons klippa, men 5.000 dödades utmed vägen och 2.000 närmare Gideom.46Benjamins stam förlorade den dagen 25.000 tappra män. De 600 som fanns kvar flydde alltså till Rimmons klippa, där de stannade i fyra månader.48Men Israels armé återvände och dödade allt och alla som tillhörde Benjamin och brände ner varje stad och by i hela området.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.