1En man som hette Ananias sålde en egendom tillsammans med sin hustru Sapfeira.2Men med sin hustrus vetskap behöll han en del av köpesumman och överlämnade resten framför apostlarna.3Då sa Petrus: ”Ananias, varför har du låtit Satan fylla ditt hjärta så att du ljuger för den heliga Anden och behåller en del av det du fått för din jord?4Den var väl din när du ägde den och du disponerade väl över pengarna när den var såld? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för göra något sådant? Det är inte för människor du har ljugit utan för Gud.”5När Ananias hörde dessa ord, föll han död ner på golvet och alla som hörde om händelsen blev helt förskräckta.6Några yngre män kom sedan och svepte in honom och bar ut honom och begravde honom.7Ungefär tre timmar senare kom Ananias hustru dit utan att veta vad som hade hänt.8Petrus frågade henne då: ”Var det här hela den summa ni fick för jorden?” ”Ja”, svarade hon, ”det var det.”9Då sa Petrus: ”Hur kunde ni komma överens om att försöka lura Herrens Ande? De steg du just hör utanför dörren är stegen av de män som har begravt din man och nu ska de bära ut dig också.”10I samma stund föll hon ner framför Petrus och dog. När de unga männen kom in och fick se att hon var död, bar de ut henne också och begravde henne bredvid hennes man.11Hela församlingen, och alla andra som hörde om detta, blev mycket förskräckta.
Många blir botade
12Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. De troende möttes regelbundet i Salomos pelarhall.13Ingen annan vågade förena sig med dem, men folket visade dem stor respekt14och allt fler började tro på Herren Jesus, både män och kvinnor.15Man bar också ut sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi.16Även från orterna runt omkring Jerusalem kom det många. Man tog med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar och alla blev botade.
Apostlarna arresteras på nytt
17Översteprästen och hans anhängare som var saddukeer blev mycket avundsjuka18och lät arrestera apostlarna och sätta dem i fängelse.19Men på natten kom en ängel från Herren och öppnade fängelseportarna och förde ut dem och sa:20”Gå och ställ er i templet och berätta för folket allt om detta nya liv.”21De lydde och tidigt på morgonen gick de till templet och började undervisa. När översteprästen och hans närmaste män kom, kallade de samman det judiska rådet, alla beslutsfattarna i Israel. Och de skickade bud till fängelset för att hämta apostlarna.22Men när tjänarna kom till fängelset, kunde de inte hitta dem där. Männen återvände då och rapporterade:23”Fängelseportarna var låsta och vakterna stod utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.”24När officeren vid tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de mycket förvånade och undrade vad som kunde ha hänt.25Men då kom någon och berättade att de män som de hade fängslat just nu stod i templet och undervisade folket.26Officeren gick då dit tillsammans med sina vakter och hämtade dem, men utan våld, för de var rädda för att bli stenade av folket.27När apostlarna hämtats och ställts inför rådet, började översteprästen förhöra dem:28”Vi förbjöd er strängt att tala eller undervisa i det namnet och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er undervisning och anklagar oss för att ha dödat honom!”29Men Petrus och de andra apostlarna svarade: ”Man måste lyda Gud mer än människor.30Våra förfäders Gud uppväckte Jesus från de döda efter att ni hade hängt upp honom på ett kors och dödat honom.31Honom har Gud upphöjt med sin makt och gjort honom till en härskare och frälsare, så att Israel kan vända om och få förlåtelse för sina synder.32Vi kan själva vittna om detta och det kan också den heliga Anden som han har gett till dem som lyder honom.”33När medlemmarna i rådet hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem.34Men då ingrep en av fariseerna* i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som hela folket respekterade. Han reste sig upp och bad att apostlarna skulle föras ut en stund.35Sedan sa han: ”Israeliter, tänk er noga för innan ni gör något med de här männen!36För ett tag sedan var det Theudas som gav sig ut för att vara något. Han hade kanske fyrahundra personer som följde honom. Men när han dödades, spreds anhängarna åt olika håll och rörelsen dog ut.37Därefter vid tiden för skattskrivningen, kom Judas från Galileen. Han fick med sig en stor mängd människor, men också han blev dödad och alla hans efterföljare skingrades.38Därför föreslår jag att ni lämnar de här männen ifred och låter dem gå. Om detta bara är ett mänskligt påhitt, då kommer det snart att rinna ut i sanden.39Men om det är från Gud, då kan ni inte stoppa dem. Se upp så att ni inte strider mot Gud själv!”40Medlemmarna i rådet accepterade hans förslag, kallade in apostlarna och lät dem piskas. Sedan förbjöd man dem än en gång att undervisa i Jesus namn och lät dem gå.41Men apostlarna lämnade rådssalen, glada över att de hade ansetts värdiga att förnedras på grund av Namnet.42Och varje dag fortsatte de att undervisa både i templet och i hemmen och sprida evangeliet om att Jesus är Messias.
Nya Levande Bibeln
Ananias och Sapfeiras bedrägeri
1En annan man, som hette Ananias, sålde en egendom tillsammans med sin fru Sapfeira.2Men han överlämnade bara en del av köpesumman till Jesus sändebud, eftersom han och hans fru hade kommit överens om att behålla resten av pengarna själva.3Då sa Petrus: ”Ananias, varför har du släppt in Satan i ditt hjärta? Hur kunde du komma hit och påstå att det var hela köpesumman, när du visste att du hade tagit undan en del? Du har ljugit för Guds heliga Ande!4Jordstycket var ditt, och du kunde sälja eller behålla det som du ville. Och när du sålt det var det din sak att bestämma hur mycket du skulle ge. Hur kunde du göra något sådant? Det var inte för oss du ljög, utan för Gud.”5Och när Ananias hörde dessa ord, föll han död ner på golvet, och alla som hörde om händelsen blev helt förskräckta.6Några yngre män kom sedan och svepte in honom och bar ut honom och begravde honom.7Ungefär tre timmar senare kom Ananias fru dit, utan att veta vad som hade hänt med hennes man.8Petrus frågade henne då: ”De här pengarna ni gav oss, var det hela den summa ni fick för jordstycket?””Ja”, svarade hon, ”det var det.”9Då sa Petrus: ”Hur kunde du och din man komma överens om att göra något sådant, att försöka lura Guds Ande? De steg du just hör utanför dörren, är stegen av de män som har begravt din man, och nu ska de bära ut dig också.”10I samma stund föll hon ner framför Petrus och dog. Och när de unga männen kom in och fick se att hon var död, bar de ut henne också och begravde henne bredvid hennes man.11Hela församlingen, och alla andra som hörde om detta, blev mycket förskräckta.
Många blir botade
12Jesus sändebud gjorde många märkliga under bland folket. Och de troende möttes regelbundet på den plats i templet som kallades Salomos pelarhall.13Ingen annan vågade förena sig med dem, men folket visade dem stor respekt,14och allt fler började tro på Herren Jesus, både män och kvinnor.15När man hörde vilka under sändebuden gjorde, bar man ut sjuka på gatorna och la dem på sovmattor och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi.16Även från städerna och byarna runt omkring Jerusalem kom det många. Man tog med sig sjuka och sådana som var besatta av onda andar, och alla blev botade.
Jesus sändebud arresteras på nytt
17Översteprästen och hans anhängare, som var saddukeer*, blev mycket avundsjuka när de såg allt som Jesus sändebud gjorde.18Därför lät de arrestera dem och sätta dem i fängelse.19Men på natten kom en ängel från Herren och öppnade fängelseportarna och släppte ut sändebuden, och han sa till dem:20”Gå och ställ er i templet och berätta för folket allt om detta nya liv.”21Sändebuden lydde uppmaningen, och tidigt på morgonen gick de till templet och började undervisa. Under tiden kallade översteprästen och hans närmaste män samman det judiska rådet, det vill säga alla de religiösa och politiska ledarna i Israel. Och de skickade bud till fängelset för att hämta sändebuden.22Men när tjänarna kom till fängelset, fanns sändebuden inte där. Männen återvände då till rådet och rapporterade:23”Fängelseportarna var låsta och vakterna stod utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.”24När officeren vid tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de mycket förvånade och undrade vad som kunde ha hänt.25Men i samma stund kom någon och berättade att de män som de hade fängslat just nu stod i templet och undervisade folket.26Officeren gick då dit tillsammans med sina vakter och hämtade dem, men utan våld, för de var rädda att bli ihjälslagna av folket.27När sändebuden sedan ställts inför det judiska rådet, började översteprästen förhöra dem och sa:28”Vi förbjöd er strängt att tala eller undervisa om den där mannen, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er undervisning och anklagar oss för att ha dödat honom!”29Men Petrus och de andra sändebuden svarade: ”Det är viktigare att lyda Gud än att lyda människor.30Våra förfäders Gud uppväckte Jesus från de döda, efter att ni hade hängt upp honom på ett kors och dödat honom.31Ja, Gud har upphöjt honom och satt honom på sin högra sida för att han ska regera.* Han har gjort honom till en härskare, som räddade oss genom att ta straffet för vår synd, så att Israels folk kan vända om till Gud och få förlåtelse.32Vi har själva sett detta hända och kan intyga att det är sant, och det kan också Guds heliga Ande, som han ger till alla som lyder honom.”33När medlemmarna i rådet hörde detta blev de ursinniga och ville döda sändebuden.34Men då ingrep en av fariseerna* i rådet som hette Gamaliel, en laglärare* som hela folket respekterade. Han reste sig upp och bad att sändebuden skulle föras ut ur rådssalen en stund.35Sedan vände han sig till sina kollegor och sa: ”Israeliter*, tänk er noga för innan ni gör något med de här männen!36Upprorsmakare kommer och går. För ett tag sedan var det en viss Theudas, som gav sig ut för att vara något. Han hade kanske 400 personer som följde honom. Men när han dödades, spreds anhängarna till olika platser och rörelsen dog ut.37Vid tiden för skatteregistreringen, kom sedan Judas från Galileen. Han fick med sig en stor mängd människor, men också han blev dödad, och alla hans efterföljare skingrades.38Därför föreslår jag att ni lämnar de här männen ifred och låter dem gå. Om det som de håller på med bara är ett mänskligt påhitt, då kommer det snart att rinna ut i sanden.39Men om det är från Gud, då kan ni inte stoppa dem. Se upp så att ni inte strider mot Gud själv!”40Medlemmarna i rådet accepterade hans förslag, och de kallade in sändebuden och nöjde sig med att låta dem piskas. Sedan förbjöd man dem än en gång att undervisa om Jesus och lät dem gå.41Men sändebuden lämnade rådssalen, lyckliga över att Gud hade ansett dem värdiga att förnedras på grund av sin tro på Jesus.42Och varje dag fortsatte de att undervisa både i templet och i hemmen och sprida det glada budskapet om att Jesus är Messias, den utlovade kungen.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.