2.Mose 15 | nuBibeln

Moses och Mirjams sång till Herren

1 Sedan sjöng Mose och israeliterna denna sång till HERREN: ”Jag vill sjunga till HERRENS ära, för högt är han upphöjd. Han har kastat både häst och ryttare i havet.

2 HERREN är min styrka och min sång, han har blivit min räddning. Han är min Gud, och jag vill prisa honom. Han är min fars Gud. Jag vill upphöja honom.

3 HERREN är en kämpe, ja, HERREN är hans namn.

4 Faraos vagnar och armé har han kastat i havet. Faraos ryktbara krigsmän dränktes i Sävhavets vågor.

5 Vattenmassorna dränkte dem, de sjönk som stenar i djupet.

6 Din högra hand, HERRE, har en väldig makt. Din högra hand krossade fienden.

7 I ditt höga majestät besegrade du dem som vände sig mot dig. Du visade din vrede och den förtärde dem, som elden bränner upp gräset.

8 Du blåste på vattnet och det delade sig. Vågorna reste sig som murar, stelnade mitt i havet.

9 Fienden sa: ’Jag ska förfölja dem och hinna upp dem, jag ska ta byte och fördela det, jag ska ta hämnd på dem. Jag ska dra mitt svärd, min hand ska förgöra dem.’

10 Men du andades på dem, och havet slog ihop över dem. De sjönk som bly i de väldiga vattnen.

11 Vem är som du, HERRE, bland alla gudar? Vem är så majestätisk och helig? Vem är så fruktansvärd i härlighet? Vem gör under som du?

12 Du räckte ut din hand, och då svalde jorden dem.

13 I din nåd har du lett det folk du befriade. Med din makt har du fört det till din heliga boning.

14 Folken hörde det och darrade. Filistéerna greps av ångest.

15 Edoms furstar blev förskräckta. Moabs mäktiga män darrade. Kanaans invånare smälte ner av fruktan.

16 Skräck och ångest har kommit över dem. Inför din väldiga arm stod de förstenade, medan ditt folk, HERRE, det folk som du har befriat, passerade dem.

17 Du leder dem och planterar dem på ditt eget berg, på den plats du gjort till din boning, HERRE – i den helgedom, Herre, som dina händer grundlagt.

18 HERREN ska regera i all evighet.”

19 Faraos hästar, vagnar och vagnsförare försökte följa efter genom havet. Men HERREN lät havsvattnen falla över dem, medan Israels folk vandrade genom havet på torr mark.

20 Profetissan Mirjam, Arons syster, tog sin tamburin och de andra kvinnorna följde henne. De spelade på tamburiner och dansade.

21 Mirjam sjöng för dem: ”Sjung till Herrens ära. Han är högt upphöjd. Hästar och vagnsförare har han störtat i havet.”

Bittert vatten

22 Mose ledde Israels folk vidare från Sävhavet, och de kom ut i öknen Shur och gick där i tre dagar utan att hitta vatten.

23 När de kom till Mara, kunde de inte dricka vattnet, för det var bittert. Det var därför platsen fick heta Mara.*

24 Folket började anklaga Mose: ”Vad ska vi dricka?” frågade de.

25 Mose ropade då till HERREN, och HERREN visade honom en bit trä. Mose slängde den i vattnet, och då gick det att dricka. Det var där han gav lag och rätt åt folket och prövade dem.

26 Han sa: ”Om du vill lyda HERRENS, din Guds, röst och göra det som är rätt inför honom, följa hans befallningar och hålla hans bud, så ska jag låta dig slippa alla de sjukdomar jag lade på egypterna, för jag är HERREN din läkare.”

27 Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv källor och sjuttio palmer, och där vid vattnet slog de läger.

Swedish Contemporary Bible TM (nuBibeln TM) Copyright © 2015 by Biblica, Inc. Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

Nya Levande Bibeln

Moses och Mirjams sång till Herren

1 Sedan sjöng Mose och Israels folk denna sång till Herren: "Jag vill sjunga till Herrens ära, för han har vunnit stora segrar. Han har kastat både häst och ryttare i havet.

2 Herren är min styrka, min sång och min frälsning. Han är min Gud, och jag vill prisa honom. Han är min fars Gud. Jag vill upphöja honom.

3 Herren är en kämpe, ja, Herren är hans namn.

4 Han har tillintetgjort Faraos vagnar och här och dränkt dem i havet. De ryktbara egyptiska krigsmännen dog i vågorna.

5 Vattenmassorna dränkte dem, de sjönk som stenar i djupet.

6 Din högra hand, Herre, har en väldig makt. Den krossar fienden.

7 I ditt höga majestät besegrar du alla dem som vänder sig mot dig. Du visar din vrede och den förtär dem, som elden bränner upp gräset.

8 Du blåste på vattnet och det delade sig! Vågorna reste sig som väldiga murar på var sida om vägen.

9 Fienden sa: 'Jag ska förfölja dem och hinna upp dem, jag ska dela bytet jag tar, jag ska ta hämnd på dem. Jag ska dra mitt svärd, min hand ska döda dem.'

10 Men Gud andades på dem, och havets vågor slog över dem. De sjönk som bly i de väldiga vågorna.

11 Vem är som du, Herre, bland alla gudar? Vem är så härlig och helig? Vem är så väldig i sin prakt? Vem gör under som du?

12 Du räckte ut din hand, och då svalde jorden dem.

13 I kärleksfull godhet har du lett det folk du befriade. Med din makt har du fört det till ditt heliga land.

14 Många folk hörde vad som hade hänt, och de uppfylldes av fruktan. Filisteernas invånare greps av ångest.

15 Edoms furstar blev förskräckta. Moabs mäktiga män darrade. Kanaans invånare smälte ner av fruktan.

16 Skräck och ångest har kommit över dem. Herre, tack vare din väldiga arm kommer de inte att anfalla oss. Ditt folk, som du har befriat, kan tryggt passera dem.

17 Du ska leda oss in i landet och plantera oss på ditt eget berg, på den plats du gjort till din hemvist, Herre - i den helgedom, Herre, som dina händer byggt.

18 Herren ska regera i all evighet.

19 Faraos hästar och ryttare och vagnar försökte följa efter genom havet. Men Herren lät murarna av vatten falla över dem, medan Israels folk vandrade genom havet på torr mark."

20 Profetissan Mirjam, Arons syster, ledde sedan de andra kvinnorna i en dans. De spelade på tamburiner

21 och Mirjam sjöng för dem:"Sjung till Herrens ära. Hästar och ryttare har han störtat i havet, och han har segrat med ära."

Bittert vatten

22 Mose ledde Israels folk vidare från Röda havet, och de kom ut i öknen Sur och var där tre dagar utan vatten.

23 När de kom till Mara, kunde de inte dricka vattnet, för det var bittert. (Därför kallas platsen Mara, som betyder bittert.)

24 Folket vände sig då mot Mose: "Ska vi nu behöva dö av törst?" frågade de.

25 Mose bad då Herren om hjälp, och Herren visade honom på en bit trä. Mose slängde den i vattnet, och då gick det att dricka. Det var där Gud satte upp följande villkor för att pröva folket:

26 "Om ni vill lyssna till Herrens, er Guds, röst och lyda den och göra det som är rätt, så ska ni inte drabbas av någon av de sjukdomar jag lade på egyptierna, för jag är Herren, er läkare."

27 Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv källor och sjuttio palmer, och där vid vattnet slog de läger.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.^® Used by permission. All rights reserved worldwide.