1.Samuel 30 | nuBibeln

David besegrar amalekiterna

1 När David och hans män två dagar senare kom till Siklag, fann de att amalekiterna hade gjort härjningståg till Negev och Siklag. De hade anfallit och bränt ner staden till grunden 2 och tagit kvinnorna och alla andra som fanns där tillfånga, både gammal och ung. De hade inte dödat dem utan bara tagit dem med sig. 3 När David och hans män kom till Siklag och såg staden nerbränd och att deras hustrur, söner och döttrar var tillfångatagna, 4 grät de tills de inte kunde gråta längre. 5 Davids båda hustrur, den jisreeliska Achinoam och Avigajil, Navals änka från Karmel, hade också tagits till fånga. 6 David kom i stor fara, eftersom männen i sin bittra sorg över de barn de förlorat började tala om att stena honom. Men David hämtade styrka hos HERREN, sin Gud. 7 Han sa till prästen Evjatar, Achimeleks son: ”Hämta efoden*!” När Evjatar kom med den, 8 frågade David HERREN: ”Ska jag förfölja det där rövarbandet? Kommer jag att hinna upp dem?” HERREN svarade: ”Ja, sätt efter dem! Du och dina män kommer att rädda dem som tillfångatagits.” 9 Då gick David med sina sexhundra man till bäcken i Besor. Några stannade där. 10 David fortsatte förföljandet med fyrahundra man, medan tvåhundra stannade därför att de var för trötta för att fortsätta över bäcken. 11 På fältet fann de en egypter som de förde till David. De gav honom först lite bröd att äta och vatten att dricka. 12 De gav honom också en bit av en fikonkaka och två russinkakor och efter att ha ätit dem, kvicknade han snart till. Mannen hade vid det laget inte ätit eller druckit på tre dygn. 13 ”Vem är du och vart kommer du ifrån?” frågade David. ”Jag är egypter, slav åt en amalekit”, svarade han. ”Min herre lämnade mig här för tre dagar sedan när jag blev sjuk. 14 Vi var på väg tillbaka från att ha plundrat i keretéernas del av Negev. Vi plundrade också i Kalevs del av Negev och brände ner Siklag.” 15 ”Kan du visa mig vägen till de där rövarna?” frågade David. Mannen svarade: ”Om du svär vid Gud att du inte ska döda mig eller överlämna mig till min herre, så ska jag föra dig till dem!” 16 Han visade dem sedan vägen till amalekiterna som hade spritt ut sig över ett stort område där de åt och drack, upprymda av glädje över det stora byte de hade tagit från filistéerna och från Juda land. 17 David anföll dem i gryningen och de kämpade mot dem till kvällen nästa dag. Ingen amalekit kom undan, utom fyrahundra som flydde därifrån på kameler. 18 David återtog allt som amalekiterna hade tagit och befriade också sina två hustrur. 19 Ingenting saknades, varken liten eller stor, son eller dotter, ingenting av bytet eller annat de tagit. David förde allting tillbaka. 20 Han tog också alla får och kreatur och drev dem framför sig. Och de sa: ”Detta är Davids byte.” 21 När David kom tillbaka till de tvåhundra som hade varit för utmattade för att gå vidare och därför blivit kvar vid bäcken i Besor, kom de tvåhundra nu fram för att möta David och hans män. David och hans män hälsade då vänligt på dem. 22 Men några bland Davids män var elaka och illvilliga och sa: ”De gick inte med oss, så de ska inte ha något av bytet som vi räddat! Ge dem tillbaka sina hustrur och barn och låt dem sedan gå.” 23 Men David sa: ”Nej, mina bröder! Ni får inte göra så med det som HERREN har gett oss. Han har bevarat oss och de som överföll oss har han överlämnat åt oss. 24 Tror ni att någon kommer att lyssna till er när ni talar på det sättet? Den som stannar kvar för att vakta utrustningen ska få lika mycket som den som är med i striden. Alla ska vara med och dela på bytet.” 25 Därmed stiftade David en ny lag och ordning för Israel som gäller än i dag. 26 När David kom fram till Siklag, översände han en del av bytet till de äldste i Juda, sina vänner och lät hälsa: ”Detta är en gåva till er, som vi har tagit från HERRENS fiender.” 27 Han sände dem till Betel, Ramot i Negev, Jattir, 28 Aroer, Sifmot, Eshtemoa, 29 Rakal, jerachmeeliternas städer, keniternas städer, 30 Horma, Bor-Ashan, Atak, 31 Hebron och till alla andra platser dit David och hans män hade kommit under sina vandringar.

Nya Levande Bibeln

David besegrar amalekiterna

1 När David och hans män tre dagar senare kom hem till sin stad Siklag, fann de att amalekiterna hade plundrat staden, bränt ner den till grunden 2 och tagit med sig alla kvinnor och barn. 3 När de såg ruinerna och förstod vad som hade hänt deras familjer, 4 grät de tills de inte kunde gråta längre. 5 Davids båda hustrur Ahinoam och Abigail var också bland dem som hade tagits till fånga. 6 David blev allvarligt oroad, för på grund av den bittra sorgen över sina barn började hans män tala om att döda honom. Men David hämtade sin styrka hos Herren. 7 Han sa till prästen Ebjatar: "Hämta prästkläderna!" Ebjatar kom då fram med dem. 8 David frågade Herren: "Ska jag förfölja dem? Kommer jag att hinna upp dem?"Herren svarade: "Ja, sätt efter dem! Du och dina män kommer att kunna ta tillbaka allt som de har tagit ifrån er!" 9 David skyndade därför efter amalekiterna med sina 600 män, men när de kom fram till bäcken Besor var 200 av dem alltför utmattade för att gå vidare. De övriga fortsatte. 11 Under vägen fann de en egyptier på ett fält. De förde honom till David. Mannen hade inte ätit eller druckit på tre dygn, så de gav honom en bit av en fikonkaka, två russinkakor och lite vatten. Han åt och drack och kvicknade snart till. 13 "Vem är du och var kommer du ifrån?" frågade David honom. "Jag är egyptier, tjänare åt en amalekit", svarade han. "Min herre lämnade mig här för tre dagar sedan när jag blev sjuk. 14 Vi var på väg tillbaka från att ha plundrat kereteerna i Negev. Vi plundrade också Kalebs land, och det var vi som brände ner Siklag." 15 "Kan du tala om för mig vart de har tagit vägen?"frågade David. Den unge mannen svarade: "Om du svär vid Guds namn att du inte ska döda mig eller överlämna mig till min herre, så ska jag föra dig till dem." 16 Han ledde dem till amalekiterna, som hade spritt ut sig över ett stort område. De åt och drack och dansade av glädje över det stora byte de hade tagit från filisteerna och israeliterna. 17 David och hans män rusade in bland dem, och de kämpade hela natten och hela den påföljande dagen. Ingen amalekit kom undan, utom fyra hundra som flydde sin väg på kameler. 18 David fick tillbaka allt som amalekiterna hade tagit. Alla män fick tillbaka sina familjer och alla sina tillhörigheter, och David befriade sina två fruar. 20 Hans trupper ringade in alla får och kreatur och drev dem framför sig, och de sa till David: "Allt detta ska du ha som en personlig belöning." 21 När de kom fram till bäcken Besor och mötte de 200 som hade varit alltför utmattade för att gå vidare, hälsade David dem. 22 Men några bland Davids män var avundsjuka och sa: "De gick inte med oss, så de ska inte ha något av bytet. Ge dem bara tillbaka hustrur och barn och låt dem gå." 23 Men David sa: "Nej, mina bröder! Herren har bevarat oss och hjälpt oss att besegra fienden. Det är Herren som har gett oss allt tillbaka. 24 Tror ni någon kommer att lyssna till er, när ni talar på det sättet? Vi delar med varandra, och vi delar lika mellan dem som går till striden och dem som stannar kvar för att vakta utrustningen." 25 David stiftade i och med detta en lag för hela Israel, och den lagen gäller än i dag. 26 När David kom fram till Siklag översände han en del av bytet till de styrande i Juda med beskedet: "Det här är en gåva till er, som vi har tagit från Herrens fiender." 27 Gåvorna sändes till styresmännen på de platser och orter, där David och hans män hade bott under sina vandringar: Betel, södra Ramot, Jattir, Aroer, Sifamot, Estemoa, Rakal, jerameeliternas städer, kaineernas städer, Horma, Bor-Asan, Atak, Hebron och flera andra platser.

1.Samuel 30 | nuBibeln Nya Levande Bibeln

David besegrar amalekiterna

David besegrar amalekiterna