Psalm 55 | Noua Traducere Românească nuBibeln

Psalm 55 | Noua Traducere Românească

Pentru dirijor. De cântat cu instrumente cu coarde. Un maschil al lui David.

1 Dumnezeule, ia aminte la rugăciunea mea și nu trece cu vederea cererea mea!* 2 Ascultă‑mă și răspunde‑mi! Îmi arăt neliniștea în plângerea mea și sunt tulburat 3 din cauza vociferării dușmanului, la vederea presiunii impuse de cel rău; căci ei fac să cadă necazul peste mine și mi se împotrivesc cu furie. 4 Îmi tremură inima înăuntrul meu și groaza morții a căzut peste mine. 5 Teamă și cutremur au venit peste mine și m‑a acoperit teroarea. 6 Eu zic: „Cine îmi va da aripi ca ale porumbelului? Aș zbura și aș locui acolo!“ 7 Iată, aș fugi departe de tot, aș înnopta în pustie. Selah 8 M‑aș grăbi să‑mi găsesc un loc de scăpare, de vântul năprasnic și de furtună. 9 Stăpâne, pune‑i în încurcătură, încâlcește‑le limbile, căci numai violență și ceartă văd în cetate! 10 Zi și noapte ei dau târcoale zidurilor ei; răutatea și abuzurile se află în mijlocul ei. 11 Dezastrul este în mijlocul ei, iar asuprirea și înșelătoria nu‑i părăsesc piața. 12 Căci nu un dușman mă batjocorește; atunci aș îndura! Nu cel ce mă urăște s‑a îngâmfat împotriva mea; atunci m‑aș ascunde de el! 13 Ci tu, un om deopotrivă cu mine, prietenul meu, apropiatul meu, 14 cel cu care am avut părtășie dulce când am mers cu mulțimea la Casa lui Dumnezeu! 15 Moartea să vină în mod înșelător asupra lor! Să se coboare de vii în Locuința Morților! Căci răutățile sunt în locuințele lor, în mijlocul lor. 16 Eu însă voi striga către Dumnezeu, iar DOMNUL mă va izbăvi. 17 Seara, dimineața și la amiază, oftez și gem, iar El îmi va auzi glasul. 18 Mă va răscumpăra nevătămat* din războiul pornit împotriva mea, căci mulți sunt împotriva mea. 19 Dumnezeu, Care tronează din veșnicie, Selah va auzi și‑i va smeri! Sunt niște oameni care nu se întorc de la căile lor și care nu se tem de Dumnezeu. 20 Prietenul meu își întinde mâna împotriva celor ce trăiesc în pace cu el, își calcă legământul. 21 Gura lui este alunecoasă ca smântâna, dar în inima lui poartă războiul. Cuvintele lui sunt mai alunecoase decât uleiul, dar în ascuns sunt niște săbii. 22 Aruncă îngrijorarea* ta asupra DOMNULUI, și El te va sprijini! El nu va lăsa niciodată să se clatine cel drept. 23 Dar Tu, Dumnezeule, îi vei coborî în adâncul gropii. Oamenii sângelui și ai înșelătoriei nu vor trăi nici jumătate din zilele lor! Eu însă mă voi încrede în Tine!

Holy Bible, New Romanian Translation TM (Noua Traducere În Limba Română TM) Copyright © 2007, 2010, 2016 by Biblica, Inc. Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

nuBibeln

Besvikelse och förtvivlan över en väns svek

1 För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David. 2 Lyssna till min bön, Gud! Göm dig inte när jag vädjar till dig! 3 Lyssna till mig och svara mig! Mina tankar plågar mig, jag har ingen ro, 4 för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig. De drar olycka över mig, och i vrede anfaller de mig. 5 Mitt inre fylls av ångest, dödsångesten griper mig. 6 Fruktan och fasa gastkramar mig. Jag darrar och är rädd, skräcken överväldigar mig. 7 Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan, så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats. 8 Jag skulle flyga långt bort till öknen och stanna där.” Séla 9 Jag skulle skynda mig att söka skydd undan detta oväder och denna storm. 10 Herre, förvirra de gudlösa, låt dem gräla sinsemellan, för jag ser våld och strid i staden. 11 Dag och natt går de omkring den på dess murar. Olycka och ofärd har förskansat sig därinne. 12 Våldet har tagit överhanden, och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg. 13 Om det hade varit en fiende som hånat mig, hade jag kunnat stå ut med det. Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig, kunde jag ha gömt mig för honom. 14 Men det var du, min jämlike, min vän, min förtrogne. 15 Vi gick i underbar gemenskap i folkskaran till Guds hus. 16 Låt döden utan varning ta dem, låt dem fara levande ner i dödsriket, för ondskan bor i och mitt ibland dem. 17 Men jag vill ropa till Gud, och HERREN ska rädda mig. 18 Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom, och han ska lyssna till mig. 19 Han befriar mig och ger mig frid, när fienderna anfaller mig, hur många mina motståndare än är. 20 Gud ska höra mig och förödmjuka dem, han som har regerat i evigheter, séla, dessa som aldrig ändrar sig och som inte fruktar Gud. 21 Han gav sig på dem som levde i fred med honom, han våldförde sig på sitt förbund.* 22 Hans ord var hala som smör, men hans hjärta var fyllt av stridslust. Hans tal var lenare än olja och ändå ett draget svärd. 23 Lämna din börda till HERREN! Han ska ta hand om dig. Han låter aldrig den rättfärdige vackla. 24 Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup. De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd. Men jag förtröstar på dig.