Jesaja 57 | Noua Traducere Românească nuBibeln

Jesaja 57 | Noua Traducere Românească
1 Cel drept piere și nimeni nu pune la inimă. Oamenii devotați sunt luați și nimeni nu înțelege că cei drepți sunt luați pentru a fi cruțați de nenorocire. 2 Cei ce umblă drept vor avea parte de pace și se vor odihni în culcușurile lor. 3 „Cât despre voi, veniți încoace, fii de prezicătoare*, sămânță din bărbat adulter și femeie prostituată! 4 De cine vă bateți joc? Împotriva cui rânjiți și scoateți limba? Nu sunteți decât niște copii ai fărădelegii, sămânță a minciunii, 5 care vă aprindeți de poftă printre stejari și sub orice copac verde, care vă sacrificați copiii în văi*, printre crăpăturile stâncilor. 6 Idolii din pietrele netede ale uedului* sunt moștenirea ta; ei, da, ei sunt soarta ta. Lor le torni jertfe de băutură și le aduci daruri de mâncare. Să fiu Eu oare îndurător la vederea acestor fapte? 7 Ți‑ai așezat patul pe un munte înalt și semeț și acolo te‑ai urcat ca să aduci jertfă. 8 În spatele ușii și al unuia din stâlpii ei ți‑ai așezat aducerea-aminte. Căci, uitând de Mine, ți‑ai dezvelit patul, te‑ai urcat în el și l‑ai lărgit. Ai făcut legământ cu ei, le‑ai iubit patul, ai privit goliciunea.* 9 Ai călătorit până la rege* cu untdelemn, ți‑ai înmulțit parfumurile, ți‑ai trimis ambasadori până departe, i‑ai trimis chiar până în Locuința Morților. 10 Ai obosit de atâta drum, dar nu zici: «Renunț!» Găsești încă viață în mâna ta și de aceea nu ești sleit. 11 De cine te‑ai înspăimântat și te‑ai temut atât, încât să minți, să nu‑ți mai amintești de Mine și să nu pui la inimă? Am tăcut multă vreme și de aceea nu te temi de Mine. 12 Voi face cunoscute însă dreptatea ta și faptele tale, dar ele nu‑ți vor fi de folos. 13 Când vei striga după ajutor, să te scape grămezile tale de idoli! Pe toți îi va duce însă vântul, îi va lua o suflare. Dar cel ce se adăpostește în Mine va moșteni țara și va stăpâni muntele Meu cel sfânt.“

Cei ce se căiesc vor fi mângâiați

14 Se va zice: „Construiți! Construiți! Pregătiți calea! Înlăturați orice obstacol din calea poporului Meu!“ 15 Căci așa vorbește Cel Măreț și Înălțat, Cel Ce trăiește veșnic și al Cărui Nume este sfânt: „Eu locuiesc într‑un loc înalt și sfânt, dar sunt și cu cel zdrobit și smerit în duh, ca să înviorez duhurile celor smeriți și să învigorez inimile celor zdrobiți. 16 Nu voi certa pe vecie și nu voi fi pentru totdeauna mânios, pentru că atunci duhul și sufletele pe care le‑am făcut ar leșina înaintea Mea. 17 M‑am mâniat pentru nelegiuirea câștigului său nedrept; l‑am lovit și, de mânie, Mi‑am ascuns fața. Dar el a continuat, răzvrătit, să umble pe calea inimii lui. 18 I‑am văzut căile, dar îl voi vindeca, îl voi călăuzi, și‑i voi aduce mângâiere, lui și celor ce‑l bocesc. 19 Voi fi Cel Ce creează rod pe buze. Pace, pace celui de departe și celui de aproape, zice DOMNUL. Eu îl voi vindeca! 20 Dar cei răi sunt ca marea agitată, care nu se poate liniști și ale cărei valuri aruncă numai noroi și mâl. 21 Pentru cei răi nu este pace“, zice Dumnezeul meu.

Holy Bible, New Romanian Translation TM (Noua Traducere În Limba Română TM) Copyright © 2007, 2010, 2016 by Biblica, Inc. Used with permission. All rights reserved worldwide. “Biblica”, “International Bible Society” and the Biblica Logo are trademarks registered in the United States Patent and Trademark Office by Biblica, Inc. Used with permission.

nuBibeln
1 Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det, den fromme rycks bort, och ingen förstår att den rättfärdige tas bort för att skonas undan ondskan 2 och få frid. De som lever rättsinnigt ska få vila i frid. 3 ”Men kom hit, ni som är barn till häxor och har avlats av horor och äktenskapsbrytare! 4 Vem är det ni gör er lustiga över? Mot vem gapar ni och räcker ut tungan? Ni är barn till syndare och lögnares avkomma. 5 Under ekarna, under varje grönt träd brinner ni av lust, och ni slaktar era barn i ravinerna, djupt nere bland bergsklyftorna. 6 Bland ravinens stenar* hör du hemma, där har du din plats. Åt dem utgjuter du dryckesoffer och bär fram matoffer. Skulle jag acceptera detta? 7 Högt uppe på ett berg har du bäddat åt dig, och dit går du för att offra. 8 Bakom dörren och dörrposten sätter du upp ditt tecken. Du har övergett mig, klätt av dig, gjort i ordning din bädd och tagit plats där. Du har kommit överens med dessa som du älskar att gå i säng med, och sett deras nakenhet. 9 Du har gått till Melek* med olja och rikligt med parfymer. Du sänder dina budbärare långt bort, ända ner till dödsriket. 10 Du har blivit trött av allt slit men har inte sagt att det är hopplöst. Nej, du har fattat nytt mod och fått ny styrka. 11 Vem är du rädd för, vem fruktar du, eftersom du bedrar mig, glömmer mig, inte tänker på mig? Är det för att jag tigit så länge, som du inte fruktar mig? 12 Nu ska jag visa att dina rättfärdiga gärningar inte hjälper dig. 13 När du ropar, låt då alla dina avgudar hjälpa dig! Vinden ska ta dem alla, de blåser bort med en vindfläkt! Men den som tar sin tillflykt till mig ska få ärva landet och ta mitt heliga berg i besittning.” 14 En order ska utgå: ”Bygg, bygg en väg! Röj undan hindren som är i vägen för mitt folk.” 15 Så säger den höge och upphöjde, han som tronar för evigt, och vars namn är heligt: ”Jag bor på en hög och helig plats, men jag bor också hos dem som är modlösa och ödmjuka. Jag upprättar de ödmjuka och ger ny kraft åt de modlösa. 16 Jag ska inte för evigt anklaga och inte alltid vredgas, för då skulle livsanden förgås, anden hos alla levande varelser som jag har skapat. 17 Jag blev vred över deras syndiga girighet, jag straffade dem och dolde mig i vrede, men de vände sig bort och fortsatte att gå sina egna vägar. 18 Jag har sett vad de hållit på med, men jag ska bota dem, leda dem och ge dem tröst. 19 Jag ska skapa lovsång på deras läppar, frid och åter frid åt dem både nära och fjärran, säger HERREN. Jag ska bota dem. 20 Men de gudlösa är som ett upprört hav, de blir aldrig stilla, och dess vågor rör upp dy och slam. 21 För de gudlösa finns ingen frid,” säger min Gud.