Römer 11 | Nya Levande Bibeln

Har Gud övergett Israels folk?

1 Så nu frågar jag: har Gud då helt stött bort sitt folk, israeliterna*? Nej, inte alls! Jag är ju själv israelit, en ättling till Abraham och medlem av Benjamins stam. 2 Nej, Gud har inte stött bort dem som han en gång utsåg till sitt eget folk. Kommer ni inte ihåg vad det står i Skriften* om profeten Elia? Han anklagade Israels folk inför Gud och sa: 3 ”Herre, de har dödat de profeter som framförde dina budskap, och har rivit ner dina altaren. Jag är den enda profeten som är kvar, och nu vill de döda mig också.”* 4 Men vad svarade Gud honom? Jo, han sa: ”Det finns 7 000 personer som inte har tillbett Baals* bild, och dem har jag sparat åt mig.”* 5 På samma sätt har Gud nu i sin godhet inbjudit Israels folk att få tillhöra honom, och en liten del har tackat ja. 6 Men om de tillhör Gud på grund av hans inbjudan, då har det ju inget med deras goda gärningar att göra. Om de hade förtjänat det, skulle det ju inte vara något som Gud i sin godhet hade gjort. 7 Alltså, det som Israels folk sökte så ivrigt efter, att bli skuldfria inför Gud, det uppnådde de aldrig. Denna skuldfrihet gavs istället åt den lilla grupp som har tackat ja till Guds inbjudan att få tillhöra honom. De andra blev döva och blinda för vad Gud ville. 8 Det står ju i Skriften: ”Gud gjorde deras sinnen avtrubbade. Ända till denna dag har han hindrat deras ögon från att se och deras öron från att höra.”* 9 Och kung David skriver om dem: ”Låt deras fester blir en fälla för dem, så att de faller för frestelserna och straffas. 10 Låt deras ögon bli förblindade, så att de inte kan se, och deras ryggar krökas under problem för all framtid.”* 11 Så nu frågar jag igen: att Guds utvalda folk syndade mot Gud, innebär det att de ska gå under för alltid? Nej, inte alls! Men eftersom israeliterna syndade mot Gud, har räddningen nått även andra folk, och nu är israeliterna avundsjuka på dessa människor. 12 Och om nu hela världen fick del av Guds rikedomar, därför att israeliterna syndade, ja, om deras misslyckande blev andra folks lycka, hur mycket större rikedom ska då inte världen få uppleva när hela Israels folk tar emot Guds räddning.

Räddning för icke-judiska folk

13 Nu talar jag till er som inte är judar: Gud har utsett mig till att vara ett speciellt sändebud till icke-judiska folk, och jag är mycket stolt över min uppgift. 14 Kanske kan jag genom denna stolthet få mitt eget folk att längta efter det som ni redan har, så att åtminstone några av dem blir räddade. 15 När Gud stötte bort Israels folk, innebar det att resten av världen försonades med Gud och blev hans vänner. Hur underbart ska det då inte bli när Gud för andra gången accepterar Israels folk. Det ska bli som när döda får liv igen! 16 Judarna tillhör egentligen Gud, eftersom deras förfäder, Abraham, Isak och Jakob*, gjorde det. Det står ju i Skriften*, att om den första degbiten offras till Gud, så är det en symbol för att hela degen tillhör Gud.* Och om rötterna till ett träd tillhör Gud, så tillhör också grenarna Gud. 17 Israels folk är som ett planterat olivträd, där några av grenarna har brutits av. Du som inte är jude är som en gren från ett vilt olivträd, och du har blivit inympad på den äkta stammen istället för de andra grenarna. Därför får du nu också del av saven som stiger upp ifrån trädets rot. 18 Men börja för den skull inte skryta över att du har placerats där istället för de grenar som bröts av. Kom ihåg att du bara är en inympad gren, och att det är roten som bär upp dig och inte tvärtom. 19 Nu kanske någon tänker: ”Men de där grenarna bröts ju av för att lämna plats åt mig.” 20 Det är sant. Men glöm inte bort att de bröts av därför att de inte trodde på det Gud sa, och att du är där därför att du tror på Guds budskap! Var inte högfärdig, utan passa dig noga! 21 Om Gud till och med straffade de äkta grenarna, så kommer han också att straffa dig. 22 Lägg märke till att Gud är både god och sträng samtidigt. Han var sträng mot dem som syndade mot honom, men han är god mot dig så länge du inser att det är hans godhet som räddar dig. I annat fall kommer han att skära bort dig också. 23 Men om en jude börjar tro på Guds budskap om räddning, så kommer Gud att ympa honom tillbaka in i trädet, för det har han makt att göra. 24 Om Gud var villig att ta emot er, som är grenar från ett vilt olivträd, och mot naturens ordning ympa in er på ett planterat olivträd, hur mycket lättare är det då inte för honom att ympa in de äkta grenarna igen.

Gud visar nåd mot alla

25 Kära syskon, jag vill att ni ska känna till denna sanning som Gud först nu har avslöjat, så att ni inte inbillar er att ni själva vet allt. Några av judarna vägrar att tro, och så kommer det att vara tills alla icke-judar har fått möjlighet att komma till Kristus. 26 Men sedan ska hela Israels folk bli räddat. Det står ju i Skriften*: ”Befriaren ska komma från Jerusalem*, och han ska ta bort all ondska från Israels folk*. 27 Och jag ingår ett förbund med dem, där jag lovar att ta bort deras synder.”* 28 Man kan se på judarna på två olika sätt: De är Guds fiender, eftersom de vägrar att ta emot Guds budskap om räddning. Men tack vare detta blev ni räddade. Samtidigt är de Guds utvalda folk och hans älskade, tack vare de löften deras förfäder fick av Gud. 29 Om Gud ger oss något gott, eller inbjuder oss att tillhöra honom, så ångrar han sig inte och tar det tillbaka. 30 Förut var det ni som var upproriska mot Gud, men när judarna vägrade att ta emot den nåd Gud ville visa dem, gav han den till er istället. 31 Nu är det judarna som är upproriska mot Gud, men Gud kan visa nåd också mot dem, eftersom han redan har visat er nåd. 32 Gud lät alla människor bli fångade i sin egen upproriskhet, för att han skulle kunna visa nåd mot alla. 33 Vilken fantastisk Gud vi har! Han vet allt, kan allt och äger allt! Vem kan någonsin förstå hans beslut och hans planer? 34 Som det står i Skriften: ”Vem känner till hur Herren tänker? Vem vet tillräckligt för att ge honom råd? 35 Vem kan ge något till Gud, så att han blir tvungen att betala tillbaka?*” 36 Allt kommer ju från Gud. Allt är skapat av honom och finns till för att ära honom. Hans är äran för evigt. Ja, det är sant!*