Psalm 102 | Nya Levande Bibeln

En betryckt ung mans bön

1 En bön när jag hade stora problem. Herre, hör min bön! Lyssna till mitt rop om hjälp! 3 Vänd dig inte bort från mig när olycka har drabbat mig. Lyssna och svara mig med detsamma, 4 för mina dagar försvinner som rök. Min hälsa vacklar, och febern bränner i min kropp. Mat smakar mig inte längre och jag har förlorat aptiten. 6 Jag har magrat. Jag är bara skinn och ben och jag jämrar mig högt. 7 Jag är som en gam långt ute i vildmarken, som en ensam uggla i öknen. 8 Jag ligger vaken och kan inte sova, ja, jag är lika ensam som en sparv som sitter övergiven på taket. 9 Mina fiender jagar mig dag efter dag. De svär över mig. 10 Därför att du är arg på mig måste jag äta aska i stället för bröd. Jag gråter ständigt och mina tårar blandar sig med det jag dricker. Du har stött bort mig. 12 Mitt liv försvinner lika hastigt som kvällens skuggor. Jag vissnar som gräset. 13 Men du, Herre, är kungars kung, och din berömmelse kommer att bestå i alla tider. 14 Jag vet att du ska gripa in och visa barmhärtighet mot Jerusalem. Nu är det dags att visa medlidande med staden. Nu är den tiden inne. 15 Ditt folk älskar till och med varje sten i stadens murar, trots att de ligger i ruiner. 16 Men Herren ska bygga upp dem på nytt för att visa hur stor han är. Då kommer folken att frukta honom och kungarna på jorden ska erkänna hans makt. 18 Han ska lyssna till de hjälplösas böner och till allt vad de ber om. 19 Jag skriver ner detta för att kommande generationer också ska kunna prisa Herren för allt han har gjort, ja, så att de som ännu inte är födda ska kunna prisa Herren. 20 Säg till dem att Gud från sitt tempel i himlen såg ner till oss här på jorden. 21 Han hörde folkets klagan, och de som var dödsdömda befriade han. 22 Därför ska folk från hela världen samlas i Jerusalem för att prisa honom. I hela staden kommer man då att sjunga lovsånger, och många folk och folkslag kommer för att tjäna honom. 24 Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år. Han har gjort mig gammal i förtid. 25 Därför ropar jag till honom: Gud, du som lever i evighet! Låt mig inte dö nu när jag är ung. 26 Gud, för länge sedan lade du jordens grund och skapade himlen med dina händer. 27 Allt detta ska försvinna, men du består i evighet. Ja, allt kommer att falla sönder som gamla utslitna kläder, som du kastar bort och byter ut mot nya. 28 Men själv blir du aldrig gammal. Du lever i evighet, och dina år tar aldrig slut. 29 Dina tjänares barn ska tryggt leva vidare, generation efter generation, och du ska beskydda dem.