Markus 2 | Nya Levande Bibeln

Jesus botar en förlamad man

1 Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kafarnaum igen, och nyheten om att han kommit dit spred sig snabbt i staden. Snart var huset där han bodde så fullt med folk att man stod långt ut på gatan och trängdes. Och han talade till dem om budskapet från Gud.* 3 Då kom fyra män bärande på en förlamad man på en sovmatta. 4 Men när de inte kunde tränga sig igenom folkmassan och komma fram till Jesus gjorde de hål i taket ovanför honom. Genom öppningen firade de sedan ner mattan med den förlamade. 5 När Jesus såg vilken stor tro de hade, sa han till den förlamade: ”Min son, jag har förlåtit dina synder!” 6 Men några av laglärarna* satt där, och de sa för sig själva: 7 ”Hur kan han tala på det viset och häda* Gud? Det är ju bara Gud som kan förlåta synder.” 8 Men Jesus förstod i sin ande vad de tänkte, och sa till dem: ”Varför tänker ni att just detta är en hädelse? 9 Är det inte lika omöjligt för en människa att säga till den förlamade: ’Res dig upp, ta din sovmatta och gå’ som att säga: ’Jag förlåter dig dina synder’?” 10 Sedan vände han sig till den förlamade och sa: ”För att bevisa att jag, Människosonen*, har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: ’Res dig upp, ta din sovmatta och gå hem!’ ” 12 Då steg mannen upp, rullade genast ihop sin matta och gick ut, mitt framför ögonen på de förbluffade människorna. Och man hyllade Gud och ropade: ”Aldrig förr har vi sett något sådant!”

Jesus kallar en tullindrivare att följa honom

13 Sedan gick Jesus längs Galileiska sjön igen, och stora folkmassor kom till honom, och han undervisade dem. 14 När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta vid tullhuset. ”Kom och bli min efterföljare”, sa Jesus till honom. Och Levi reste sig och följde Jesus. 15 När Jesus och hans efterföljare senare åt tillsammans i Levis hus, fanns många av hans gamla kollegor vid tullen med bland gästerna och även en del annat ökänt folk, för många av dessa hade också börjat följa Jesus. 16 Då laglärarna* bland fariseerna* såg Jesus i detta sällskap, sa de till hans efterföljare: ”Sänker han sig verkligen så lågt att han äter tillsammans med tullindrivare och syndare?” 17 Men Jesus hörde det och sa: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Min uppgift här på jorden är att föra syndare tillbaka till Gud, inte att ta hand om dem som redan följer hans vilja.”

Jesus svarar på en fråga om fasta

18 Johannes döparens efterföljare och fariseerna* fastade regelbundet. En dag kom därför några och frågade Jesus varför inte hans efterföljare fastade när Johannes efterföljare och fariseerna gjorde det. 19 Jesus svarade: ”Bröllopsgästerna kan väl inte fasta och gå hungriga medan brudgummen är hos dem? Nej, så länge brudgummen är tillsammans med dem kan de inte fasta. 20 Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta. 21 Det finns en tid och en plats för allt. Ingen lagar till exempel ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt tyg som aldrig har tvättats, för då krymper det nya tyget och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större. 22 Ingen öser heller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna, och allt blir förstört, både vinet och säckarna. Nej, nytt vin häller man i nya säckar.”

Jesus efterföljare plockar ax på vilodagen

23 En gång när det var vilodag* gick Jesus och hans efterföljare genom några sädesfält, och medan de gick ryckte hans efterföljare av ax för att äta. 24 Några av fariseerna* sa då till Jesus: ”Varför gör de så där? Det är ju förbjudet i Moses lag* att skörda på vilodagen.” 25 Men Jesus svarade dem: ”Har ni aldrig läst vad kung David och hans män gjorde en gång då Evjatar var överstepräst, och de blev hungriga och inte hade något att äta?* David gick in i Guds hus och åt av det speciella bröd som bara prästerna får äta, och han lät även sina män äta av det. Det var också ett brott mot lagen.” 27 Sedan sa Jesus till fariseerna: ”Kom ihåg att vilodagen skapades för människornas skull, och inte människorna för vilodagens skull. 28 Därför har jag, Människosonen*, rätt att avgöra också vad som är tillåtet på vilodagen.”