Lukas 24 | Nya Levande Bibeln

Jesus uppstår från de döda

1 Mycket tidigt på söndagsmorgonen, medan solen höll på att gå upp, gick kvinnorna till graven med oljan som de hade gjort i ordning. 2 Där fick de se att stenen som hade täckt öppningen var bortrullad, 3 och när de gick in i graven kunde de inte hitta Herren Jesus kropp. 4 Kvinnorna stod där helt förvirrade och visste inte vad de skulle tro. Då visade sig plötsligt två män i skinande vita kläder för dem. 5 Kvinnorna blev förskräckta och bugade sig djupt, men männen frågade dem: ”Varför letar ni bland de döda efter honom som lever? 6 Han är inte här. Han har blivit levande igen. Kommer ni inte ihåg vad han sa till er då han fortfarande var i Galileen: 7 att han, Människosonen*, måste överlämnas till onda människor och avrättas på ett kors, men att han på den tredje* dagen skulle uppstå från de döda igen?” 8 Då kom de ihåg att Jesus hade sagt detta, 9 och de skyndade iväg för att berätta för Jesus elva närmaste efterföljare och för alla de andra vad som hade hänt. 10 Kvinnorna som gått till graven var Maria från Magdala, och Johanna och Maria, Jakobs mamma, och flera andra. Alla berättade de samma sak för de elva som Jesus hade utsett till sina sändebud*, 11 men männen tyckte det lät som tomt prat och trodde inte på det. 12 Men Petrus sprang i alla fall iväg till graven för att se efter, och när han böjde sig ned och tittade in såg han inget annat än linnesvepningen. Och han gick därifrån förundrad över det som hade hänt.

Två av Jesus efterföljare på väg till Emmaus

13 Samma dag var två av Jesus efterföljare på väg till byn Emmaus, som ligger drygt en mil från Jerusalem. 14 De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt de senaste dagarna. 15 Och plötsligt, medan de gick där och pratade, kom Jesus själv och började gå bredvid dem. 16 Men fast de såg honom var det något som hindrade dem från att känna igen honom. 17 ”Vad är det ni går här och diskuterar så intensivt?” undrade han. Då stannade de och tittade på honom med sorg i blicken, 18 och en av dem, som hette Kleopas, svarade: ”Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte har hört vad som hänt där de senaste dagarna.” 19 ”Vad är det som har hänt?” undrade han.”Det här med Jesus från Nasaret”, sa de. ”Han var en profet som var fantastisk på att framföra Guds budskap. Och han gjorde stora under genom Guds kraft och var högt älskad av både Gud och människor. 20 Men översteprästerna och medlemmarna i det judiska rådet* arresterade honom och överlämnade honom till romarna, som dömde honom till döden och spikade fast honom på ett kors. 21 Och vi som hoppades att han var den som skulle befria Israel! Idag är det tredje dagen* sedan allt detta hände, 22 och nu är vi helt uppskakade. Några av kvinnorna i vår grupp gick nämligen ut till graven tidigt i morse, 23 och när de kom tillbaka berättade de att Jesus kropp inte längre fanns där. De hade sett änglar, som sa till dem att han lever! 24 Några i gruppen rusade därför dit för att se efter, och faktum är att kroppen var borta, precis som kvinnorna hade sagt. Men Jesus såg de inte.” 25 Då sa Jesus till dem: ”Tänk vad lite ni förstår! Och hur svårt ni har för att tro på det som Gud har förutsagt genom profeterna*. 26 Har han inte förklarat att Messias, den utlovade kungen, måste gå igenom detta lidande och efter det bli ärad och upphöjd?” 27 Sedan citerade han stycke efter stycke ur det som Moses och alla profeterna skrivit,* och förklarade vad Gud sagt om honom i alla böckerna i Skriften*. 28 Vid det laget var de nästan framme i byn Emmaus, och det såg ut som om Jesus tänkte gå vidare. 29 Men de hejdade honom och bad ivrigt: ”Stanna här hos oss över natten. Det börjar ju redan bli mörkt.” Så Jesus följde med dem hem. 30 När de sedan slagit sig ner för att äta, tog han brödet och tackade Gud för det, bröt det i bitar och räckte det till dem. 31 Då plötsligt öppnades deras ögon och de kände igen honom. Men i samma stund var han försvunnen. 32 De sa till varandra: ”Visst kändes det som en eld som brann inom oss när han talade med oss på vägen och förklarade Skriften för oss?” 33 Och utan att förlora någon tid skyndade de tillbaka till Jerusalem, där Jesus elva närmaste efterföljare och de andra som följde honom var samlade. 34 Dessa tog emot dem med orden: ”Herren har verkligen uppstått! Han har visat sig för Petrus!” 35 Då berättade de två efterföljarna från Emmaus hur Jesus hade visat sig för dem på vägen, och hur de hade känt igen honom då han bröt brödet.

Jesus visar sig för sina efterföljare

36 Medan de fortfarande höll på att berätta stod Jesus plötsligt där mitt ibland dem och sa: ”Frid över er alla.” 37 Men de blev fruktansvärt rädda allihop, och trodde att det var ett spöke. 38 ”Varför är ni rädda?” frågade Jesus. ”Varför tvivlar ni på att det är jag? 39 Se på mina händer och mina fötter! Ni kan själva se att det är jag. Känn på mig! Om jag var en ande så skulle jag ju inte ha någon kropp.” 40 Och medan han talade visade han dem sina händer och fötter. 41 Men fortfarande stod de där tvivlande, fyllda av både glädje och förvåning. Då frågade han dem: ”Har ni något att äta?” 42 Och de gav honom en bit stekt fisk, 43 som han åt medan de såg på. 44 Sedan sa han till sina efterföljare: ”Kommer ni inte ihåg att jag förklarade medan jag fortfarande var hos er, att allt som Gud förutsagt om mig i Skriften, både i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna,* måste bli verklighet?” 45 Sedan hjälpte han dem att förstå Skriften. Han sa: ”Detta är vad Gud har förutsagt: ’Messias, den utlovade kungen, ska lida och dö och sedan bli levande igen på den tredje* dagen. 47 Och genom att han tar människornas straff, ska var och en som ångrar sin synd och tror på honom få förlåtelse. Detta erbjudande ska spridas till alla folk, med början i Jerusalem.’ 48 Ni ska berätta för andra om allt detta. 49 Och jag ska sända Guds Ande till er, precis som min Far i himlen lovade. Men stanna här i Jerusalem tills Anden kommer och fyller er med kraft från Gud.”

Jesus far upp till himlen

50 Sedan tog Jesus med sig sina efterföljare ut ur staden och bort mot byn Betania, och där sträckte han upp händerna mot himlen och bad Gud att ge dem allt gott. 51 Och medan han bad för dem, lämnade han dem och togs upp till himlen. 52 Jesus efterföljare föll då ner och tillbad honom och återvände sedan till Jerusalem fyllda av en stor glädje. 53 Och de var ständigt i templet och hyllade Gud.