Johannes 18 | Nya Levande Bibeln

Jesus blir förrådd och arresterad

1 Sedan Jesus hade slutat be gick han tillsammans med sina efterföljare ut till andra sidan av Kidrondalen. Där fanns det en trädgård som de gick in i. 2 Men också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina efterföljare. 3 Judas tog nu med sig en grupp romerska soldater och en del av tempelvakten, som var utsänd av översteprästerna och fariseerna*, och med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de till trädgården. 4 Jesus visste exakt vad som skulle hända med honom, och därför gick han fram till dem och frågade: ”Vem söker ni?” De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Och då sa Jesus: ”Det är jag.”*Också Judas, han som förrådde honom, stod där tillsammans med dem. 6 Men när Jesus sa: ”Det är jag”, ryggade alla tillbaka och föll till marken. 7 En gång till frågade han dem: ”Vem söker ni?” Och de svarade: ”Jesus från Nasaret.” 8 Då sa Jesus: ”Jag har ju redan sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker så låt de andra gå.” 9 Och genom detta blev det som Jesus sagt verklighet: ”Jag har inte förlorat en enda av dem som du har gett mig.”* 10 Men Simon Petrus drog det svärd han tagit med sig och högg av högra örat på Malkos, översteprästens tjänare. 11 Då sa Jesus till Petrus: ”Stoppa tillbaka svärdet i skidan. Skulle jag dra mig undan det lidande som min Far i himlen har bestämt att jag ska gå igenom?”

Jesus förhörs av översteprästen Hannas. Petrus förnekar att han känner Jesus

12 Den romerska officeren med sina soldater och de judiska tempelvakterna grep nu Jesus och band honom. 13 Och först tog de med honom till Hannas*, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. 14 Det var Kajafas som hade sagt till de judiska ledarna att det var bäst om en enda människa dog, så att folket kunde räddas. 15 Simon Petrus gick efter dem, tillsammans med en annan av Jesus efterföljare. Men den efterföljaren kände översteprästen och fick därför tillåtelse att komma in på gården till översteprästens hus, samtidigt som man förde dit Jesus. 16 Petrus däremot stod kvar utanför porten. Men den efterföljare som kände översteprästen gick sedan ut och talade med tjänsteflickan som stod vakt vid porten, så att Petrus kunde följa med honom in. 17 Flickan i porten frågade då Petrus: ”Är inte du också en efterföljare till den där mannen?” Men Petrus svarade: ”Nej, det är jag inte.” 18 Tjänstefolket och tempelvakterna stod runt en koleld som de hade gjort upp, eftersom det var kallt. Och Petrus ställde sig också där tillsammans med dem och värmde sig. 19 Översteprästen ställde nu frågor till Jesus om hans efterföljare och om vad han hade lärt dem. 20 Jesus svarade: ”Alla människor känner till min undervisning, för jag har hela tiden talat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet, allt har skett offentligt. 21 Varför frågar du mig då? Fråga dem som har hört mig undervisa istället. De vet vad jag har sagt!” 22 En man ut tempelvakten som stod där gav då Jesus en örfil och sa: ”Ska du svara översteprästen på det sättet?” 23 Men Jesus sa: ”Har jag sagt något som inte var riktigt, så säg mig vad det var, för du slår väl inte en människa för att hon säger sanningen?” 24 Hannas skickade sedan Jesus bunden till översteprästen Kajafas. 25 Petrus stod fortfarande vid elden och värmde sig. Och där frågade man honom: ”Är inte du också en av hans efterföljare?” Men Petrus protesterade och sa: ”Nej, det är jag inte.” 26 Då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus hade huggit örat av: ”Visst såg jag dig därute i trädgården tillsammans med Jesus?” 27 Men Petrus nekade än en gång, och just då gol en tupp.

Jesus förhörs av Pilatus

28 Tidigt på morgonen fördes Jesus från översteprästen Kajafas till den romerska landshövdingens residens. Men de judiska ledarna, som hade fört dit honom, gick själva inte in i residenset, för de ville inte bli ovärdiga* i Guds ögon utan kunna vara med och äta under påsken*. 29 Pilatus, landshövdingen, gick därför ut till dem och frågade: ”Vad är det ni anklagar den här mannen för?” 30 De svarade: ”Vi skulle inte ha överlämnat honom till dig, om han inte hade varit en brottsling.” 31 Då sa Pilatus: ”Om han är en vanlig brottsling, så kan ni döma honom efter er egen lag*.”Men de judiska ledarna sa: ”Vi vill ha honom avrättad, och det har vi inte rätt att göra själva.” 32 Och genom detta blev det som Jesus sagt verklighet, när han avslöjade på vilket sätt han skulle dö.* 33 Pilatus gick då tillbaka in i residenset och kallade till sig Jesus och frågade: ”Är du judarnas kung?” 34 Jesus svarade: ”Är det du själv som vill veta, eller har andra berättat för dig om mig?” 35 Men Pilatus sa: ”Jag är väl ingen jude! Ditt eget folk och översteprästerna har fört dig hit. Vad har du gjort?” 36 Då svarade Jesus: ”Jag regerar inte i den här världen. Om jag hade gjort det, hade mina efterföljare kämpat för att jag inte skulle tas till fånga av de judiska ledarna. Men nu regerar jag över ett annat slags rike.” 37 Pilatus frågade igen: ”Så du är alltså en kung?”Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig kung. Men jag har fötts och har kommit hit till världen för att berätta om det som är sant. Alla som älskar sanningen lyssnar till vad jag säger.” 38 Då sa Pilatus: ”Vad är sanning?” Sedan gick han ut till folket igen och sa: ”Jag finner honom inte skyldig till något. 39 Men det är sed att jag varje påsk friger en fånge åt er. Om ni vill, kan jag därför släppa judarnas kung.” 40 Men de ropade tillbaka: ”Nej! Inte honom, utan Barabbas!” Men Barabbas var en brottsling.