1Job svarade:2"Min klagan är fortfarande bitter, och mitt lidande långt värre än vad mina synder förtjänar.3Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna Gud, så att jag kunde gå fram till hans tron och tala med honom där!4Då skulle jag lägga fram min sak som jag ser den och lyssna till hans svar.6Skulle han överväldiga mig med sin storhet? Nej, han skulle inte anklaga mig.7Ärliga och uppriktiga människor kan resonera med honom, och därför skulle han, min domare, förklara mig oskyldig.8Men jag letar förgäves. Jag söker honom i öster och han är inte där, och i väster finns han inte heller.9Kanske har han något att uträtta i norr? Jag söker honom men kan inte finna honom där, och inte heller när han beger sig söderut.10Men han vet om varje liten sak som händer mig och när han har prövat mig ska han förklara mig helt oskyldig, ren som det finaste guld!11Jag har hållit mig till Herrens vägar och följt hans spår. Jag har inte vikit av åt något håll.12Jag har inte förkastat hans bud utan i stället glatt mig åt hans ord mer än åt mitt dagliga bröd.13Men han är en och densamme, och vem kan få honom att ändra sina planer? Vad han än vill göra, det gör han.14Därför kommer han att behandla mig som han har tänkt, och än har jag inte sett slutet på han vägar med mig.15Inte undra på att jag känner mig skräckslagen i hans närhet! När jag tänker efter, blir jag fruktansvärt rädd.16Gud har tagit ifrån mig min frimodighet, han, den Allsmäktige, har skrämt mig. Men ändå kan han inte alldeles tysta mig, trots det tjocka, ogenomträngliga mörkret som finns överallt omkring mig.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.