Jeremia 7 | Nya Levande Bibeln

Folket tillber avgudar

1 Sedan sa Herren till Jeremia: 2 Gå bort till tempelporten och säg till folket: Juda, lyssna till detta budskap från Herren! Lyssna till det, alla ni som firar gudstjänst. 3 Härskarornas Gud, Israels Gud, har något att säga er: Om ni vänder om från era onda vägar ska jag låta er få stanna kvar här i ert eget land. 4 Låt er inte luras av dem som påstår att därför att Herrens tempel finns här, kommer Gud aldrig att låta Jerusalem bli lagt i ruiner. 5 Men för att få stanna kvar måste ni upphöra med era onda tankar och handlingar, vara ärliga mot varandra 6 och upphöra med att utnyttja faderlösa, änkor och främlingar. Döda inte oskyldiga människor och upphör med all avgudadyrkan. Ni skadar bara er själva. 7 Då, men bara då, ska jag låta er få stanna kvar i detta land, som jag gav era förfäder för alltid. 8 Ni menar att ni aldrig kommer att behöva lida, därför att templet finns här. 9 Tror ni att ni kan få stjäla, döda, vara otrogna, ljuga, tillbe Baal och alla andra nya gudar ni har, 10 och sedan komma hit och stå inför mig i mitt tempel och sjunga: "Vi har vår trygghet i Herren"? 11 Är mitt tempel inte alls heligt för er? Jag ser ju allt ont som förekommer där. 12 Gå till Silo, den stad som jag först ärade med tabernaklets närvaro, och se vad jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska. 13 Nu kommer jag att göra samma sak här på grund av allt ont ni har gjort, säger Herren. Gång på gång har jag talat med er om det, men ni har vägrat både att lyssna och att svara. Ja, precis som i Silo ska jag bryta ner detta hus som bär mitt namn, det hus som ni sätter er tillflykt till och som jag har gett till er och era förfäder. 15 Jag ska skicka er i landsflykt, precis som jag gjorde med era bröder i Israel. 16 Be inte mer för det här folket, Jeremia! Det är ingen idé att gråta, be eller tigga om nåd för dem, för jag kommer inte att lyssna. 17 Ser du inte vad de håller på med i Juda städer och på gatorna i Jerusalem? 18 Se hur barnen samlar ved, männen gör upp eld och kvinnorna knådar deg och gräddar kakor till offer åt "himlens drottning" och häller ut drickoffer åt sina andra avgudar, allt för att provocera och skada mig! 19 De retar mig, men mest av allt skadar de sig själva. 20 Därför, säger Herren Gud, ska jag ösa ut min vrede, ja, mitt ursinne, över den här platsen. Människor, boskap, träd och planteringar ska brännas upp och förgås i min vredes outsläckliga eld. 21 Härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Ät ni era brännoffer och slaktoffer! 22 Det var inte bara brännoffer och slaktoffer jag begärde av era förfäder när jag ledde dem ut ur Egypten. 23 Jag begärde av dem att de skulle lyda mig, så att jag kunde vara deras Gud och de mitt folk. Vandra alltid på den väg jag visar er, så ska det gå er väl! 24 Men de ville inte lyssna. De fortsatte att göra som de själva ville i sin envishet. De gick bakåt i stället för framåt. 25 Alltsedan den dag era förfäder lämnade Egypten har jag gång på gång sänt mina profeter till er. 26 Men ni har aldrig velat lyssna på dem eller ens försökt att förstå. Ni är hårda, envisa och upproriska, till och med värre än era förfäder. 27 Tala om för dem allt jag tänker göra med dem, men räkna inte med att de ska lyssna! Varna dem, men vänta inte att de ska höra på. 28 Säg till dem: Ni vägrar att lyda Herren, er Gud och ta emot tillrättavisning. Sanning finns inte längre bland er. 29 Jerusalem, raka ditt huvud i skam och gråt i din ensamhet uppe bland bergen, för Herren har förkastat och förskjutit denna generation. De har orsakat hans vrede. 30 Juda folk har syndat inför mina ögon, säger Herren. De har satt upp sina avgudar i mitt tempel och vanhelgat det. 31 De har byggt det altare som kallas Tofet i Hinnoms sons dal. Där bränner de sina söner och döttrar till döds som offer till sina gudar - något så ohyggligt att jag aldrig ens har tänkt tanken, än mindre gett befallning om det. 32 En tid ska komma när den dalens namn ska ändras från 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal' till 'Slaktdalen', säger Herren. Det kommer nämligen att bli så många stupade att begrava där att hela dalen ska bli täckt av döda kroppar. 33 De kommer att bli mat åt himlens fåglar och vilda djur, och ingen ska finnas kvar som kan jaga bort dem. 34 Jag ska göra slut på sången och skrattet på gatorna i Jerusalem och Juda städer. Inga glada bröllopsfester kommer att firas, och landet ska ligga öde.