Jeremia 52 | Nya Levande Bibeln

Så föll Jerusalem

1 Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i elva år. Hans mor hette Hamital och var dotter till Jeremia från Libna. 2 Sidkia var en ogudaktig kung, alldeles som Jojakim hade varit. 3 Det var på grund av Herrens vrede, som allt detta som hittills beskrivits drabbade Jerusalem och Juda, och som gjorde att Herren till sist måste fördriva dem från sin närhet. Sidkia satte sig alltså upp emot Babylon. 4 I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylon, med hela sin armé mot Jerusalem, byggde belägringsvallar omkring staden 5 och belägrade den i två år. 6 På den nionde dagen i den fjärde månaden, när hungersnöden i staden var mycket stor och all mat i det närmaste slut, 7 bröt fienden igenom muren, och Sidkia och alla soldaterna flydde under natten. De lämnade staden genom porten mellan de två murarna i närheten av kungens trädgård, trots att staden var omringad, och flydde över fälten mot Hedmarken till. 8 Men de kaldeiska soldaterna förföljde dem och fick tag i kung Sidkia i närheten av Jeriko. Hela hans armé hade skingrats. 9 De förde honom till kungen i Babylon, som uppehöll sig i staden Ribla i kungariket Hamat, där han blev ställd inför rätta. 10 Kungen lät Sidkia se på när hans söner och furstar blev dödade. 11 Sedan stack man ut ögonen på honom och förde honom fängslad till Babylon, där han fick tillbringa resten av sitt liv som fånge. 12 På den tionde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår, kom Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, till Jerusalem 13 och brände ner templet, palatset och alla större hus 14 och satte de kaldeiska trupperna i arbete med att riva ner stadsmurarna. 15 Som fångar till Babylon tog han sedan med sig några av de fattigaste och dem som hade övergett Sidkia och kommit över till den babyloniska armén. Han tog också med de hantverkare som fanns kvar. 16 Men många av de fattigaste lämnade han kvar att arbeta i vingårdarna och på fälten. 17 Babylonierna högg ner de båda kopparpelare som stod vid ingången till templet och slog också sönder kopparfatet och ställningen det var placerat på och tog med sig detta till Babylon. 18 De tog också med sig askkärlen, kittlarna och askskovlarna som användes vid altaret, ljussaxarna, skedarna, kärlen och all annan utrustning från templet. 19 De tog också fyrfaten och ljusstakarna av guld och silver och alla bägare. 20 De två stora pelarna, kopparfatet och de tolv tjurarna under det var så tunga att det inte gick att väga dem eller ens uppskatta deras vikt. Allt detta hade tillverkats på kung Salomos tid. 21 Pelarna var åtta meter höga, fem och en halv meter i omkrets och ihåliga med tio centimeter tjocka väggar. 22 Pelarnas huvuden var över två meter höga och hade ornament i form av granatäpplen. 23 Det fanns nittiosex granatäpplen på varje sida, och ytterligare ett hundratal i ett nätverk runt om. 24 Befälhavaren för vakten tog som fångar med sig översteprästen Seraja och hans assistent Sefanja, tre av tempelvakterna, en av armébefälhavarna, sju av kungens speciella rådgivare, som man träffade på i staden, och sekreteraren åt den befälhavare som hade ansvar för rekryteringen till den judiska armén. Dessutom tog han med sig ytterligare sextio betydelsefulla män som gömt sig i staden. 26 De fördes till kungen i Babylon, som befann sig i Ribla, 27 och där blev de alla avrättade. Det var så det gick till när Juda landsförvisades. 28 Under kung Nebukadnessars sjunde regeringsår fördes 3.023 män som fångar till Babylon. 29 Elva år senare tog han ytterligare 832 fångar, 30 och fem år därefter sände han Nebusaradan, befälhavaren för vakten, att hämta ytterligare 745 män. Sammanlagt blev detta 4.600 män. 31 Den tjugofemte dagen i tolfte månaden under det trettiosjunde året av kung Jojakins fångenskap i Babylon, när Evil-Merodak var kung där, blev Jojakin frigiven ur fängelset. 32 Kungen var mycket vänlig mot honom och gav honom den främsta platsen bland alla de kungar som var hos honom i Babylon. 33 Han fick lägga av fångdräkten och äta vid kungens bord under resten av sitt liv. 34 Han fick också regelbundet ett underhåll ända fram till sin död.