Jeremia 48 | Nya Levande Bibeln

Budskap till moabiterna

1 Detta är vad Herren, härskarornas Gud, säger om Moab: Ve över staden Nebo, för den ska läggas i ruiner. Staden Kirjataim och dess befästningar har intagits. 2 Ingen kommer längre att skryta över Moab, för man har sammansvurit sig mot det. I Hesbon har man smitt planer på dess förstörelse och säger: "Kom, vi ska göra slut på Moab som nation." I Madmen är allt tyst. Då ska krigslarm stiga upp mot Horonaim, för hela Moab ligger förstört. Ropen ska höras ända bort till Soar. 5 Flyktingar ska ta sig uppför Halluhots höjd, bittert gråtande, medan skräckslagna rop ljuder nerifrån staden. 6 Fly för era liv! Göm er i öknen! 7 Ni litade på er rikedom och skicklighet, och därför ska ni förgås. Er gud Kemos med präster och furstar ska föras bort till ett avlägset land! 8 Alla städer och byar, vare sig de ligger på slätterna eller i dalarna, ska förstöras, för Herren har sagt det. 9 Moab ska bli torrt och öde och utan en levande varelse. 10 Förbannelse ska vila över dem som håller tillbaka svärden och vägrar att utföra det uppdrag som Herren har gett dem! 11 Från sin första tid har moabiterna levt ostörda utan att bli anfallna. Landet är som ett vin som inte blivit hällt från fat till fat, och som har bibehållit både arom och smak. 12 Nu serveras både landsflykt och fångenskap, och vinet ska tömmas ut och krukan slås sönder! 13 Till slut ska moabiterna skämmas över sin avgud Kemos, precis som Israel skämdes över sin guldkalv i Betel. 14 Kommer ni ihåg hur ni skröt: "Vi är hjältar och stora krigsmän"? 15 Men nu ska Moab fördärvas, och fördärvarna är redan på väg. Moabs unga män är dömda till slakt, säger Kungen, Herren, härskarornas Gud. 16 Olyckan kommer snabbt över Moab. 17 Ni Moabs vänner, gråt och sörj över landet! Se hur de starka och sköna moabiterna blir kringspridda. 18 Stig ner från er härlighet och sitt i smutsen, ni folk från Dibon, för de som fördärvar Moab ska också krossa Dibon och riva ner alla dess torn. 19 De som bor i Aroer står ängsliga vid vägen för att se och ropa till dem som flyr från Moab: "Vad är det som har hänt?" 20 De får till svar: "Moab ligger i ruiner. Gråt och sörj! Berätta vid Arnons stränder att Moab är förstört." 21 Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas, Mofaat, 22 Dibon, Nebo, Bet-Diblataim, 23 Kirjataim, Bet-Gamul, Bet-Meon, 24 Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, både avlägsna och de som ligger nära. 25 Det är slut på Moabs styrka, hans horn är avhuggna och hans armar avbrutna. 26 Låt honom ragla och falla som en drucken, för han har gjort uppror mot Herren. Moab ska vältra sig i sina egna spyor och bli till ett åtlöje för alla, 27 för han hånade Israel, plundrade det och var glad över dess fall. 28 Moabs folk, fly från era städer och bosätt er i grottor som duvor i sina nästen bland klipporna. 29 Vi har alla hört talas om Moabs högfärd, för den var mycket stor. Vi känner till hans högfärdighet, hans övermod och hans stolta hjärta. 30 Jag känner hans högfärd, säger Herren, men hans skryt är falskt och hans hjälplöshet mycket stor. 31 Ja, jag sörjer över Moab, och mitt hjärta gråter över Kir-Heres män. 32 Ni Sibmas män, som är rika på vingårdar, jag gråter över er, till och med mer än över Jaeser. Plundrare har skurit av era rankor och skördat druvor och frukter. De har plockat er fullkomligt rena! 33 Glädjen och fröjden är borta från det fruktbara Moab. Pressarna ger inte något vin. Ingen trampar druvorna under glädjerop. Man ropar, men inte av glädje. 34 I stället är det rop av skräck och lidanden som stiger upp från landet, från Hesbon ända bort till Eleale och Jahas, från Soar till Horonaim och Eglat-Selisia. Nimrims betesmarker ligger övergivna. 35 Herren säger: Jag har gjort slut på Moabs avgudadyrkan och offer till falska gudar. 36 Mitt hjärta klagar som en sorgsen flöjt över Moab och Kir-Heres, för allt deras välstånd är borta. 37 De rakar huvud och skägg i sorg, rispar sina händer och klär sig i säcktyg. 38 Klagan och sorg ska råda i varje moabitiskt hem och på alla gator, för jag har krossat Moab som man krossar en gammal och oduglig kruka. 39 Hör deras jämmer och se deras skam. Moab har blivit till varning och åtlöje för sina grannar. 40 En örn svävar fram och breder ut sina vingar över hela landet Moab, säger Herren. 41 Dess städer har fallit, och fästningarna är belägrade. De tappraste krigarna darrar av skräck, som kvinnor i barnsnöd. 42 Moab kommer inte att kunna förbli en nation, på grund av sitt övermod inför Herren. 43 Skräck, fallgropar och fällor ska bli din lott, Moab, säger Herren. 44 Om någon flyr undan faran ska han hamna i fallgropen, och om han lyckas ta sig upp ur den ska han fångas i en fälla. Jag ska se till att ni inte kommer undan, för tiden för er dom är inne. 45 Ni flyr till Hesbon utan möjlighet att komma längre. Men en eld kommer från Hesbon, Sihons fäderneärvda hem, och förtär landet från den ena ändan till den andra med alla dess upproriska invånare. 46 Ve dig, Moab! Guden Kemos folk är slaget och dina söner och döttrar har förts bort som slavar. 47 Men den dagen kommer, säger Herren, när jag än en gång ska upprätta Moab och återställa din rikedom. Så slutar profetian angående Moab.