4.Mose 31 | Nya Levande Bibeln

Kriget mot Midjan

1 Herren talade än en gång till Mose och sa: "Hämnas på midjaniterna, som förlett er till avgudadyrkan, innan det är dags för dig att dö." 3 Då sa Mose till folket: "En del av er måste gripa till vapen i Herrens krig mot midjaniterna. 4 Kalla samman 1.000 man från varje stam."Man gjorde som Mose hade befallt, och Mose sände ut 12.000 beväpnade män i strid. 6 Pinehas, prästen Eleasars son, ledde dem i striden, åtföljd av arken och stridstrumpeter. 7 De kämpade mot midjaniterna och dödade dem alla, 8 bland dem de fem midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba. Även Bileam, Beors son, blev dödad. 9 Sedan tog den israelitiska armén alla kvinnor och barn som fångar och lade beslag på boskap, hjordar och annat byte. Alla städer och byar i Midjan brändes ner. 12 Fångarna och allt krigsbyte fördes fram till Mose och prästen Eleasar och till det övriga folket i Israel, som slagit läger på Moabs slätter vid floden Jordan, mitt emot Jeriko. 13 Mose, Eleasar och folkets ledare gick ut för att möta den segerrika armén, 14 men Mose blev mycket förargad på officerarna och befälet. 15 "Varför har ni skonat alla kvinnor?" frågade han. 16 "Det var ju de som följde Bileams råd och fick Israels folk att tillbe avgudar på berget Peor, och de är orsaken till att pesten dödade så många av oss. 17 Döda nu alla pojkar och även alla kvinnor som har legat med en man. 18 Ni får bara låta dem som inte legat med en man leva, för de har inte varit delaktiga i vår olycka. 19 Och var och en som har dödat någon eller rört vid någons döda kropp ska stanna utanför lägret i sju dagar. På den tredje och på den sjunde dagen måste ni rena er och era fångar. 20 Kom också ihåg att rena alla era kläder och allt som är gjort av läder, gethår eller av trä." 21 Sedan sa prästen Eleasar till männen som varit med i striden: "Det här är Herrens befallning, som han gett till Mose: 22 Allt sådant som tål eld; guld, silver, koppar, järn, tenn och bly 23 ska renas i eld. Sedan måste det renas ytterligare genom reningsvattnet. Men det som inte tål eld ska renas bara genom vatten. 24 På den sjunde dagen måste ni tvätta era kläder och bli renade, och därefter kan ni gå in i lägret igen. 25 Herren sa till Mose: 26 "Du, prästen Eleasar och stamledarna ska göra en förteckning över människor och djur och över allt byte. 27 Sedan ska ni dela bytet i två delar. Den ena hälften ska tillhöra männen som var i strid, och den andra hälften ska ges till Israels folk. 28 Men först ska Herren få sin del av de fångar, boskap, åsnor, får och getter som tagits som byte. Vart femhundrade djur ska tillhöra Herren. 29 Ge det till prästen Eleasar, så att han kan överlämna det till Herren. 30 Ta också var femtionde fånge och vart femtionde djur i hjordar och bland boskap av den del som ges till Israels folk att överlämnas till de leviter, som är i tjänst i tabernaklet." 31 Mose och prästen Eleasar gjorde som Herren sagt. 32 Det totala bytet var 675.000 får, 72.000 oxar, 61.000 åsnor och 32.000 unga flickor. 36 Den hälft som gavs till soldaterna bestod av 337.500 får, av vilka 675 gavs till Herren, 36.000 oxar, av vilka 72 gavs till Herren, 30.500 åsnor, av vilka 61 gavs till Herren och 16.000 flickor, av vilka 32 tillföll Herren.41Hela Herrens del gavs till prästen Eleasar, som Herren hade sagt till Mose. 42 Den andra hälften av bytet tilldelades Israels folk och bestod av samma antal, nämligen 337.500 får, 36.000 oxar, 30.500 åsnor och 16.000 flickor. 47 Enligt Herrens order gav Mose var femtionde av allt till leviterna. 48 Då kom officerarna och underbefälen till Mose och sa: "Vi har räknat alla de män som drog ut med oss i striden, och ingen av dem saknas! 50 Därför vill vi bära fram ett särskilt tackoffer till Herren, nämligen vårt byte av guld, juveler, armband, fotringar, ringar, örhängen och halsband. Detta vill vi göra för att försonas med Herren." 51 Mose och prästen Eleasar tog emot officerarnas och befälens gåva och fann att värdet uppgick till över en och en halv miljon kronor. 53 Varje soldat hade tagit eget byte i striden. 54 Offret fördes in i tabernaklet och förvarades där inför Herren, för att han på ett särskilt sätt skulle komma ihåg Israels folk.