4.Mose 16 | Nya Levande Bibeln

Uppror i lägret

1 En dag började leviten Kora, son till Jishar, sonson till Kehat, och några män från Rubens stam, Datan och Abiram, Eliabs söner, och On, Pelets son, 2 att intala folket att göra uppror mot Mose. På deras sida stod 250 förtroendevalda ledare. 3 De gick till Mose och Aron och sa: "Nu har vi fått nog av er överlägsna attityd. Ni är inte bättre än några andra. Alla i Israel har blivit utvalda av Gud, och han är med oss allesammans. Vad har ni för rättighet att framhålla er själva som ni gör och påstå att vi måste lyda er? Hur kan ni med att sätta er över folkets vilja?" 4 När Mose hörde detta föll han ner på marken med ansiktet mot jorden, 5 och sedan sa han till Kora och dem som var med honom: "I morgon ska Herren visa vem som tillhör honom, vem som är helig och vem han har utsett att vara präst åt sig. 6 Så här ska ni göra: Du Kora, och de andra som är med dig, ska i morgon ta rökelsekar och tända dem. Lägg rökelse i dem inför Herren, så ska vi få reda på vem det är Herren har utvalt. Ni leviter har gått för långt!" 8 Sedan sa Mose, vänd till Kora: "Tycker du inte att det är tillräckligt hedrande att Israels Gud har utvalt er leviter bland alla andra i Israel och att han låter er komma så nära sig när ni tjänar honom i hans tabernakel och står framför folket och tjänar det? 10 Säger det er ingenting att det bara är leviterna som fått sådana uppdrag? Nu vill ni alltså göra anspråk på att få vara präster också! 11 Det är väl det ni är ute efter när ni nu har gjort uppror mot Herren. Och vad har egentligen Aron gjort, eftersom ni är så missnöjda med honom?"Därefter kallade Mose till sig Datan och Abiram, Eliabs söner, men de vägrade att komma. 13 "Är det inte illa nog att du ledde oss bort från det härliga Egypten för att döda oss här i öknen?" sa de. "Nu tänker du göra dig till kung över oss också! 14 Dessutom har du inte lett oss in i det underbara landet som du lovade, och inte heller gett oss åkrar eller vingårdar. Försöker du driva med oss? Nej, vi tänker inte komma." 15 Då blev Mose förargad och sa till Herren: "Ta inte emot deras offer! Jag har inte stulit så mycket som en åsna från dem och har inte gjort dem något ont." 16 Och till Kora sa han: "Kom hit i morgon och ställ dig inför Herren med alla dina vänner. Aron kommer också att vara här. 17 Se till att ni har med er rökelsekaren med rökelse. Var och en ska ha sitt eget rökelsekar, så att det blir sammanlagt 250 stycken. Aron ska också ha sitt med sig." 18 De gjorde som Mose hade befallt. De kom dit med sina rökelsekar, tände dem, lade rökelsen i dem och stod vid ingången till tabernaklet, tillsammans med Mose och Aron. 19 När Kora hade samlat alla sina anhängare vid ingången till tabernaklet visade sig Herrens härlighet för allt folket, 20 och Herren sa till Mose och Aron: 21 "Gå bort från dem, så att jag kan döda dem omedelbart." 22 Men Mose och Aron kastade sig ner på marken inför Herren och sa: "Gud, du hela mänsklighetens Gud, måste du bli så utom dig av vrede att du låter det gå ut över hela detta folk, bara för att en man syndar?"

Guds straff för upproret

23 Då sa Herren till Mose: "Säg till folket att hålla sig borta från Koras, Datans och Abirams tält." 25 Mose skyndade då bort till Datans och Abirams tält, följd av ledarna. 26 "Akta er!", ropade han till folket. "Var inte i närheten av dessa ogudaktiga mäns tält, och rör ingenting som är deras, så att ni inte blir inblandade i deras synder och dödade tillsammans med dem." 27 Alla drog sig då undan från Koras, Datans och Abirams tält, medan Datan och Abiram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält tillsammans med hustrur och barn. 28 Och Mose sa: "Genom det här ska ni förstå att det är Herren som har sänt mig att utföra allt det jag gjort och att jag inte har gjort det av mig själv. 29 Om de här människorna dör en naturlig död, då har inte Herren sänt mig. 30 Men om Herren gör ett under så att marken öppnar sig och slukar dem med allt de äger och har, så att de far ner levande till dödsriket, då ska ni veta att dessa män har föraktat Herren." 31 Mose hann knappt tala till punkt, förrän marken plötsligt öppnades under dem, 32 och jorden uppslukade dem tillsammans med deras familjer och tillhörigheter. Allt de ägde försvann i djupet. 33 De blev levande begravda, marken slöt sig sedan över dem och de var borta. 34 Alla flydde vid deras skrik, rädda för att ryckas med, 35 och eld kom ner från Herren och förtärde de 250 män som offrade rökelse. 36 Herren sa till Mose: "Säg till Eleasar, prästen Arons son, att ta vara på rökelsekaren ur askan, för de är heliga, avskilda åt Herren. De glödande kolen ska han kasta bort, 38 för männen dog på grund av sin synd. Sedan ska han hamra ut metallen till plåtar och täcka altaret med dem. Rökelsekaren var heliga därför att de använts inför Herren, och altarplåtarna ska finnas där som en påminnelse för Israels folk." 39 Prästen Eleasar tog då de 250 rökelsekaren av koppar och hamrade ut dem till metallplåtar att täcka altaret med. 40 Detta skulle vara en påminnelse för Israels folk om att ingen obehörig, ingen som inte var ättling till Aron, fick komma inför Herren och bränna rökelse, för då kunde det som hände med Kora och hans anhängare hända honom. Allt detta var enligt de föreskrifter som Herren gett Mose. 41 Men redan följande morgon började folket anklaga Mose och Aron igen och ropa: "Ni har dödat Herrens folk." 42 Snart hade en missnöjd och uppretad folkhop samlats, och medan de stod där och såg upp mot tabernaklet visade sig plötsligt molnet med Herrens härlighet. 43 Då kom Mose och Aron och ställde sig vid ingången till tabernaklet, och Herren sa till Mose: 45 "Skynda dig bort från detta folk, så att jag omedelbart kan döda det."Men Mose och Aron föll ner på marken inför Herren. 46 "Ta ett rökelsekar och lägg eld från altaret i det", sa Mose därefter till Aron. "Lägg på rökelse och bär det omedelbart ut bland folket för att försona det. Jag känner Guds vrede, och pest har redan drabbat dem. 47 Aron gjorde som Mose hade sagt till honom och sprang ut bland folket. Pesten hade redan börjat härja. Han lade på rökelse och skaffade försoning för dem alla, 48 och när han stod där, mitt bland levande och döda, upphörde plötsligt pesten. 49 Men då hade redan 14.700 människor hunnit dö, förutom dem som dött dagen innan tillsammans med Kora. 50 När Aron återvände till Mose vid ingången till tabernaklet hade pesten upphört helt.