2.Samuel 14 | Nya Levande Bibeln

En kvinna talar för Absaloms sak

1 När general Joab förstod hur mycket kungen längtade efter att få träffa Absalom, 2 skickade han efter en kvinna från Tekoa, som hade rykte om sig att vara mycket klok. Han såg till att hon fick träffa kungen och talade om för henne vad han ville att hon skulle framföra."Låtsas att du sörjer", sa han. "Sätt på dig sorgkläder och se ut som om du hade sörjt djupt under en längre tid." 4 När kvinnan kom inför kungen, föll hon ner med ansiktet mot golvet och ropade: "Ers Majestät, ni måste hjälpa mig!" 5 "Vad kan jag göra för dig?" frågade han."Jag är änka", svarade hon. "Mina två söner började slåss ute på åkern, och eftersom det inte fanns någon där som kunde skilja dem åt, blev den ene dödad. 7 Nu kräver resten av familjen att jag ska överlämna min andre son till dem, så att de kan ta livet av honom för att han mördade sin bror. Men om jag gör det, har jag ingen son kvar, och min makes namn kommer att utplånas." 8 "Låt mig ta hand om detta", svarade kungen. "Jag ska se till att ingen rör honom." 9 "Tack, Ers Majestät", svarade hon. "Jag tar på mig ansvaret, om man kommer att kritisera er för detta." 10 "Oroa dig inte över det," svarade kungen. "Om någon sätter sig emot det, kan du ta med honom till mig, och jag kan försäkra dig att han aldrig mer ska klaga!" 11 Då sa kvinnan: "Lova inför Gud att ingen kommer att skada min son! Jag vill inte ha någon mer blodsutgjutelse.""Jag lovar inför Gud," svarade han. "Inte ett hår på din sons huvud ska krökas!" 12 "Låt mig då bara få be er om en enda sak till!" sa hon."Ja, gärna", sa han. "Tala ut! " 13 "Varför gör ni inte lika mycket för alla bland Guds folk som ni har lovat att göra för mig?" frågade hon. "Ni har dömt er själv när ni lovat att hjälpa mig, för ni har vägrat att ta hem er egen utstötte son. 14 Vi måste ju alla dö en gång. Våra liv är som vatten som hälls ut på marken - det kan inte samlas upp igen. Gud kommer att välsigna er med ett längre liv, om ni kan fundera ut ett sätt att hämta tillbaka er son från hans landsflykt. 15 Men jag har kommit till er för att be er för min son, för jag och min son var hotade till livet, och jag sa för mig själv: 'Kanske kungen kan lyssna till mig och rädda oss undan dem som vill att vår familj ska dö ut. 17 Det är bara kungens ord som kan ge oss frid.' Jag vet att ni är som ett sändebud från Gud och att ni kan skilja mellan gott och ont. Herren ska vara med er!" 18 "Det är en sak jag vill veta", sa kungen."Vad är det, Ers Majestät?" undrade kvinnan. 19 "Skickade Joab hit dig?" Kvinnan svarade: "Hur kan jag neka till det? Ja, Joab skickade hit mig och sa till mig vad jag skulle säga. 20 Han gjorde det för att ni skulle se den här saken på ett nytt sätt. Men ni är lika vis som Guds budbärare och vet allt som händer." 21 Då skickade kungen efter Joab och sa: "Jag ska göra som du vill. Gå och hämta tillbaka Absalom." 22 Joab föll ner inför David och välsignade honom och sa: "Äntligen vet jag att du tycker om mig, för du har besvarat min bön!" 23 Sedan gick Joab till Gesur och hämtade tillbaka Absalom till Jerusalem. 24 "Låt honom gå till sin egen bostad", befallde kungen. "Han får aldrig komma hit. Jag vill inte se honom i ansiktet."

Absalom ber att få träffa David

25 Nu fanns det ingen i Israel som var så vacker och välväxt som Absalom, och ingen fick så mycket beröm som han. 26 Han klippte sitt hår bara en gång om året när det blivit alltför tungt att gå omkring med. Det vägde då nästan två kilo. 27 Han fick tre söner och en dotter som fick heta Tamar. Hon växte upp till en mycket vacker kvinna. 28 När Absalom hade varit i Jerusalem i två år och ännu inte sett kungen, 29 skickade han bud efter Joab för att be denne tala med kungen, men Joab ville inte komma. Absalom sände då bud efter honom än en gång, men han vägrade på nytt. 30 Då sa Absalom till sina tjänare: "Joabs kornåker ligger bredvid min. Gå och sätt eld på den!" Då gjorde tjänarna som Absalom hade sagt, 31 och snart kom Joab till Absalom och frågade: "Varför har du förstört min åker?" 32 Absalom svarade: "Därför att jag ville be dig fråga kungen varför han förde mig tillbaka från Gesur, när han ändå inte tänker träffa mig. Jag kunde ju lika gärna ha bott kvar där. Nu vill jag träffa kungen, och om han anser mig skyldig till något, så får han väl avrätta mig." 33 Joab berättade då för kungen vad Absalom hade sagt. Slutligen kallade David på Absalom. När han kom bugade han sig djupt inför kungen, och David kysste honom.