2.Mose 32 | Nya Levande Bibeln

Guldkalven

1 När Mose dröjde med att komma tillbaka från berget gick folket till Aron och sa till honom: "Gör en gud åt oss som kan leda oss, för den där Mose som förde oss hit från Egypten har ju försvunnit. Det måste ha hänt honom något." 2 "Ge mig era örhängen av guld", svarade Aron. Alla gjorde som Aron hade sagt. Män och kvinnor, pojkar och flickor, gav sina örhängen till 4 Aron, som smälte ner guldet och formade det till en avgud i form av en kalv. "Se där, Israel", ropade folket. "Detta är din Gud som förde dig ut ur Egypten!" 5 När Aron såg vilken glädje det blev bland folket, byggde han ett altare framför kalven och lät meddela: "I morgon ska vi ha en stor fest för Herren!" 6 Nästa morgon steg de upp mycket tidigt och började offra brännoffer och tackoffer till guldkalven. Därefter ställde de till med en riktig fest och åt och drack, dansade och sjöng. 7 Då sa Herren till Mose: "Skynda dig ner, för folket som du fört ut ur Egypten håller alldeles på att fördärva sig i sin orenhet 8 och har redan övergett de lagar som jag föreskrev. De har gjutit en kalv av guld, som de tillber och offrar till. 'Detta är din Gud, Israel, som förde dig ut ur Egypten', säger de." 9 Herren sa vidare: "Jag ser vilket motspänstigt folk detta är. 10 Låt mig nu vara ensam, så ska jag i min vrede utplåna dem allesammans. Men dig, Mose, vill jag göra till ett stort folk i stället för dem." 11 Men Mose bad Herren att inte handla på det sättet. "Herre", bad han, "varför är din vrede så stor mot ditt eget folk som du fört ut ur Egypten med sådan makt och sådana väldiga under? 12 Vill du att egyptierna ska säga: 'Gud lurade dem ut till bergen, för att han skulle få döda dem och utrota dem från jorden'? Spar din vrede. Glöm bort dessa hemska planer mot ditt folk! 13 Kom ihåg ditt löfte till dina tjänare Abraham, Isak och Jakob. Du svor ju vid dig själv och sa: 'Jag ska göra era ättlingar talrika som stjärnorna på himlen, och jag ska ge dem detta land som jag lovat er, och de ska bo i det för alltid.' " 14 Då ångrade Herren sig och skonade dem. 15 Mose gick ner från berget med de två stentavlorna i sina händer. Budorden var inskrivna av Gud själv på båda sidor av tavlorna. 17 När Josua hörde oväsendet från folket nedanför, ropade han till Mose: "Det låter precis som om de håller på att förbereda sig för krig!" 18 Men Mose svarade honom: "Nej, det är varken seger- eller sorgerop utan sång." 19 När de kom närmare lägret såg Mose kalven och hur man dansade omkring den, och i sin vrede kastade han tavlorna på marken, så att de gick sönder. 20 Han tog kalven och smälte ner den i elden, och när guldet hade kallnat, krossade han det till pulver och strödde ut det i vatten, som han sedan tvingade folket att dricka. 21 Sedan vände han sig till Aron och frågade: "Vad har folket gjort med dig eftersom du har fört dem in i en så fruktansvärd synd?" 22 "Lugna dig lite", svarade Aron. "Du vet ju själv hur ogudaktiga de här människorna är. 23 De sa till mig: 'Gör en gud åt oss, som kan leda oss, för det måste ha hänt något med Mose.' 24 Då sa jag till dem: 'Ge mig era örhängen!' Jag fick dem, kastade dem i elden, och plötsligt fanns kalven där bara!" 25 När Mose såg den lösaktighet Arons handlande lett till och skadeglädjen hos deras fiender, 26 ställde han sig vid ingången till lägret och ropade: "Alla som vill stå på Herrens sida kommer hit och ställer sig bredvid mig." Då kom alla leviterna över till honom. 27 Han sa till dem: "Så här säger Herren, Israels Gud: 'Ta era svärd och gå nu genom hela lägret och döda alla ni stöter på, ja, även bröder, vänner och grannar.' " 28 Leviterna gjorde som Mose hade sagt, och den dagen dog omkring tre tusen personer. 29 Sedan sa Mose till leviterna: "I dag har ni invigt er till tjänst åt Herren. Ni lydde honom, även när det betydde att ni måste döda era egna söner och bröder, och nu vill han välsigna er."

Mose ber för folket

30 Dagen därpå sa Mose till folket: "Ni har begått en mycket stor synd, men jag ska gå tillbaka till Herren på berget. Det kan ju tänkas att han vill förlåta er." 31 Mose gick alltså tillbaka upp till Herren och sa: "Folket har begått en stor synd och har gjort sig en gud av guld. 32 Förlåt dem Gud! Om du inte gör det, så stryk mitt namn ur boken du skriver i." 33 Och Herren svarade Mose: "Den som har syndat mot mig ska jag stryka ur boken. 34 Men gå nu och led folket till den plats som jag har sagt, och jag försäkrar dig att min ängel ska gå framför er. Men när jag besöker mitt folk ska jag straffa dem för deras synd." 35 Och Herren straffade folket för att det hade tillbett Arons guldkalv.