1.Samuel 30 | Nya Levande Bibeln

David besegrar amalekiterna

1 När David och hans män tre dagar senare kom hem till sin stad Siklag, fann de att amalekiterna hade plundrat staden, bränt ner den till grunden 2 och tagit med sig alla kvinnor och barn. 3 När de såg ruinerna och förstod vad som hade hänt deras familjer, 4 grät de tills de inte kunde gråta längre. 5 Davids båda hustrur Ahinoam och Abigail var också bland dem som hade tagits till fånga. 6 David blev allvarligt oroad, för på grund av den bittra sorgen över sina barn började hans män tala om att döda honom. Men David hämtade sin styrka hos Herren. 7 Han sa till prästen Ebjatar: "Hämta prästkläderna!" Ebjatar kom då fram med dem. 8 David frågade Herren: "Ska jag förfölja dem? Kommer jag att hinna upp dem?"Herren svarade: "Ja, sätt efter dem! Du och dina män kommer att kunna ta tillbaka allt som de har tagit ifrån er!" 9 David skyndade därför efter amalekiterna med sina 600 män, men när de kom fram till bäcken Besor var 200 av dem alltför utmattade för att gå vidare. De övriga fortsatte. 11 Under vägen fann de en egyptier på ett fält. De förde honom till David. Mannen hade inte ätit eller druckit på tre dygn, så de gav honom en bit av en fikonkaka, två russinkakor och lite vatten. Han åt och drack och kvicknade snart till. 13 "Vem är du och var kommer du ifrån?" frågade David honom. "Jag är egyptier, tjänare åt en amalekit", svarade han. "Min herre lämnade mig här för tre dagar sedan när jag blev sjuk. 14 Vi var på väg tillbaka från att ha plundrat kereteerna i Negev. Vi plundrade också Kalebs land, och det var vi som brände ner Siklag." 15 "Kan du tala om för mig vart de har tagit vägen?"frågade David. Den unge mannen svarade: "Om du svär vid Guds namn att du inte ska döda mig eller överlämna mig till min herre, så ska jag föra dig till dem." 16 Han ledde dem till amalekiterna, som hade spritt ut sig över ett stort område. De åt och drack och dansade av glädje över det stora byte de hade tagit från filisteerna och israeliterna. 17 David och hans män rusade in bland dem, och de kämpade hela natten och hela den påföljande dagen. Ingen amalekit kom undan, utom fyra hundra som flydde sin väg på kameler. 18 David fick tillbaka allt som amalekiterna hade tagit. Alla män fick tillbaka sina familjer och alla sina tillhörigheter, och David befriade sina två fruar. 20 Hans trupper ringade in alla får och kreatur och drev dem framför sig, och de sa till David: "Allt detta ska du ha som en personlig belöning." 21 När de kom fram till bäcken Besor och mötte de 200 som hade varit alltför utmattade för att gå vidare, hälsade David dem. 22 Men några bland Davids män var avundsjuka och sa: "De gick inte med oss, så de ska inte ha något av bytet. Ge dem bara tillbaka hustrur och barn och låt dem gå." 23 Men David sa: "Nej, mina bröder! Herren har bevarat oss och hjälpt oss att besegra fienden. Det är Herren som har gett oss allt tillbaka. 24 Tror ni någon kommer att lyssna till er, när ni talar på det sättet? Vi delar med varandra, och vi delar lika mellan dem som går till striden och dem som stannar kvar för att vakta utrustningen." 25 David stiftade i och med detta en lag för hela Israel, och den lagen gäller än i dag. 26 När David kom fram till Siklag översände han en del av bytet till de styrande i Juda med beskedet: "Det här är en gåva till er, som vi har tagit från Herrens fiender." 27 Gåvorna sändes till styresmännen på de platser och orter, där David och hans män hade bott under sina vandringar: Betel, södra Ramot, Jattir, Aroer, Sifamot, Estemoa, Rakal, jerameeliternas städer, kaineernas städer, Horma, Bor-Asan, Atak, Hebron och flera andra platser.