1Filisteerna gjorde nu sin armé klar för strid och slog läger vid Soko och Aseka vid Efes-Dammim.2Saul å sin sida samlade sina styrkor i Ekdalen.3Filisteerna och israeliterna gjorde sig stridsberedda från varsin kulle och det var bara en dal som skilde dem åt.4Då steg Goljat fram, en filisteisk kämpe från Gat. Han var som en jätte, över tre meter lång! Han hade en kopparhjälm, en rustning som vägde åttio kilo, benskydd av koppar och ett spjut av brons på ryggen. Hans lans var en decimeter tjock med en spets av järn som vägde tio kilo. Framför honom gick hans vapendragare med en stor sköld.8Han skrek till israeliterna på andra sidan: "Behöver ni verkligen en hel armé för att avgöra detta? Jag strider för filisteerna. Välj ut någon som vill möta mig!9Om han kan döda mig, så ska vi bli era slavar! Men om jag dödar honom måste ni bli våra slavar!10Jag utmanar Israels arméer! Har ni någon som vågar strida mot mig?"11När Saul och den israelitiska armén hörde detta blev de rädda och kände sig illa till mods.12David, som var son till efraimiten Isai från Betlehem i Juda, hade sju äldre bröder.13De tre äldsta, Eliab, Abinadab och Samma, hade redan frivilligt anmält sig för att strida mot filisteerna i Sauls armé.14David var Isais yngste son. Han återvände ofta till Betlehem från sin tjänst hos Saul för att hjälpa sin far med fåren.16Två gånger om dagen, morgon och kväll under fyrtio dagar, steg den filisteiske jätten fram inför Israels arméer.17En dag sa Isai till David: "Gå till dina bröder och ta med dig en säck rostade ax och dessa tio bröd.18Ge dessa tio ostar till befälhavaren. Se efter hur mina söner har det och ta med dig något tillbaka som en hälsning från dem!19Saul och den israelitiska armén har slagit läger i Ekdalen."20Tidigt nästa morgon lämnade David fåren till en annan herde, packade sin utrustning och gav sig iväg. Han kom fram till utkanten av lägret precis när den israelitiska armén gjorde sig klar att gå till stridsfältet med rop och härskrin,21och snart stod israeliter och filisteer uppställda mot varandra.22David lämnade sin packning i förvar hos den officer som var ansvarig för förråden och skyndade sig till trupperna för att träffa sina bröder.23Medan de pratades vid, såg han hur den väldige Goljat steg fram ur de filisteiska leden och ropade ut sin utmaning till Israels armé.24Så snart israeliterna såg honom, flydde de förskräckta.25"Har du sett jätten?" frågade soldaterna."Han har förolämpat hela Israels armé. Och har du hört om den stora belöningen, som kungen har erbjudit den som dödar honom? Kungen tänker ge honom en av sina döttrar, och hela hans familj kommer att slippa betala skatt!"26David talade med några andra som stod där, för att få uppgiften bekräftad. "Vad får den man som dödar den där filisteen och gör slut på hans förolämpningar mot Israel?" frågade han dem. "Vem är den där hedniske filisteen, eftersom man tillåter honom att utmana den levande Gudens arméer?"27Han fick då samma svar som förut.28Men när Davids äldste bror Eliab hörde David tala med männen, blev han arg. "Vad gör du här egentligen?" röt han. "Varför är du inte hemma och tar hand om fåren? Jag vet vilken högfärdig typ du är. Du är säkert här bara för att se på striden!"29"Men vad är det nu då?" invände David. "Jag råkade ju bara ställa en fråga!"30Sedan gick han fram till några andra, frågade samma sak och fick samma svar.31Men någon talade om för kung Saul vad David sagt, och kungen skickade då efter honom.
David dödar Goljat
32"Var inte orolig", sa David till Saul. "Jag ska ta hand om den här filisteen."33"Det klarar du inte av", svarade Saul. "Hur skulle en pojke som du kunna strida mot en man som han? Du är bara en tonåring, och han har varit i armén sedan han var ung!"34Men David stod på sig och sa: "När jag vaktar min fars får och ett lejon eller en björn kommer och tar ett lamm från flocken,35så förföljer jag det, slår ner det och rycker bort lammet ur djurets käftar. Om det vänder sig mot mig, så tar jag det i käken och slår ihjäl det.36Jag har dödat både lejon och björnar, och jag ska göra likadant med den här hedniske filisteen, för han har smädat den helige Gudens armé!37Herren, som räddade mig från lejon och björnar, kommer också att rädda mig undan denne filisté!"Saul gav till slut med sig. "Gå och försök!" sa han. "Herren vare med dig!"38Sedan gav Saul sin egen rustning och kopparhjälm till David. David satte den på sig, spände fast svärdet utanpå rustningen och tog ett par steg på prov, för han hade aldrig någonsin varit klädd i en rustning."Jag kan ju knappt röra mig i den här!" utropade han och krängde den av sig.40Sedan plockade han upp fem släta stenar från en bäck och lade dem i sin herdeväska, och utrustad med bara herdestav och slunga gick han för att möta Goljat.41Under tiden hade Goljat närmat sig med sin sköldbärare framför sig. Han drev med den unge och rödkindade pojken.43"Tror du att jag är en hund", vrålade han mot David, "eftersom du kommer mot mig med en käpp?" Han förbannade David i sina gudars namn.44"Kom hit, så ska jag ge ditt kött till fåglarna och de vilda djuren!" skrek Goljat.45"Du kommer mot mig med svärd och spjut", ropade David till svar, "men jag kommer mot dig i Herrens namn, han som härskar över himlens och Israels armé, den Gud som du har utmanat.46I dag kommer Herren att besegra dig, och jag ska döda dig och hugga huvudet av dig. Sedan ska jag ge dina mäns döda kroppar till fåglarna och de vilda djuren, och hela världen ska veta att det finns en Gud i Israel!47Och Israel kommer att lära sig att Herren inte är beroende av svärd och spjut för att utföra sina planer. Han handlar utan att vara begränsad av mänskliga möjligheter, och han kommer att ge dig till oss!"48När Goljat närmade sig, sprang David ut för att möta honom. David stack ner handen i sin herdeväska och tog fram en sten och sköt iväg den med sin slunga. Stenen träffade filisteen i pannan och trängde djupt in, och Goljat stupade med ansiktet mot marken.50David besegrade alltså den filisteiske jätten med bara en slunga och en sten. Eftersom han inte hade något svärd, sprang han fram och drog Goljats svärd ur skidan. Med det dödade han honom, och sedan högg han huvudet av honom! När filisteerna såg att deras hjälte hade fallit, vände de om och flydde.52Då gav israeliterna upp ett härskri och rusade efter filisteerna och jagade dem ända bort till Gat och Ekrons portar, och kropparna av dödade och sårade filisteer låg utströdda längs hela vägen till Saaraim.53Därefter återvände den israelitiska armén och plundrade det övergivna fiendelägret.54David tog Goljats huvud till Jerusalem, men hans rustning gömde han i sitt tält.55När Saul såg David gå ut för att strida mot Goljat, hade han frågat sin general Abner: "Vem är den här unge mannens far?""Det vet jag faktiskt inte", sa Abner.56"Ta reda på det åt mig!" bad kungen.57Medan David fortfarande bar på Goljats avhuggna huvud fick Abner tag i honom och tog honom med sig till Saul.58"Berätta för mig om din far, min vän", sa Saul. David svarade: "Han heter Isai, och vi bor i Betlehem."
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.