1.Mose 19 | Nya Levande Bibeln

Gud räddar Lot

1 När de två änglarna samma kväll kom till staden Sodoms port, satt Lot där. Han såg dem och reste sig upp för att möta dem och välkomna dem. 2 "Mina herrar", sa han. "Kom till mitt hem och gästa oss över natten! Om ni önskar kan ni resa vidare redan tidigt i morgon.""Nej tack", svarade de. "Vi kan sova här ute på gatan." 3 Men Lot var så angelägen att de slutligen gick med honom hem, och han bjöd dem på mat och nybakat, osyrat bröd. 4 När de gjorde sig färdiga för att gå och lägga sig efter måltiden kom män, både yngre och äldre, från alla håll i staden och omringade huset. 5 De skrek till Lot: "För ut de där männen till oss, så att vi kan våldta dem." 6 Lot gick då ut för att tala med dem och stängde dörren efter sig. 7 Han tiggde och bad dem att inte göra något så ont. 8 "Hör här", sa han. "Jag har två döttrar, som är oskulder. Ni kan ta dem och göra vad ni vill med dem, men lämna dessa män i fred, för de står under mitt beskydd." 9 "Flytta på dig", skrek de. "Vem tror du att du är? Vi lät den här karln bosätta sig här, och nu försöker han tala om för oss vad vi ska göra! Vi kommer att behandla dig mycket värre än vad vi tänker göra med dessa båda andra." De gick fram till Lot och började bryta sönder dörren. 10 Men de två männen i huset sträckte sig ut efter Lot, drog in honom och låste dörren 11 och förblindade tillfälligt Sodoms män, så att de inte kunde hitta dörren. 12 "Vilka släktingar har du här i staden?" frågade männen Lot. "Försök att få ut dem härifrån allihop, mågar, söner, döttrar eller vad de än är. 13 Vi ska nämligen utplåna staden fullständigt. Stanken från den här platsen har nått himlen, och Gud har skickat oss hit för att förgöra den." 14 Då rusade Lot ut för att berätta detta för sina döttrars män: "Skynda er, skynda er ut ur staden, för Herren tänker förgöra den!" Men de unga männen bara tittade på honom, som om han hade förlorat förståndet. 15 Vid gryningen nästa morgon blev änglarna allt mer angelägna: "Skynda dig", sa de till Lot. "Ta din fru och dina döttrar som är här och ge dig av medan du kan, för annars kommer du att förgås när staden förstörs." 16 När Lot fortfarande tvekade, tog änglarna honom och hans fru och döttrar vid handen och förde dem i säkerhet utanför staden, för Herren var barmhärtig mot dem. 17 "Fly för era liv", sa änglarna till honom. "Och se er inte tillbaka. Fly till bergen! Stanna inte här nere på slätten, för då kommer ni att dö." 18 "Nej, mina herrar", tiggde Lot, "eftersom ni har varit så vänliga mot mig och räddat mitt liv, och eftersom ni har visat mig så stor barmhärtighet, så låt mig istället för att fly till bergen få fly till den där lilla staden därborta, för jag anar olyckor i bergen. Ser ni inte att den ligger nära och att den är liten? Låt mig få gå dit i stället. Ni ser väl hur liten den är! På så sätt kommer mitt liv att räddas." 21 Ängeln sa: "Jag accepterar ditt förslag. Vi ska inte förstöra den lilla staden. 22 Men skynda dig dit, för jag kan inte göra något förrän du är där." (Från och med den dagen har staden kallats Soar, som betyder liten stad.) 23 Solen var redan på väg upp, när Lot nådde fram till staden. 24 Då lät Herren eld och flammande svavel regna ner från himlen över Sodom och Gomorra. 25 Han förstörde dem helt och hållet tillsammans med de andra städerna och byarna på slätten och utplånade allt liv, människor, växter och djur. 26 Men Lots hustru såg sig om och blev förvandlad till en saltpelare. 27 Samma morgon var Abraham uppe tidigt och skyndade sig ut till platsen där han hade stått inför Herren. 28 Han såg ut över slätten mot Sodom och Gomorra och såg rökpelare och flammor stiga upp från städerna som från en ugn. 29 Men Gud hade hört Abrahams bön och fört Lot i säkerhet och räddat honom ur den förödelse som kommit över städerna.

Lots döttrar

30 Efteråt lämnade Lot Soar, för han var rädd för folket där, och bosatte sig i stället i en grotta i bergen tillsammans med sina två döttrar. 31 En dag sa den äldre flickan till sin syster: "Det finns inte en enda man här i närheten som vår far skulle tillåta att vi gifter oss med, och snart är han själv alltför gammal för att få barn. 32 Kom, så ger vi honom mycket vin att dricka, och sedan ligger vi med honom, så att vår släkt inte dör ut." 33 Den kvällen såg de till att fadern blev drucken, och den äldre flickan gick in och låg med sin far. Men han var inte alls medveten om vad som hade hänt. 34 På morgonen sa hon till sin yngre syster: "Jag låg med far i går kväll. Låt oss fylla honom med vin i kväll igen, och sedan går du in och ligger med honom så att vår familj kan leva vidare." 35 Den kvällen fick de honom drucken igen och den yngre flickan gick in och låg med honom, och inte heller nu märkte han något. 36 På så sätt blev båda flickorna med barn genom fadern. 37 Den äldre dotterns son kallades Moab. Han blev stamfar till moabiterna. 38 Den yngres son hette Ben-Ammi. Han blev stamfar till ammoniterna.