1Noomi hade en rik släkting i Betlehem, som hette Boas.2En dag sa Rut till Noomi: "Kanske jag kunde gå ut på någon godhjärtad mans åker och plocka upp den säd, som hans skördemän lämnat.""Det är bra om du gör det, min kära dotter", svarade Noomi uppmuntrande.3Rut gav sig då av, och den åker hon råkade hamna på tillhörde just Boas, denne släkting till Noomis man.4Boas kom förbi efter ett besök i staden medan Rut var på åkern. När han hade hälsat på skördefolket, frågade han förmannen: "Vem är flickan där borta?"6"Det är flickan från Moabs land, som kom tillbaka hit med Noomi", svarade förmannen.7"I dag på morgonen bad hon mig att få plocka upp den säd som skördemännen lämnat efter sig, och hon har hållit på här hela dagen. Hon har bara vilat sig en liten stund där i skuggan."8Boas gick då bort till Rut och pratade med henne: "Du kan stanna kvar här, mitt barn, och plocka så länge du vill. Du behöver inte gå till någon annans åkrar. Stanna här med mitt tjänstefolk. Jag har sagt till mina män att lämna dig i fred. Blir du törstig kan du bara gå och dricka av vattnet som man bär ut hit."10Hon tackade honom mycket ödmjukt och frågade: "Hur kommer det sig att du är så vänlig mot mig? Du måste väl veta att jag är främling här.""Ja, det vet jag", svarade Boas. "Men jag vet också hur mycket gott du gjort mot din svärmor sedan din man dog, och hur du har lämnat dina föräldrar i ditt eget land och följt med henne hit för att bo bland främlingar.12Herren, Israels Gud, under vars vingar du tagit din tillflykt, ska välsigna dig för det."13"Tack", svarade hon. "Du är så vänlig mot mig, fast jag inte ens är en av dina arbetare."14När det var dags att äta ropade Boas på henne: "Kom hit och ät med oss. Ta av brödet och doppa det i vinet."Hon satte sig då ner och åt med hans skördefolk, och han gav henne mer mat än hon orkade äta.15När hon sedan gick tillbaka till sitt arbete, sa Boas till de unga männen att även låta henne få plocka ax bland kärvarna16och att de avsiktligt skulle lämna kvar ax, som hon kunde plocka utan att någon sa något om det.17Rut arbetade hela dagen, och på kvällen när hon tröskade det som hon plockat, blev det ungefär trettiofem liter.18Hon bar det till sin svärmor i staden och gav det till henne tillsammans med den mat som blivit över sedan hon själv hade ätit.19"O, vad mycket", utropade Noomi. "Var har du plockat allt detta i dag? Gud ska välsigna den som varit så vänlig mot dig!"Rut berättade då för henne vad hon hade varit med om och nämnde också att det var Boas som ägde åkern.20"Tack gode Gud för en sådan man! Gud har fortsatt att vara barmhärtig mot oss, på samma sätt som han var mot våra män medan de levde! Boas är ju också en av våra närmaste släktingar", konstaterade Noomi glatt.21"Ja", sa Rut. "Han har sagt åt mig att komma tillbaka, och jag får gå alldeles bakom skördemännen ända tills hela skörden är bärgad."22"Det är underbart!" utropade Noomi. "Gör nu som han sagt till dig. Stanna kvar där tillsammans med alla de andra flickorna under hela skördetiden. Du kommer att vara tryggare där än på någon annan åker!"23Och det gjorde Rut. Hon stannade kvar under hela kornskörden och sedan också under veteskörden, men hon fortsatte att bo hos sin svärmor.
English Standard Version
Ruth Meets Boaz
1Now Naomi had a relative of her husband’s, a worthy man of the clan of Elimelech, whose name was Boaz.2And Ruth the Moabite said to Naomi, “Let me go to the field and glean among the ears of grain after him in whose sight I shall find favor.” And she said to her, “Go, my daughter.”3So she set out and went and gleaned in the field after the reapers, and she happened to come to the part of the field belonging to Boaz, who was of the clan of Elimelech.4And behold, Boaz came from Bethlehem. And he said to the reapers, “The Lord be with you!” And they answered, “The Lord bless you.”5Then Boaz said to his young man who was in charge of the reapers, “Whose young woman is this?”6And the servant who was in charge of the reapers answered, “She is the young Moabite woman, who came back with Naomi from the country of Moab.7She said, ‘Please let me glean and gather among the sheaves after the reapers.’ So she came, and she has continued from early morning until now, except for a short rest.”*8Then Boaz said to Ruth, “Now, listen, my daughter, do not go to glean in another field or leave this one, but keep close to my young women.9Let your eyes be on the field that they are reaping, and go after them. Have I not charged the young men not to touch you? And when you are thirsty, go to the vessels and drink what the young men have drawn.”10Then she fell on her face, bowing to the ground, and said to him, “Why have I found favor in your eyes, that you should take notice of me, since I am a foreigner?”11But Boaz answered her, “All that you have done for your mother-in-law since the death of your husband has been fully told to me, and how you left your father and mother and your native land and came to a people that you did not know before.12The Lord repay you for what you have done, and a full reward be given you by the Lord, the God of Israel, under whose wings you have come to take refuge!”13Then she said, “I have found favor in your eyes, my lord, for you have comforted me and spoken kindly to your servant, though I am not one of your servants.”14And at mealtime Boaz said to her, “Come here and eat some bread and dip your morsel in the wine.” So she sat beside the reapers, and he passed to her roasted grain. And she ate until she was satisfied, and she had some left over.15When she rose to glean, Boaz instructed his young men, saying, “Let her glean even among the sheaves, and do not reproach her.16And also pull out some from the bundles for her and leave it for her to glean, and do not rebuke her.”17So she gleaned in the field until evening. Then she beat out what she had gleaned, and it was about an ephah* of barley.18And she took it up and went into the city. Her mother-in-law saw what she had gleaned. She also brought out and gave her what food she had left over after being satisfied.19And her mother-in-law said to her, “Where did you glean today? And where have you worked? Blessed be the man who took notice of you.” So she told her mother-in-law with whom she had worked and said, “The man’s name with whom I worked today is Boaz.”20And Naomi said to her daughter-in-law, “May he be blessed by the Lord, whose kindness has not forsaken the living or the dead!” Naomi also said to her, “The man is a close relative of ours, one of our redeemers.”21And Ruth the Moabite said, “Besides, he said to me, ‘You shall keep close by my young men until they have finished all my harvest.’”22And Naomi said to Ruth, her daughter-in-law, “It is good, my daughter, that you go out with his young women, lest in another field you be assaulted.”23So she kept close to the young women of Boaz, gleaning until the end of the barley and wheat harvests. And she lived with her mother-in-law.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.