1Det jag tänker säga er nu är sant. Jag ljuger inte, eftersom jag har gemenskap med Kristus. Nej, både mitt eget samvete och Guds heliga Ande försäkrar att det är så här:2Mitt hjärta är fyllt av sorg och ständig ångest3när jag tänker på mitt eget folk, mina judiska bröder och systrar. Ja, jag önskar att jag själv gick evigt förlorad och skildes från Kristus, om det bara kunde rädda dem.4De är israeliter*, och Gud utsåg dem till att bli hans barn och få del av hans härlighet. Han ingick ett förbund med dem och gav dem Moses lag*, och han lärde dem att tillbe honom på rätt sätt och gav dem löftena om räddning.5De är ättlingar till våra förfäder, Abraham, Isak och Jakob*, och Kristus själv tillhörde som människa deras folk. Kristus är Gud och över allting och värd att hyllas för evigt. Ja, det är sant!*6Har Gud då misslyckats med att infria sitt löfte till israeliterna? Nej, inte alls. Löftet om att få bli Guds eget folk gäller nämligen dem som är sanna israeliter, inte dem som i mänsklig mening är Israels* efterkommande.7På samma sätt är inte alla de människor, som i mänsklig mening är Abrahams efterkommande, de barn som Gud lovade Abraham. Gud säger ju i Skriften*: ”Det är Isaks efterkommande som ska räknas som det folk jag lovade dig”*,8detta trots att Abraham hade fler barn. Det är, med andra ord, inte de barn som föds enligt naturens lagar som får vara Guds eget folk, utan bara de som är födda som ett resultat av Guds löfte.9Isak blev ju till som ett resultat av följande löfte från Gud: ”Nästa år vid den här tiden kommer jag tillbaka igen, och då ska Sara ha en son.”*10Samma sak hände sedan med vår stamfar Isaks två tvillingpojkar, som hans fru Rebecka fick.11Redan innan de föddes, ja, innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sa Gud till Rebecka: ”Den äldre pojken ska tjäna den yngre.”* Gud säger också i Skriften: ”Jag älskade Jakob* men förkastade Esau.”* Detta visar att Gud har sin egen plan för att välja ut människor. Han väljer inte ut människor på grund av deras goda gärningar, utan genom att inbjuda dem att få tillhöra honom.14Men vad innebär då detta? Är Gud orättvis? Nej, naturligtvis inte!15Gud sa ju till Mose: ”Jag visar nåd mot vem jag vill, och jag visar medlidande med vem jag vill.”*16Om Gud alltså är god mot någon, är det inte för att den människan ville det eller gjorde något särskilt. Nej, Gud bestämde sig bara för att visa henne medlidande. Därför kan vi inte heller anklaga Gud för att ha bedömt oss orättvist.17Det står till exempel i Skriften att Gud sa till farao: ”Jag har låtit dig bli kung, för att jag ska kunna visa min makt genom det jag gör med dig, och för att alla människor ska höra om mig.”*18Gud är alltså god mot vem han vill, och han gör hjärtat hårt på vem han vill.*
Gud är fri att välja sitt folk
19Nu kanske någon säger: Varför anklagar Gud oss då när vi gör fel? Det är ju hans vilja som styr oss människor.20Men vem tror du att du är som försöker kritisera Gud? Inte kan väl det skapade säga till den som har skapat det: ”Varför gjorde du mig så här?”21När en krukmakare tar fram sin lera, har han då inte rätt att av samma lerklump göra en vacker kruka som är till för prydnad och en annan som bara är till för att slänga skräp i?22På samma sätt har Gud rätt att göra vad han vill med oss människor. Han vill visa sin vrede och makt på onda människor genom att låta dem gå evigt förlorade, men han har ändå rätt att ha tålamod med dem tills dess.23Samtidigt har han rätt att ge av sina härliga rikedomar till dem som han i förväg har bestämt ska få del av hans godhet och medlidande.24Och de som får njuta av hans rikedomar, det är vi som har tackat ja till hans inbjudan att få tillhöra honom, både bland judar och bland andra folk.25Gud talar ju om de icke-judiska folken, när han säger genom profeten Hosea: ”De som inte var mitt folk, ska jag nu kalla mitt folk, och de som jag förut inte älskade, ska jag nu älska.”*26Och: ”På den plats där jag sa till dem: ’Ni är inte mitt folk’, ska de nu kallas ’barn till den Gud som lever’.”*27Men genom profeten Jesaja utropar Gud om Israels folk: ”Även om israeliterna är lika många som sandkornen på en havsstrand, så ska bara en bråkdel av dem bli räddade,28för Herren ska döma alla människor, snabbt och en gång för alla.”*29Jesaja säger också på ett annat ställe: ”Om Herren Gud, han som har all makt, inte hade räddat några från vårt folk, hade vi blivit utplånade precis som Sodom och Gomorra.”*
Israels folk vägrar att tro
30Vad ska vi då säga om detta? Jo, att människor från andra folk som inte ens försökte att bli skuldfria inför Gud, nu har blivit skuldfria inför honom genom att tro på Jesus Kristus.31Men Israels folk, som försökte att bli skuldfria inför Gud genom att lyda hela Moses lag, de misslyckades i sina ansträngningar.32Varför? Jo, därför att de försökte bli skuldfria genom sina goda gärningar, och inte genom att lita på Gud. De har snubblat över den stötesten,33som Gud talar om i Skriften* när han säger: ”Lyssna! Jag lägger i Jerusalem* en sten som man stöter emot, en sten som man snavar över. Men den som tror på honom ska inte bli besviken.”*
English Standard Version
God’s Sovereign Choice
1I am speaking the truth in Christ—I am not lying; my conscience bears me witness in the Holy Spirit—2that I have great sorrow and unceasing anguish in my heart.3For I could wish that I myself were accursed and cut off from Christ for the sake of my brothers,* my kinsmen according to the flesh.4They are Israelites, and to them belong the adoption, the glory, the covenants, the giving of the law, the worship, and the promises.5To them belong the patriarchs, and from their race, according to the flesh, is the Christ, who is God over all, blessed forever. Amen.6But it is not as though the word of God has failed. For not all who are descended from Israel belong to Israel,7and not all are children of Abraham because they are his offspring, but “Through Isaac shall your offspring be named.”8This means that it is not the children of the flesh who are the children of God, but the children of the promise are counted as offspring.9For this is what the promise said: “About this time next year I will return, and Sarah shall have a son.”10And not only so, but also when Rebekah had conceived children by one man, our forefather Isaac,11though they were not yet born and had done nothing either good or bad—in order that God’s purpose of election might continue, not because of works but because of him who calls—12she was told, “The older will serve the younger.”13As it is written, “Jacob I loved, but Esau I hated.”14What shall we say then? Is there injustice on God’s part? By no means!15For he says to Moses, “I will have mercy on whom I have mercy, and I will have compassion on whom I have compassion.”16So then it depends not on human will or exertion,* but on God, who has mercy.17For the Scripture says to Pharaoh, “For this very purpose I have raised you up, that I might show my power in you, and that my name might be proclaimed in all the earth.”18So then he has mercy on whomever he wills, and he hardens whomever he wills.19You will say to me then, “Why does he still find fault? For who can resist his will?”20But who are you, O man, to answer back to God? Will what is molded say to its molder, “Why have you made me like this?”21Has the potter no right over the clay, to make out of the same lump one vessel for honorable use and another for dishonorable use?22What if God, desiring to show his wrath and to make known his power, has endured with much patience vessels of wrath prepared for destruction,23in order to make known the riches of his glory for vessels of mercy, which he has prepared beforehand for glory—24even us whom he has called, not from the Jews only but also from the Gentiles?25As indeed he says in Hosea, “Those who were not my people I will call ‘my people,’ and her who was not beloved I will call ‘beloved.’”26“And in the very place where it was said to them, ‘You are not my people,’ there they will be called ‘sons of the living God.’”27And Isaiah cries out concerning Israel: “Though the number of the sons of Israel* be as the sand of the sea, only a remnant of them will be saved,28for the Lord will carry out his sentence upon the earth fully and without delay.”29And as Isaiah predicted, “If the Lord of hosts had not left us offspring, we would have been like Sodom and become like Gomorrah.”
Israel’s Unbelief
30What shall we say, then? That Gentiles who did not pursue righteousness have attained it, that is, a righteousness that is by faith;31but that Israel who pursued a law that would lead to righteousness* did not succeed in reaching that law.32Why? Because they did not pursue it by faith, but as if it were based on works. They have stumbled over the stumbling stone,33as it is written, “Behold, I am laying in Zion a stone of stumbling, and a rock of offense; and whoever believes in him will not be put to shame.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.