1Lyssna till min bön, Gud! Göm dig inte när jag ropar till dig! Hör mig, Herre!3Lyssna till mig! Jag suckar och gråter under min börda. Sorgen lämnar mig ingen ro.4Mina fiender väsnas och hotar mig med döden. De förtrycker mig och tänker döda mig. Deras raseri och hat vänder sig mot mig för att uppsluka mig.5Jag plågas svårt i mitt inre, och dödsångesten griper mig.6Skräck och fasa gastkramar mig. Jag darrar och är rädd för vad som ska hända mig.7Tänk om jag hade vingar som duvan, så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.8Jag skulle flyga till öknarna långt borta och stanna där.9Jag skulle skynda mig att söka skydd undan denna storm.10Herre, låt mina fiender börja gräla sinsemellan, så att de inte kan göra sig förstådda längre.11Fastän de håller vakt på murarna dag och natt har ondskan och oärligheten förskansat sig i staden.12Våldet har tagit överhanden och på gatorna hotar och bedrar man varandra.13Om det hade varit en fiende som hånat mig, hade jag kunnat stå ut med det. Då kunde jag ha glömt det och flytt.14Men det var du, min vän och följeslagare.15Vilken gemenskap vi hade, och vad mycket intressant vi samtalade om när vi vandrade till Herrens tempel!16Låt döden utan varning ta mina fiender i deras krafts dagar, för synden härskar i deras hem, och de är förgiftade i sina hjärtan.17Men jag vill ropa till Herren, så att han kan frälsa mig, och det kommer han att göra!18Jag vill be till honom både morgon, middag och kväll och jag vill klaga högt inför honom, och han ska lyssna till mig.19Han ger mig lugn och ro. När mina fiender anfaller mig, hur många de än är, kommer ändå inget att hända mig.20Gud själv, han som har regerat i evigheter, kommer inte att bli dem svaret skyldig! De vägrar ju att ändra sig och har ingen som helst respekt för honom.21Min vän, som jag litade på, förrådde mig. Han bröt sina löften.22Hans ord var hala som olja, men hans hjärta var fyllt av stridslust. I hans vackra och inställsamma ord fanns dolkar gömda!23Lämna dina bekymmer till Herren! Han ska bära dem. Han tillåter inte de gudfruktiga att snubbla eller falla.24Han ska störta ner de ogudaktiga i gravens djup. Mördare och lögnare ska ryckas bort redan innan de nått sina bästa år. Men jag litar på dig, Herre.
English Standard Version
Cast Your Burden on the Lord
1To the choirmaster: with stringed instruments. A Maskil* of David. Give ear to my prayer, O God, and hide not yourself from my plea for mercy!2Attend to me, and answer me; I am restless in my complaint and I moan,3because of the noise of the enemy, because of the oppression of the wicked. For they drop trouble upon me, and in anger they bear a grudge against me.4My heart is in anguish within me; the terrors of death have fallen upon me.5Fear and trembling come upon me, and horror overwhelms me.6And I say, “Oh, that I had wings like a dove! I would fly away and be at rest;7yes, I would wander far away; I would lodge in the wilderness;8I would hurry to find a shelter from the raging wind and tempest.”9Destroy, O Lord, divide their tongues; for I see violence and strife in the city.10Day and night they go around it on its walls, and iniquity and trouble are within it;11ruin is in its midst; oppression and fraud do not depart from its marketplace.12For it is not an enemy who taunts me— then I could bear it; it is not an adversary who deals insolently with me— then I could hide from him.13But it is you, a man, my equal, my companion, my familiar friend.14We used to take sweet counsel together; within God’s house we walked in the throng.15Let death steal over them; let them go down to Sheol alive; for evil is in their dwelling place and in their heart.16But I call to God, and the Lord will save me.17Evening and morning and at noon I utter my complaint and moan, and he hears my voice.18He redeems my soul in safety from the battle that I wage, for many are arrayed against me.19God will give ear and humble them, he who is enthroned from of old, because they do not change and do not fear God.20My companion* stretched out his hand against his friends; he violated his covenant.21His speech was smooth as butter, yet war was in his heart; his words were softer than oil, yet they were drawn swords.22Cast your burden on the Lord, and he will sustain you; he will never permit the righteous to be moved.23But you, O God, will cast them down into the pit of destruction; men of blood and treachery shall not live out half their days. But I will trust in you.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.