Psalm 50 | Nya Levande Bibeln English Standard Version

Psalm 50 | Nya Levande Bibeln

Sann tillbedjan

1 Herren, den mäktige Guden, kallar på alla människor från öster till väster! 2 Guds härlighets ljus lyser från det sköna berget Sion. 3 Ja, Herren kommer, han kan inte längre hålla tyst. En uppslukande eld går framför honom och en rasande storm omger honom. 4 Han har kommit för att döma sitt folk. Han ropar till himlen och jorden: 5 "Kalla samman mitt folk, som genom sina offer på mitt altare har ingått ett förbund med mig, och lovat mig trohet och lydnad." 6 Gud kommer att döma dem fullständigt rättvist, för hela himlen vittnar om hans rättvisa. 7 Mitt folk, lyssna, för jag är er Gud! Lyssna! Detta är mina anklagelser mot er: 8 Jag klagar inte på ert offrande och på de brännoffer ni regelbundet tar med er till mitt altare. 9 Men det är inte tjurar och bockar som jag begär av er, 10 för alla djur både i hagar och i skogar tillhör mig! Jag äger boskapen på de tusentals kullarna! Jag äger fåglarna under himlen och allt levande på marken. 12 Även om jag var hungrig, skulle jag inte säga det till er, för hela jorden är min, och allt som finns på den. 13 Tror ni verkligen att jag äter kött från tjurar och dricker blod från bockar? 14 Det jag vill ha är er uppriktiga tacksamhet. Jag vill att ni ska uppfylla allt ni lovat mig, den Högste. När ni inte ser någon utväg längre, ropa då till mig om hjälp, så att jag kan befria er och ni kan ära mig. 16 Men Gud säger till de ogudaktiga människorna: Varför rabblar ni bara upp mina lagar? Sluta med att tala om mina löften, 17 ni har ju vägrat att lyda mig och struntar helt i mina bud. 18 När ni ser en tjuv hjälper ni honom, och ni trivs tillsammans med människor som lever i omoral. 19 Så fort ni öppnar munnen ljuger ni och förbannar. 20 Ni talar illa om era medmänniskor och till och med om era egna bröder. 21 Ni trodde att jag inte brydde mig om det, för jag höll mig tyst, men nu ska ni få ert straff. Jag tänker gå till rätta med er och ta itu med er otrohet. 22 Hör vad jag säger, alla ni som glömt mig. Annars ska jag slita er i stycken, och då kan ingen rädda er längre. 23 Det offer som ärar mig är att visa tacksamhet mot mig, och de som vandrar på mina stigar ska veta att de kommer att bli frälsta.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

English Standard Version

God Himself Is Judge

1 A Psalm of Asaph. The Mighty One, God the Lord, speaks and summons the earth from the rising of the sun to its setting. 2 Out of Zion, the perfection of beauty, God shines forth. 3 Our God comes; he does not keep silence;* before him is a devouring fire, around him a mighty tempest. 4 He calls to the heavens above and to the earth, that he may judge his people: 5 “Gather to me my faithful ones, who made a covenant with me by sacrifice!” 6 The heavens declare his righteousness, for God himself is judge! 7 “Hear, O my people, and I will speak; O Israel, I will testify against you. I am God, your God. 8 Not for your sacrifices do I rebuke you; your burnt offerings are continually before me. 9 I will not accept a bull from your house or goats from your folds. 10 For every beast of the forest is mine, the cattle on a thousand hills. 11 I know all the birds of the hills, and all that moves in the field is mine. 12 “If I were hungry, I would not tell you, for the world and its fullness are mine. 13 Do I eat the flesh of bulls or drink the blood of goats? 14 Offer to God a sacrifice of thanksgiving,* and perform your vows to the Most High, 15 and call upon me in the day of trouble; I will deliver you, and you shall glorify me.” 16 But to the wicked God says: “What right have you to recite my statutes or take my covenant on your lips? 17 For you hate discipline, and you cast my words behind you. 18 If you see a thief, you are pleased with him, and you keep company with adulterers. 19 “You give your mouth free rein for evil, and your tongue frames deceit. 20 You sit and speak against your brother; you slander your own mother’s son. 21 These things you have done, and I have been silent; you thought that I* was one like yourself. But now I rebuke you and lay the charge before you. 22 “Mark this, then, you who forget God, lest I tear you apart, and there be none to deliver! 23 The one who offers thanksgiving as his sacrifice glorifies me; to one who orders his way rightly I will show the salvation of God!”