1Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Varför vägrar du att hjälpa mig eller att ens lyssna till mina suckar?3Dag och natt har jag gråtit och bett om din hjälp, men jag får inget svar,4och ändå är du helig. Våra förfäders lovsång omgav din tron. De litade på dig, och du befriade dem.6Du hörde deras rop om hjälp och räddade dem. De blev aldrig besvikna när de sökte din hjälp.7Men jag är en mask och inte en människa, hånad och föraktad av mitt eget folk och av hela mänskligheten.8Alla som ser mig räcker ut tungan och skakar på huvudet.9"Är det han som litar på Gud?" säger de och skrattar hånfullt. "Är det han som påstår att Gud älskar honom? Varför befriar Herren honom då inte?"10Herre, du har hjälpt mig förr! Du har skyddat mig ända sedan jag föddes och vakat över mig medan jag växte upp. Sedan barndomen har jag litat på dig. Du har alltid varit min Gud. Lämna mig inte nu när svårigheterna är nära. Det finns ingen annan som kan hjälpa mig!13Jag är omgiven av fruktansvärda fiender, starka som Basans tjurar.14De kommer mot mig med öppna gap, ja, som rytande lejon som anfaller sitt byte.15Min styrka har runnit bort som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta smälter som vax,16min styrka har torkat ihop som lera i solen. Min tunga klibbar fast i munnen, och du har lämnat mig att dö på marken.17Onda människor omger mig som en flock vilda hundar. De har genomborrat mina händer och fötter,18och jag kan räkna varje ben i min kropp. Titta, hur dessa onda män stirrar på mig och njuter!19De kastar tärning om mina kläder.20Herre, håll dig inte undan! Gud, min styrka, skynda dig och hjälp mig!21Rädda mig från döden! Skona mitt dyrbara liv så att dessa onda människor inte tar det!22Rädda mig från lejonens gap och från de vilda tjurarnas horn. Ja, Gud, du kommer att svara mig och befria mig.23Jag ska göra ditt namn känt bland mitt folk. Jag ska stå upp inför församlingen och vittna om allt det underbara som du har gjort.24"Prisa Herren, alla ni som fruktar honom", kommer jag att säga. "Frukta och ära hans namn, ni ättlingar till vår stamfar Jakob! Låt hela Israel sjunga lovsånger till Herren,25för han har inte slagit dövörat till för mina nödrop. Han har inte vänt sig bort ifrån mig. När jag ropade till honom svarade han mig."26Ja, jag ska stå upp och ära dig inför allt folket. Jag ska offentligt uppfylla mina löften inför alla dem som ärar och fruktar ditt namn.27De fattiga ska äta och bli mätta. Och alla som söker Herren ska finna honom och prisa hans namn. Så länge de lever ska de ha framgång.28Hela jorden ska se det och återvända till Herren, ja, folken i varje land ska tillbe honom.29Herren är kung och regerar över alla folk.30Ja, alla dödliga både stolta och ödmjuka ska tillsammans tillbe honom.31Våra barn ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren och hans under.32Och kommande generationer ska också få höra vad han har gjort för oss.
English Standard Version
Why Have You Forsaken Me?
1To the choirmaster: according to The Doe of the Dawn. A Psalm of David. My God, my God, why have you forsaken me? Why are you so far from saving me, from the words of my groaning?2O my God, I cry by day, but you do not answer, and by night, but I find no rest.3Yet you are holy, enthroned on the praises* of Israel.4In you our fathers trusted; they trusted, and you delivered them.5To you they cried and were rescued; in you they trusted and were not put to shame.6But I am a worm and not a man, scorned by mankind and despised by the people.7All who see me mock me; they make mouths at me; they wag their heads;8“He trusts in the Lord; let him deliver him; let him rescue him, for he delights in him!”9Yet you are he who took me from the womb; you made me trust you at my mother’s breasts.10On you was I cast from my birth, and from my mother’s womb you have been my God.11Be not far from me, for trouble is near, and there is none to help.12Many bulls encompass me; strong bulls of Bashan surround me;13they open wide their mouths at me, like a ravening and roaring lion.14I am poured out like water, and all my bones are out of joint; my heart is like wax; it is melted within my breast;15my strength is dried up like a potsherd, and my tongue sticks to my jaws; you lay me in the dust of death.16For dogs encompass me; a company of evildoers encircles me; they have pierced my hands and feet*—17I can count all my bones— they stare and gloat over me;18they divide my garments among them, and for my clothing they cast lots.19But you, O Lord, do not be far off! O you my help, come quickly to my aid!20Deliver my soul from the sword, my precious life from the power of the dog!21Save me from the mouth of the lion! You have rescued* me from the horns of the wild oxen!22I will tell of your name to my brothers; in the midst of the congregation I will praise you:23You who fear the Lord, praise him! All you offspring of Jacob, glorify him, and stand in awe of him, all you offspring of Israel!24For he has not despised or abhorred the affliction of the afflicted, and he has not hidden his face from him, but has heard, when he cried to him.25From you comes my praise in the great congregation; my vows I will perform before those who fear him.26The afflicted* shall eat and be satisfied; those who seek him shall praise the Lord! May your hearts live forever!27All the ends of the earth shall remember and turn to the Lord, and all the families of the nations shall worship before you.28For kingship belongs to the Lord, and he rules over the nations.29All the prosperous of the earth eat and worship; before him shall bow all who go down to the dust, even the one who could not keep himself alive.30Posterity shall serve him; it shall be told of the Lord to the coming generation;31they shall come and proclaim his righteousness to a people yet unborn, that he has done it.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.