1Min lovsångs Gud, stå inte tyst och overksam.2Utan orsak går gudlösa människor till attack mot mig. De ljuger och talar illa om mig.3De har inget skäl till att hata och bekämpa mig, men de gör det ändå!4Jag älskar dem, men till och med när jag ber för dem visar de sin fiendskap.5De betalar tillbaka gott med ont och kärlek med hat.6Visa någon av mina fiender hur det känns! Låt en anklagare träda upp mot honom och sätt en domare över honom som inte håller sig till lagen.7Och när domen avkunnas, bör den lyda: skyldig. Till och med hans böner ska räknas som ett brott.8Låt hans år bli få och korta och låt andra stiga fram för att ta hans plats.9Må hans barn bli faderlösa och hans fru änka. Utan ro ska hans barn irra omkring som hemlösa tiggare, och deras hem ska ligga i ruiner.11Låt fordringsägarna överta all hans egendom och främlingarna allt han har förtjänat.12Ingen ska visa vänlighet mot honom, och ingen ska känna medlidande med hans föräldralösa barn. Låt dem dö och låt hans namn vara glömt redan av nästa generation.14Herren ska inte heller glömma det onda som denne fiendes förfäder gjort och han ska inte förlåta hans mors synder. Ha inget överseende med dem.15Tänk ständigt på allt ogudaktigt de har gjort och utplåna deras namn ur människors minne.16Denne fiende vägrade ju att göra gott mot andra och förföljde dem som hade det svårt. Han jagade de förtvivlade i döden.17Det bästa han visste var att förbanna andra, men nu träffar förbannelsen honom själv. Han välsignade aldrig andra, och nu får han själv ingen välsignelse!18Hans förbannelser har blivit en del av honom, precis som hans kläder. De är för honom som vatten som man dricker och som olja man smörjer in sig med.19Låt nu dessa förbannelser vila över honom och låt honom vara iklädd dem och ha dem som ett bälte kring sig.20Så ska Herren straffa min fiende, som ljuger om mig och hotar mig med döden.21Men Herre, stötta mig som du har lovat, och rädda mig eftersom din kärlek och godhet är så stor.22Jag är fattig och hjälplös och sårad i mitt innersta.23Mitt liv är som en skugga om kvällen som försvinner in i mörkret. Jag känner mig som en insekt på armen som man skakar av sig.24Mina knän känns svaga på grund av min fasta, och jag är bara skinn och ben.25När folk ser mig så skrattar de åt mig och skakar föraktfullt på huvudet.26Hjälp mig, Herre, min Gud! Fräls mig, för du är kärleksfull och god.27Låt mina fiender få se att det är du som räddar mig.28De kan sedan förbanna mig så mycket de vill, men du kommer att välsigna mig! När de angriper mig kommer de att stå där utskämda. Och när det sker kan jag vara glad igen.29Låt dem misslyckas i allt de gör och låt dem få skämmas!30Men jag ska alltid tacka Herren och prisa honom inför alla människor.31Han står på de fattigas och hungrigas sida för att rädda dem från deras fiender.
English Standard Version
Help Me, O Lord My God
1To the choirmaster. A Psalm of David. Be not silent, O God of my praise!2For wicked and deceitful mouths are opened against me, speaking against me with lying tongues.3They encircle me with words of hate, and attack me without cause.4In return for my love they accuse me, but I give myself to prayer.*5So they reward me evil for good, and hatred for my love.6Appoint a wicked man against him; let an accuser stand at his right hand.7When he is tried, let him come forth guilty; let his prayer be counted as sin!8May his days be few; may another take his office!9May his children be fatherless and his wife a widow!10May his children wander about and beg, seeking food far from the ruins they inhabit!11May the creditor seize all that he has; may strangers plunder the fruits of his toil!12Let there be none to extend kindness to him, nor any to pity his fatherless children!13May his posterity be cut off; may his name be blotted out in the second generation!14May the iniquity of his fathers be remembered before the Lord, and let not the sin of his mother be blotted out!15Let them be before the Lord continually, that he may cut off the memory of them from the earth!16For he did not remember to show kindness, but pursued the poor and needy and the brokenhearted, to put them to death.17He loved to curse; let curses come* upon him! He did not delight in blessing; may it be far* from him!18He clothed himself with cursing as his coat; may it soak* into his body like water, like oil into his bones!19May it be like a garment that he wraps around him, like a belt that he puts on every day!20May this be the reward of my accusers from the Lord, of those who speak evil against my life!21But you, O God my Lord, deal on my behalf for your name’s sake; because your steadfast love is good, deliver me!22For I am poor and needy, and my heart is stricken within me.23I am gone like a shadow at evening; I am shaken off like a locust.24My knees are weak through fasting; my body has become gaunt, with no fat.25I am an object of scorn to my accusers; when they see me, they wag their heads.26Help me, O Lord my God! Save me according to your steadfast love!27Let them know that this is your hand; you, O Lord, have done it!28Let them curse, but you will bless! They arise and are put to shame, but your servant will be glad!29May my accusers be clothed with dishonor; may they be wrapped in their own shame as in a cloak!30With my mouth I will give great thanks to the Lord; I will praise him in the midst of the throng.31For he stands at the right hand of the needy one, to save him from those who condemn his soul to death.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.