Psalm 102 | Nya Levande Bibeln English Standard Version

Psalm 102 | Nya Levande Bibeln

En betryckt ung mans bön

1 En bön när jag hade stora problem. Herre, hör min bön! Lyssna till mitt rop om hjälp! 3 Vänd dig inte bort från mig när olycka har drabbat mig. Lyssna och svara mig med detsamma, 4 för mina dagar försvinner som rök. Min hälsa vacklar, och febern bränner i min kropp. Mat smakar mig inte längre och jag har förlorat aptiten. 6 Jag har magrat. Jag är bara skinn och ben och jag jämrar mig högt. 7 Jag är som en gam långt ute i vildmarken, som en ensam uggla i öknen. 8 Jag ligger vaken och kan inte sova, ja, jag är lika ensam som en sparv som sitter övergiven på taket. 9 Mina fiender jagar mig dag efter dag. De svär över mig. 10 Därför att du är arg på mig måste jag äta aska i stället för bröd. Jag gråter ständigt och mina tårar blandar sig med det jag dricker. Du har stött bort mig. 12 Mitt liv försvinner lika hastigt som kvällens skuggor. Jag vissnar som gräset. 13 Men du, Herre, är kungars kung, och din berömmelse kommer att bestå i alla tider. 14 Jag vet att du ska gripa in och visa barmhärtighet mot Jerusalem. Nu är det dags att visa medlidande med staden. Nu är den tiden inne. 15 Ditt folk älskar till och med varje sten i stadens murar, trots att de ligger i ruiner. 16 Men Herren ska bygga upp dem på nytt för att visa hur stor han är. Då kommer folken att frukta honom och kungarna på jorden ska erkänna hans makt. 18 Han ska lyssna till de hjälplösas böner och till allt vad de ber om. 19 Jag skriver ner detta för att kommande generationer också ska kunna prisa Herren för allt han har gjort, ja, så att de som ännu inte är födda ska kunna prisa Herren. 20 Säg till dem att Gud från sitt tempel i himlen såg ner till oss här på jorden. 21 Han hörde folkets klagan, och de som var dödsdömda befriade han. 22 Därför ska folk från hela världen samlas i Jerusalem för att prisa honom. I hela staden kommer man då att sjunga lovsånger, och många folk och folkslag kommer för att tjäna honom. 24 Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år. Han har gjort mig gammal i förtid. 25 Därför ropar jag till honom: Gud, du som lever i evighet! Låt mig inte dö nu när jag är ung. 26 Gud, för länge sedan lade du jordens grund och skapade himlen med dina händer. 27 Allt detta ska försvinna, men du består i evighet. Ja, allt kommer att falla sönder som gamla utslitna kläder, som du kastar bort och byter ut mot nya. 28 Men själv blir du aldrig gammal. Du lever i evighet, och dina år tar aldrig slut. 29 Dina tjänares barn ska tryggt leva vidare, generation efter generation, och du ska beskydda dem.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

English Standard Version

Do Not Hide Your Face from Me

1 A Prayer of one afflicted, when he is faint and pours out his complaint before the Lord. Hear my prayer, O Lord; let my cry come to you! 2 Do not hide your face from me in the day of my distress! Incline your ear to me; answer me speedily in the day when I call! 3 For my days pass away like smoke, and my bones burn like a furnace. 4 My heart is struck down like grass and has withered; I forget to eat my bread. 5 Because of my loud groaning my bones cling to my flesh. 6 I am like a desert owl of the wilderness, like an owl* of the waste places; 7 I lie awake; I am like a lonely sparrow on the housetop. 8 All the day my enemies taunt me; those who deride me use my name for a curse. 9 For I eat ashes like bread and mingle tears with my drink, 10 because of your indignation and anger; for you have taken me up and thrown me down. 11 My days are like an evening shadow; I wither away like grass. 12 But you, O Lord, are enthroned forever; you are remembered throughout all generations. 13 You will arise and have pity on Zion; it is the time to favor her; the appointed time has come. 14 For your servants hold her stones dear and have pity on her dust. 15 Nations will fear the name of the Lord, and all the kings of the earth will fear your glory. 16 For the Lord builds up Zion; he appears in his glory; 17 he regards the prayer of the destitute and does not despise their prayer. 18 Let this be recorded for a generation to come, so that a people yet to be created may praise the Lord: 19 that he looked down from his holy height; from heaven the Lord looked at the earth, 20 to hear the groans of the prisoners, to set free those who were doomed to die, 21 that they may declare in Zion the name of the Lord, and in Jerusalem his praise, 22 when peoples gather together, and kingdoms, to worship the Lord. 23 He has broken my strength in midcourse; he has shortened my days. 24 “O my God,” I say, “take me not away in the midst of my days— you whose years endure throughout all generations!” 25 Of old you laid the foundation of the earth, and the heavens are the work of your hands. 26 They will perish, but you will remain; they will all wear out like a garment. You will change them like a robe, and they will pass away, 27 but you are the same, and your years have no end. 28 The children of your servants shall dwell secure; their offspring shall be established before you.