1Dessa ordspråk skrevs av Salomo, Davids son och kung i Israel.2Han skrev dem för att undervisa sitt folk om hur de skulle leva och uppträda i olika situationer.3Han ville att de skulle vara förståndiga, rättvisa och uppriktiga i allt de gjorde.4"Jag vill göra de enkla människorna visa", sa han. "Jag vill visa de unga att de kan lösa sina problem med kunskap och förstånd.5Jag vill att de som redan är visa ska bli ännu visare och bli dugliga ledare genom att utforska den djupa innebörden i dessa sanningens guldkorn."7Hur blir en människa vis? Första steget är att lita på Herren och visa respekt för honom! Bara människor utan förnuft vägrar att ta emot undervisning. Lyssna till dina föräldrar! Vad du lär dig av dem ska komma dig väl till pass i livet. Det kommer att ge dig stor ära.10Om de ogudaktiga säger till dig: "Kom och bli en av oss", så vänd dem ryggen!11"Vi ska lägga oss i bakhåll och råna och döda folk", säger de.12"Vi ska behandla goda och onda på samma sätt.13Vilket byte vi kommer att få! Vi kommer att bli rika!14Kom med oss, så ska vi dela allt lika."15Gör det inte, min son! Håll dig långt borta från sådana människor,16för brott är det enda de har i huvudet, och de drar sig inte för att döda.17När en fågel upptäcker att du tänker fånga den med ett nät, håller den sig borta,18men det gör inte sådana människor. Därför faller de i sin egen grop. De lägger ut snaror för sina egna liv.19En våldsam död är det öde som väntar alla dem som ägnar sig åt våld.
Vishetens röst
20Visheten ropar högt på gatorna för att man ska lyssna.21Hon ropar till folket på gator och torg och varhelst de samlas:22"Era stollar", ropar hon, "hur länge ska ni fortsätta att bete er som dårar? Hur länge ska ni håna visheten och kämpa mot sanningen?23Kom hit och lyssna till mig! Jag ska ge er goda råd och dela med mig av min kunskap till er.24Jag har ropat på er ofta, men ni har inte lyssnat till mig. Jag har försökt hjälpa er, men ni har alltid avvisat mig.25Ni har nonchalerat mina råd och min tillrättavisning.26En dag kommer olycka över er, och då ska jag skratta åt er! Jag ska håna er när ni råkar illa ut!27När fruktan griper er och när svårigheterna är större än vad ni kan bära,28då kommer jag inte att svara på era rop om hjälp. Då kommer det att vara för sent, hur ivrigt ni än söker mig.29Ni blundade för sanningen och valde att inte tillbe och lita på Herren.30Ni vände mig ryggen och avvisade mina råd.31Därför får ni vad ni förtjänar och måste ta konsekvenserna av ert handlande.32Ni vände er bort från mig, och er självbelåtenhet blir er död.33Men alla som lyssnar till mig ska leva i frid och trygghet och behöver inte vara rädda för något."
English Standard Version
The Beginning of Knowledge
1The proverbs of Solomon, son of David, king of Israel:2To know wisdom and instruction, to understand words of insight,3to receive instruction in wise dealing, in righteousness, justice, and equity;4to give prudence to the simple, knowledge and discretion to the youth—5Let the wise hear and increase in learning, and the one who understands obtain guidance,6to understand a proverb and a saying, the words of the wise and their riddles.7The fear of the Lord is the beginning of knowledge; fools despise wisdom and instruction.
The Enticement of Sinners
8Hear, my son, your father’s instruction, and forsake not your mother’s teaching,9for they are a graceful garland for your head and pendants for your neck.10My son, if sinners entice you, do not consent.11If they say, “Come with us, let us lie in wait for blood; let us ambush the innocent without reason;12like Sheol let us swallow them alive, and whole, like those who go down to the pit;13we shall find all precious goods, we shall fill our houses with plunder;14throw in your lot among us; we will all have one purse”—15my son, do not walk in the way with them; hold back your foot from their paths,16for their feet run to evil, and they make haste to shed blood.17For in vain is a net spread in the sight of any bird,18but these men lie in wait for their own blood; they set an ambush for their own lives.19Such are the ways of everyone who is greedy for unjust gain; it takes away the life of its possessors.
The Call of Wisdom
20Wisdom cries aloud in the street, in the markets she raises her voice;21at the head of the noisy streets she cries out; at the entrance of the city gates she speaks:22“How long, O simple ones, will you love being simple? How long will scoffers delight in their scoffing and fools hate knowledge?23If you turn at my reproof,* behold, I will pour out my spirit to you; I will make my words known to you.24Because I have called and you refused to listen, have stretched out my hand and no one has heeded,25because you have ignored all my counsel and would have none of my reproof,26I also will laugh at your calamity; I will mock when terror strikes you,27when terror strikes you like a storm and your calamity comes like a whirlwind, when distress and anguish come upon you.28Then they will call upon me, but I will not answer; they will seek me diligently but will not find me.29Because they hated knowledge and did not choose the fear of the Lord,30would have none of my counsel and despised all my reproof,31therefore they shall eat the fruit of their way, and have their fill of their own devices.32For the simple are killed by their turning away, and the complacency of fools destroys them;33but whoever listens to me will dwell secure and will be at ease, without dread of disaster.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.