Markus 7 | Nya Levande Bibeln English Standard Version

Markus 7 | Nya Levande Bibeln

Guds bud och människors regler

1 En dag kom några fariseer* och en del laglärare* från Jerusalem för att fråga ut Jesus. 2 De la märke till att en del av hans efterföljare åt bröd utan att först ha tvättat händerna. 3 (Judarna, och speciellt fariseerna, följer särskilda regler som de ärvt av förfäderna och äter aldrig utan att först ha tvättat händerna. 4 När de kommer hem från marknadsplatsen måste de alltid tvätta sig innan de rör någon mat. Det finns också många andra traditioner som de är noga med att följa, som till exempel att skölja bägare, kannor och skålar.) 5 Fariseerna och laglärarna frågade därför Jesus: ”Varför håller sig inte dina efterföljare till våra gamla judiska regler? De äter ju utan att först ha tvättat händerna.” 6 Jesus svarade: ”Ni falska människor som bara låtsas lyda Gud! Profeten Jesaja hade rätt när han framförde Guds budskap om er och skrev: ’Det här folket ärar mig med sina ord, men de vägrar att lyda mig. 7 Deras tillbedjan är värdelös, för de bud de lär ut är människors lagar och inte Guds bud.’* 8 Ja, ni struntar fullständigt i Guds bud och ersätter dem med era egna mänskliga regler. Det är just ett snyggt sätt att följa Guds bud! 10 Mose gav er till exempel de här buden från Gud: ’Visa respekt för dina föräldrar’, och: ’Den som förbannar sina föräldrar ska dömas till döden.’* 11 Men ni påstår att man inte alls behöver respektera sina föräldrar eller ta hand om dem när de blir gamla, om man bara ger pengarna som en gåva till templet istället. 13 Så ogiltigförklarar ni Guds direkta befallning genom att följa era egna traditioner. Och det här är bara ett exempel. Det finns många, många fler.” 14 Sedan kallade Jesus till sig allt folket och sa: ”Hör på allihop och försök att förstå vad jag säger. 15 Ni blir inte ovärdiga att komma inför Gud på grund av det ni äter och stoppar i er.* Det är era ord och tankar och handlingar, det som kommer ut från er, som gör er ovärdiga.”* 17 När Jesus sedan hade lämnat folkhopen och kommit hem igen, frågade hans efterföljare honom vad han menade med det han just sagt. 18 ”Förstår inte ni heller?” frågade han. ”Inser ni inte att det ni äter aldrig kan göra er ovärdiga att komma inför Gud? 19 Maten har inget med ert förhållande till Gud att göra, den passerar bara genom magen och kommer ut igen.” Genom detta förklarade Jesus all mat för godkänd av Gud och tillåten att äta. 20 Sedan tillade han: ”Det som gör en människa ovärdig att komma inför Gud är det som kommer från hennes innersta, från hennes hjärta. 21 Ifrån hjärtat kommer ju onda tankar, sexuell lössläppthet, stöld, mord, otrohet i äktenskapet, egoism, 22 ondska, bedrägeri, ett vilt och omoraliskt liv, avund, förtal, högfärd och allt annat oförstånd. 23 Allt detta kommer inifrån, och det är det som gör människan ovärdig att komma inför Gud.”

En icke-judisk kvinnas tro

24 Sedan lämnade Jesus Galileen och gick till trakten av staden Tyros*, där han tog in i ett hus. Han försökte hålla hemligt att han var där, men det var omöjligt. 25 En kvinna, som hade en dotter som var besatt av en ond ande, fick höra om honom och kom genast dit. Kvinnan kastade sig ner för Jesus fötter 26 och bad att han skulle befria flickan från den onda anden. Men kvinnan var inte jude utan kom från trakten, och därför 27 sa Jesus till henne: ”Först måste jag hjälpa mina egna barn, judarna. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.”* 28 Hon svarade: ”Det är sant, Herre, men till och med hundarna under bordet får äta av de smulor som barnen lämnar.” 29 ”Ditt svar visar vilken stark tro du har”, sa han. ”Gå hem igen, för den onda anden har lämnat din dotter!” 30 Och när hon kom hem, låg flickan stilla i sängen, och den onda anden var borta.

Jesus botar en döv man med talsvårigheter

31 Från Tyros gick Jesus vidare till staden Sidon och sedan tillbaka till Galileiska sjön via Tiostadsområdet*. 32 Där kom man till honom med en döv man, som också hade talsvårigheter, och man bad att Jesus skulle lägga händerna på mannen och bota honom. 33 Jesus ledde honom då undan från folket och satte fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga. 34 Sedan såg han upp mot himlen, suckade djupt och sa: ”Effata!*” (det betyder: Öppna dig!) 35 Och genast kunde mannen höra perfekt, och han talade klart och tydligt. 36 Jesus förbjöd folket att berätta vad som hade hänt. Men ju mer han förbjöd dem, desto mer spred de nyheten. 37 De tyckte det som hade hänt var helt ofattbart, och de sa: ”Allt han gör är fantastiskt! Han får till och med de döva att höra och de stumma att tala.”

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

English Standard Version

Traditions and Commandments

1 Now when the Pharisees gathered to him, with some of the scribes who had come from Jerusalem, 2 they saw that some of his disciples ate with hands that were defiled, that is, unwashed. 3 (For the Pharisees and all the Jews do not eat unless they wash their hands properly,* holding to the tradition of the elders, 4 and when they come from the marketplace, they do not eat unless they wash.* And there are many other traditions that they observe, such as the washing of cups and pots and copper vessels and dining couches.*) 5 And the Pharisees and the scribes asked him, “Why do your disciples not walk according to the tradition of the elders, but eat with defiled hands?” 6 And he said to them, “Well did Isaiah prophesy of you hypocrites, as it is written, “‘This people honors me with their lips, but their heart is far from me; 7 in vain do they worship me, teaching as doctrines the commandments of men.’ 8 You leave the commandment of God and hold to the tradition of men.” 9 And he said to them, “You have a fine way of rejecting the commandment of God in order to establish your tradition! 10 For Moses said, ‘Honor your father and your mother’; and, ‘Whoever reviles father or mother must surely die.’ 11 But you say, ‘If a man tells his father or his mother, “Whatever you would have gained from me is Corban”’ (that is, given to God)*— 12 then you no longer permit him to do anything for his father or mother, 13 thus making void the word of God by your tradition that you have handed down. And many such things you do.”

What Defiles a Person

14 And he called the people to him again and said to them, “Hear me, all of you, and understand: 15 There is nothing outside a person that by going into him can defile him, but the things that come out of a person are what defile him.”* 17 And when he had entered the house and left the people, his disciples asked him about the parable. 18 And he said to them, “Then are you also without understanding? Do you not see that whatever goes into a person from outside cannot defile him, 19 since it enters not his heart but his stomach, and is expelled?”* (Thus he declared all foods clean.) 20 And he said, “What comes out of a person is what defiles him. 21 For from within, out of the heart of man, come evil thoughts, sexual immorality, theft, murder, adultery, 22 coveting, wickedness, deceit, sensuality, envy, slander, pride, foolishness. 23 All these evil things come from within, and they defile a person.”

The Syrophoenician Woman’s Faith

24 And from there he arose and went away to the region of Tyre and Sidon.* And he entered a house and did not want anyone to know, yet he could not be hidden. 25 But immediately a woman whose little daughter had an unclean spirit heard of him and came and fell down at his feet. 26 Now the woman was a Gentile, a Syrophoenician by birth. And she begged him to cast the demon out of her daughter. 27 And he said to her, “Let the children be fed first, for it is not right to take the children’s bread and throw it to the dogs.” 28 But she answered him, “Yes, Lord; yet even the dogs under the table eat the children’s crumbs.” 29 And he said to her, “For this statement you may go your way; the demon has left your daughter.” 30 And she went home and found the child lying in bed and the demon gone.

Jesus Heals a Deaf Man

31 Then he returned from the region of Tyre and went through Sidon to the Sea of Galilee, in the region of the Decapolis. 32 And they brought to him a man who was deaf and had a speech impediment, and they begged him to lay his hand on him. 33 And taking him aside from the crowd privately, he put his fingers into his ears, and after spitting touched his tongue. 34 And looking up to heaven, he sighed and said to him, “Ephphatha,” that is, “Be opened.” 35 And his ears were opened, his tongue was released, and he spoke plainly. 36 And Jesus* charged them to tell no one. But the more he charged them, the more zealously they proclaimed it. 37 And they were astonished beyond measure, saying, “He has done all things well. He even makes the deaf hear and the mute speak.”