1Mycket tidigt på söndagsmorgonen, medan solen höll på att gå upp, gick kvinnorna till graven med oljan som de hade gjort i ordning.2Där fick de se att stenen som hade täckt öppningen var bortrullad,3och när de gick in i graven kunde de inte hitta Herren Jesus kropp.4Kvinnorna stod där helt förvirrade och visste inte vad de skulle tro. Då visade sig plötsligt två män i skinande vita kläder för dem.5Kvinnorna blev förskräckta och bugade sig djupt, men männen frågade dem: ”Varför letar ni bland de döda efter honom som lever?6Han är inte här. Han har blivit levande igen. Kommer ni inte ihåg vad han sa till er då han fortfarande var i Galileen:7att han, Människosonen*, måste överlämnas till onda människor och avrättas på ett kors, men att han på den tredje* dagen skulle uppstå från de döda igen?”8Då kom de ihåg att Jesus hade sagt detta,9och de skyndade iväg för att berätta för Jesus elva närmaste efterföljare och för alla de andra vad som hade hänt.10Kvinnorna som gått till graven var Maria från Magdala, och Johanna och Maria, Jakobs mamma, och flera andra. Alla berättade de samma sak för de elva som Jesus hade utsett till sina sändebud*,11men männen tyckte det lät som tomt prat och trodde inte på det.12Men Petrus sprang i alla fall iväg till graven för att se efter, och när han böjde sig ned och tittade in såg han inget annat än linnesvepningen. Och han gick därifrån förundrad över det som hade hänt.
Två av Jesus efterföljare på väg till Emmaus
13Samma dag var två av Jesus efterföljare på väg till byn Emmaus, som ligger drygt en mil från Jerusalem.14De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt de senaste dagarna.15Och plötsligt, medan de gick där och pratade, kom Jesus själv och började gå bredvid dem.16Men fast de såg honom var det något som hindrade dem från att känna igen honom.17”Vad är det ni går här och diskuterar så intensivt?” undrade han. Då stannade de och tittade på honom med sorg i blicken,18och en av dem, som hette Kleopas, svarade: ”Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte har hört vad som hänt där de senaste dagarna.”19”Vad är det som har hänt?” undrade han.”Det här med Jesus från Nasaret”, sa de. ”Han var en profet som var fantastisk på att framföra Guds budskap. Och han gjorde stora under genom Guds kraft och var högt älskad av både Gud och människor.20Men översteprästerna och medlemmarna i det judiska rådet* arresterade honom och överlämnade honom till romarna, som dömde honom till döden och spikade fast honom på ett kors.21Och vi som hoppades att han var den som skulle befria Israel! Idag är det tredje dagen* sedan allt detta hände,22och nu är vi helt uppskakade. Några av kvinnorna i vår grupp gick nämligen ut till graven tidigt i morse,23och när de kom tillbaka berättade de att Jesus kropp inte längre fanns där. De hade sett änglar, som sa till dem att han lever!24Några i gruppen rusade därför dit för att se efter, och faktum är att kroppen var borta, precis som kvinnorna hade sagt. Men Jesus såg de inte.”25Då sa Jesus till dem: ”Tänk vad lite ni förstår! Och hur svårt ni har för att tro på det som Gud har förutsagt genom profeterna*.26Har han inte förklarat att Messias, den utlovade kungen, måste gå igenom detta lidande och efter det bli ärad och upphöjd?”27Sedan citerade han stycke efter stycke ur det som Moses och alla profeterna skrivit,* och förklarade vad Gud sagt om honom i alla böckerna i Skriften*.28Vid det laget var de nästan framme i byn Emmaus, och det såg ut som om Jesus tänkte gå vidare.29Men de hejdade honom och bad ivrigt: ”Stanna här hos oss över natten. Det börjar ju redan bli mörkt.” Så Jesus följde med dem hem.30När de sedan slagit sig ner för att äta, tog han brödet och tackade Gud för det, bröt det i bitar och räckte det till dem.31Då plötsligt öppnades deras ögon och de kände igen honom. Men i samma stund var han försvunnen.32De sa till varandra: ”Visst kändes det som en eld som brann inom oss när han talade med oss på vägen och förklarade Skriften för oss?”33Och utan att förlora någon tid skyndade de tillbaka till Jerusalem, där Jesus elva närmaste efterföljare och de andra som följde honom var samlade.34Dessa tog emot dem med orden: ”Herren har verkligen uppstått! Han har visat sig för Petrus!”35Då berättade de två efterföljarna från Emmaus hur Jesus hade visat sig för dem på vägen, och hur de hade känt igen honom då han bröt brödet.
Jesus visar sig för sina efterföljare
36Medan de fortfarande höll på att berätta stod Jesus plötsligt där mitt ibland dem och sa: ”Frid över er alla.”37Men de blev fruktansvärt rädda allihop, och trodde att det var ett spöke.38”Varför är ni rädda?” frågade Jesus. ”Varför tvivlar ni på att det är jag?39Se på mina händer och mina fötter! Ni kan själva se att det är jag. Känn på mig! Om jag var en ande så skulle jag ju inte ha någon kropp.”40Och medan han talade visade han dem sina händer och fötter.41Men fortfarande stod de där tvivlande, fyllda av både glädje och förvåning. Då frågade han dem: ”Har ni något att äta?”42Och de gav honom en bit stekt fisk,43som han åt medan de såg på.44Sedan sa han till sina efterföljare: ”Kommer ni inte ihåg att jag förklarade medan jag fortfarande var hos er, att allt som Gud förutsagt om mig i Skriften, både i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna,* måste bli verklighet?”45Sedan hjälpte han dem att förstå Skriften. Han sa: ”Detta är vad Gud har förutsagt: ’Messias, den utlovade kungen, ska lida och dö och sedan bli levande igen på den tredje* dagen.47Och genom att han tar människornas straff, ska var och en som ångrar sin synd och tror på honom få förlåtelse. Detta erbjudande ska spridas till alla folk, med början i Jerusalem.’48Ni ska berätta för andra om allt detta.49Och jag ska sända Guds Ande till er, precis som min Far i himlen lovade. Men stanna här i Jerusalem tills Anden kommer och fyller er med kraft från Gud.”
Jesus far upp till himlen
50Sedan tog Jesus med sig sina efterföljare ut ur staden och bort mot byn Betania, och där sträckte han upp händerna mot himlen och bad Gud att ge dem allt gott.51Och medan han bad för dem, lämnade han dem och togs upp till himlen.52Jesus efterföljare föll då ner och tillbad honom och återvände sedan till Jerusalem fyllda av en stor glädje.53Och de var ständigt i templet och hyllade Gud.
English Standard Version
The Resurrection
1But on the first day of the week, at early dawn, they went to the tomb, taking the spices they had prepared.2And they found the stone rolled away from the tomb,3but when they went in they did not find the body of the Lord Jesus.4While they were perplexed about this, behold, two men stood by them in dazzling apparel.5And as they were frightened and bowed their faces to the ground, the men said to them, “Why do you seek the living among the dead?6He is not here, but has risen. Remember how he told you, while he was still in Galilee,7that the Son of Man must be delivered into the hands of sinful men and be crucified and on the third day rise.”8And they remembered his words,9and returning from the tomb they told all these things to the eleven and to all the rest.10Now it was Mary Magdalene and Joanna and Mary the mother of James and the other women with them who told these things to the apostles,11but these words seemed to them an idle tale, and they did not believe them.12But Peter rose and ran to the tomb; stooping and looking in, he saw the linen cloths by themselves; and he went home marveling at what had happened.
On the Road to Emmaus
13That very day two of them were going to a village named Emmaus, about seven miles* from Jerusalem,14and they were talking with each other about all these things that had happened.15While they were talking and discussing together, Jesus himself drew near and went with them.16But their eyes were kept from recognizing him.17And he said to them, “What is this conversation that you are holding with each other as you walk?” And they stood still, looking sad.18Then one of them, named Cleopas, answered him, “Are you the only visitor to Jerusalem who does not know the things that have happened there in these days?”19And he said to them, “What things?” And they said to him, “Concerning Jesus of Nazareth, a man who was a prophet mighty in deed and word before God and all the people,20and how our chief priests and rulers delivered him up to be condemned to death, and crucified him.21But we had hoped that he was the one to redeem Israel. Yes, and besides all this, it is now the third day since these things happened.22Moreover, some women of our company amazed us. They were at the tomb early in the morning,23and when they did not find his body, they came back saying that they had even seen a vision of angels, who said that he was alive.24Some of those who were with us went to the tomb and found it just as the women had said, but him they did not see.”25And he said to them, “O foolish ones, and slow of heart to believe all that the prophets have spoken!26Was it not necessary that the Christ should suffer these things and enter into his glory?”27And beginning with Moses and all the Prophets, he interpreted to them in all the Scriptures the things concerning himself.28So they drew near to the village to which they were going. He acted as if he were going farther,29but they urged him strongly, saying, “Stay with us, for it is toward evening and the day is now far spent.” So he went in to stay with them.30When he was at table with them, he took the bread and blessed and broke it and gave it to them.31And their eyes were opened, and they recognized him. And he vanished from their sight.32They said to each other, “Did not our hearts burn within us while he talked to us on the road, while he opened to us the Scriptures?”33And they rose that same hour and returned to Jerusalem. And they found the eleven and those who were with them gathered together,34saying, “The Lord has risen indeed, and has appeared to Simon!”35Then they told what had happened on the road, and how he was known to them in the breaking of the bread.
Jesus Appears to His Disciples
36As they were talking about these things, Jesus himself stood among them, and said to them, “Peace to you!”37But they were startled and frightened and thought they saw a spirit.38And he said to them, “Why are you troubled, and why do doubts arise in your hearts?39See my hands and my feet, that it is I myself. Touch me, and see. For a spirit does not have flesh and bones as you see that I have.”40And when he had said this, he showed them his hands and his feet.41And while they still disbelieved for joy and were marveling, he said to them, “Have you anything here to eat?”42They gave him a piece of broiled fish,*43and he took it and ate before them.44Then he said to them, “These are my words that I spoke to you while I was still with you, that everything written about me in the Law of Moses and the Prophets and the Psalms must be fulfilled.”45Then he opened their minds to understand the Scriptures,46and said to them, “Thus it is written, that the Christ should suffer and on the third day rise from the dead,47and that repentance for* the forgiveness of sins should be proclaimed in his name to all nations, beginning from Jerusalem.48You are witnesses of these things.49And behold, I am sending the promise of my Father upon you. But stay in the city until you are clothed with power from on high.”
The Ascension
50And he led them out as far as Bethany, and lifting up his hands he blessed them.51While he blessed them, he parted from them and was carried up into heaven.52And they worshiped him and returned to Jerusalem with great joy,53and were continually in the temple blessing God.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.