Lukas 23 | Nya Levande Bibeln

Jesus förhörs av Pilatus

1 Hela det samlade judiska rådet* gick sedan iväg och förde Jesus till Pilatus, den romerska landshövdingen.* 2 Där började de genast anklaga honom och säga: ”Den här mannen leder vårt folk vilse. Han påstår att vi inte ska betala skatt till den romerska kejsaren och ger sig ut för att vara Messias, den utlovade kungen.” 3 Då frågade Pilatus honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det.” 4 Pilatus vände sig då till översteprästerna och till folkmassan och sa: ”Jag kan inte finna den här mannen skyldig till något brott.” 5 Men de envisades och sa: ”Han hetsar folket till uppror mot staten med sin undervisning, överallt i hela landet, från Galileen och ända hit till Jerusalem.”

Jesus inför Herodes

6 När Pilatus hörde detta, frågade han: ”Är mannen från Galileen?” 7 Och när han fick reda på att det var så, skickade han Jesus till Herodes, kungen över Galileen, som just då råkade befinna sig i Jerusalem. 8 Herodes blev mycket glad över att få träffa Jesus, för han hade hört mycket om honom och hoppades att få se honom göra ett under. 9 Han ställde därför fråga på fråga till Jesus, men Jesus svarade honom inte. 10 Och under tiden stod översteprästerna och laglärarna* där och fortsatte med sina våldsamma anklagelser. 11 Till slut började Herodes och hans soldater att håna och förlöjliga Jesus. Sedan satte de på honom en kunglig mantel och skickade honom tillbaka till Pilatus. 12 Från den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. De hade tidigare varit fiender.

Pilatus dömer Jesus till döden

13 Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna, medlemmarna i det judiska rådet* och folket, 14 och sa till dem:”Ni har fört den här mannen till mig och anklagat honom för att leda ett uppror mot den romerska staten. Jag har noga förhört honom om detta i er närvaro, och finner honom inte skyldig till era anklagelser. 15 Herodes har kommit till samma slutsats och har därför sänt honom tillbaka hit. Ingenting som den här mannen har gjort ger mig anledning att döma honom till döden. 16 Därför tänker jag bara låta piska honom och sedan släppa honom fri.”* 18 Då började hela folkhopen skrika: ”Döda honom, och släpp Barabbas fri istället!” 19 (Barabbas satt fängslad för mord och för att ha lett ett uppror i Jerusalem.) 20 Än en gång försökte Pilatus att diskutera med dem, för han ville gärna släppa Jesus fri. 21 Men de ropade utan uppehåll: ”Spika fast honom på ett kors, spika fast honom på ett kors!” 22 För tredje gången frågade Pilatus: ”Vad har han gjort för ont? Jag har inte funnit något skäl att döma honom till döden. Jag kommer bara att piska honom och sedan låta honom gå.” 23 Men folket skrek utan uppehåll att Jesus skulle spikas fast på ett kors, och till slut fick deras vilda rop Pilatus att ge med sig. 25 Han gjorde som folket krävde och frigav Barabbas, som var anklagad för uppror och mord. Men Jesus överlämnade han åt sina soldater, så att folket skulle få sin vilja igenom med honom.

Jesus spikas fast på ett kors

26 På vägen till avrättningsplatsen grep soldaterna tag i en man från Kyrene* som hette Simon. Han var på väg till Jerusalem från landsbygden, och de tvingade honom att ta korset på sig och bära det efter Jesus. 27 En stor folkmassa följde med Jesus, bland annat många sörjande och gråtande kvinnor. 28 Men Jesus vände sig till dem och sa: ”Jerusalems döttrar! Gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. 29 Det kommer en tid, då man ska säga: ’Lyckliga är de ofruktsamma, de kvinnor som aldrig har fött barn eller ammat.’ 30 Då ska människorna säga till bergen och höjderna: ’Fall över oss och dölj oss.’* 31 För om de gör så här mot mig, det gröna trädet, vad kommer då inte att hända med er, det torra trädet?” 32 Två brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med Jesus. Och när man kom till den plats som kallas ”Skallen” spikades alla tre fast på varsitt kors. Jesus hängde i mitten med en brottsling på var sida. 34 Och han bad: ”Far i himlen, förlåt dessa människor, för de vet inte vad de gör.” Soldaterna kastade sedan tärning om hans kläder och delade dem mellan sig.* 35 Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i det judiska rådet* skrattade åt honom och hånade honom. ”Han var bra på att hjälpa andra”, sa de. ”Nu får han hjälpa sig själv, om han verkligen är Messias, den utvalda kung som Gud har lovat sända.” 36 Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin att dricka 37 och ropade till honom: ”Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv!” 38 Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: ”Detta är judarnas kung”. 39 En av de brottslingar som hängde vid sidan av Jesus hånade honom också och sa: ”Är det inte du som är Messias, den utlovade kungen? Bevisa det då genom att rädda både dig själv och oss!” 40 Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: ”Har du inte respekt för Gud ens när du ska dö? Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont.” 42 Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig den dag du regerar i Guds nya värld.*” 43 Jesus svarade: ”Jag försäkrar dig att du redan idag ska vara med mig i paradiset.”

Jesus dör på korset

44 Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det plötsligt mörkt i hela landet ända fram till klockan tre, 45 för solen förmörkades helt. Och förhänget framför det allra heligaste* i templet brast i två delar. 46 Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Far i himlen, i dina händer överlämnar jag min ande”*, och med de orden slutade han att andas. 47 Den romerska officeren, som såg vad som hände, hyllade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en man som levde efter Guds vilja.” 48 Och när folket, som hade samlats för att titta på avrättningen, såg vad som hände, slog de sig för bröstet i sorg och förfäran och gick hem. 49 Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop.

Jesus begravs

50 Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i det judiska rådet*. Han var en god man som levde efter Guds vilja, 51 och hade inte sagt ja till de andra religiösa ledarnas beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade ivrigt på att Gud skulle börja regera bland människorna.* 52 Denna Josef gick till Pilatus och bad att få ta hand om Jesus kropp. 53 Han tog sedan ner kroppen från korset och lindade den i linnetyg och la den i en ny, oanvänd grav, som var uthuggen i en klippa. 54 Allt detta hände sent på fredagen, förberedelsedagen, just innan vilodagen skulle börja.* 55 Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter Josef och såg hur han la kroppen i graven. 56 Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande örter och oljor för att kunna smörja Jesus kropp. Men när solen gick ner och det blev vilodag höll de sig stilla, så som det är bestämt i Moses lag*.

English Standard Version

Jesus Before Pilate

1 Then the whole company of them arose and brought him before Pilate. 2 And they began to accuse him, saying, “We found this man misleading our nation and forbidding us to give tribute to Caesar, and saying that he himself is Christ, a king.” 3 And Pilate asked him, “Are you the King of the Jews?” And he answered him, “You have said so.” 4 Then Pilate said to the chief priests and the crowds, “I find no guilt in this man.” 5 But they were urgent, saying, “He stirs up the people, teaching throughout all Judea, from Galilee even to this place.”

Jesus Before Herod

6 When Pilate heard this, he asked whether the man was a Galilean. 7 And when he learned that he belonged to Herod’s jurisdiction, he sent him over to Herod, who was himself in Jerusalem at that time. 8 When Herod saw Jesus, he was very glad, for he had long desired to see him, because he had heard about him, and he was hoping to see some sign done by him. 9 So he questioned him at some length, but he made no answer. 10 The chief priests and the scribes stood by, vehemently accusing him. 11 And Herod with his soldiers treated him with contempt and mocked him. Then, arraying him in splendid clothing, he sent him back to Pilate. 12 And Herod and Pilate became friends with each other that very day, for before this they had been at enmity with each other. 13 Pilate then called together the chief priests and the rulers and the people, 14 and said to them, “You brought me this man as one who was misleading the people. And after examining him before you, behold, I did not find this man guilty of any of your charges against him. 15 Neither did Herod, for he sent him back to us. Look, nothing deserving death has been done by him. 16 I will therefore punish and release him.”*

Pilate Delivers Jesus to Be Crucified

18 But they all cried out together, “Away with this man, and release to us Barabbas”— 19 a man who had been thrown into prison for an insurrection started in the city and for murder. 20 Pilate addressed them once more, desiring to release Jesus, 21 but they kept shouting, “Crucify, crucify him!” 22 A third time he said to them, “Why? What evil has he done? I have found in him no guilt deserving death. I will therefore punish and release him.” 23 But they were urgent, demanding with loud cries that he should be crucified. And their voices prevailed. 24 So Pilate decided that their demand should be granted. 25 He released the man who had been thrown into prison for insurrection and murder, for whom they asked, but he delivered Jesus over to their will.

The Crucifixion

26 And as they led him away, they seized one Simon of Cyrene, who was coming in from the country, and laid on him the cross, to carry it behind Jesus. 27 And there followed him a great multitude of the people and of women who were mourning and lamenting for him. 28 But turning to them Jesus said, “Daughters of Jerusalem, do not weep for me, but weep for yourselves and for your children. 29 For behold, the days are coming when they will say, ‘Blessed are the barren and the wombs that never bore and the breasts that never nursed!’ 30 Then they will begin to say to the mountains, ‘Fall on us,’ and to the hills, ‘Cover us.’ 31 For if they do these things when the wood is green, what will happen when it is dry?” 32 Two others, who were criminals, were led away to be put to death with him. 33 And when they came to the place that is called The Skull, there they crucified him, and the criminals, one on his right and one on his left. 34 And Jesus said, “Father, forgive them, for they know not what they do.”* And they cast lots to divide his garments. 35 And the people stood by, watching, but the rulers scoffed at him, saying, “He saved others; let him save himself, if he is the Christ of God, his Chosen One!” 36 The soldiers also mocked him, coming up and offering him sour wine 37 and saying, “If you are the King of the Jews, save yourself!” 38 There was also an inscription over him,* “This is the King of the Jews.” 39 One of the criminals who were hanged railed at him,* saying, “Are you not the Christ? Save yourself and us!” 40 But the other rebuked him, saying, “Do you not fear God, since you are under the same sentence of condemnation? 41 And we indeed justly, for we are receiving the due reward of our deeds; but this man has done nothing wrong.” 42 And he said, “Jesus, remember me when you come into your kingdom.” 43 And he said to him, “Truly, I say to you, today you will be with me in paradise.”

The Death of Jesus

44 It was now about the sixth hour,* and there was darkness over the whole land until the ninth hour,* 45 while the sun’s light failed. And the curtain of the temple was torn in two. 46 Then Jesus, calling out with a loud voice, said, “Father, into your hands I commit my spirit!” And having said this he breathed his last. 47 Now when the centurion saw what had taken place, he praised God, saying, “Certainly this man was innocent!” 48 And all the crowds that had assembled for this spectacle, when they saw what had taken place, returned home beating their breasts. 49 And all his acquaintances and the women who had followed him from Galilee stood at a distance watching these things.

Jesus Is Buried

50 Now there was a man named Joseph, from the Jewish town of Arimathea. He was a member of the council, a good and righteous man, 51 who had not consented to their decision and action; and he was looking for the kingdom of God. 52 This man went to Pilate and asked for the body of Jesus. 53 Then he took it down and wrapped it in a linen shroud and laid him in a tomb cut in stone, where no one had ever yet been laid. 54 It was the day of Preparation, and the Sabbath was beginning.* 55 The women who had come with him from Galilee followed and saw the tomb and how his body was laid. 56 Then they returned and prepared spices and ointments. On the Sabbath they rested according to the commandment.

Lukas 23 | Nya Levande Bibeln English Standard Version