Lukas 20 | Nya Levande Bibeln

De judiska ledarna ifrågasätter Jesus uppdrag

1 En dag när Jesus undervisade folket på tempelplatsen och talade till dem om det glada budskapet från Gud, kom översteprästerna och laglärarna* och folkets ledare fram till honom. 2 De krävde att få veta vad han hade för rätt att göra allt det han gjorde, och vem som hade gett honom det uppdraget. 3 ”Det ska jag strax säga er”, sa Jesus, ”om ni bara svarar på en annan fråga först. 4 Vad anser ni: när Johannes döparen döpte, var det på Guds befallning eller inte?” 5 De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var på Guds befallning, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. 6 Men om vi påstår att Gud inte hade sänt honom, då kommer folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet som framförde Guds budskap.” 7 Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.” 8 Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vem som har gett mig i uppdrag att göra det jag gör.”

Berättelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård

9 Sedan vände sig Jesus till folket igen och berättade en bild för dem. Han sa: ”En man planterade en vingård och arrenderade ut den till några lantbrukare medan han själv reste utomlands och var borta under många år. 10 När det så blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans. Men de överföll tjänaren och skickade tillbaka honom tomhänt. 11 Ägaren sände då en annan tjänare, men samma sak hände med honom. Han blev misshandlad och förolämpad och skickades iväg utan att ha fått något. 12 Också en tredje tjänare sändes dit, men även honom slog de blodig och drev iväg. 13 ’Vad ska jag göra?’ sa ägaren. ’Jo, nu vet jag! Jag sänder min egen älskade son. Honom visar de säkert respekt för.’ 14 Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer han som ska ärva hela vingården. Kom så dödar vi honom och lägger beslag på den själva!’ 15 Så släpade de ut sonen ur vingården och dödade honom.””Vad tror ni ägaren gör med dessa lantbrukare?” frågade Jesus. 16 ”Jo, han kommer själv dit och dödar dem och ger sedan vingården till andra.”När folket hörde detta, protesterade de högljutt: ”Nej! Det kommer aldrig att hända!” 17 Men Jesus såg på dem och sa: ”Vad betyder då detta som står i Skriften*: ’Den sten som inte dög åt husbyggarna har blivit själva hörnstenen.’* 18 Den som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.* ” 19 Översteprästerna och laglärarna*ville arrestera Jesus genast, eftersom de förstod att det var dem han syftade på i sin berättelse, men de var rädda för folket.

Ska man betala skatt till kejsaren?

20 Medan folkets ledare väntade på sitt tillfälle, skickade de iväg några män som skulle låtsas vara noga med att följa Guds vilja, men egentligen var ute efter att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för. De tänkte sedan överlämna honom till de romerska myndigheterna. 21 ”Mästare”, sa de till honom. ”Vi vet hur ärlig du är när du undervisar. Du ger inte efter för vad andra tycker och tänker, utan säger oss rakt ut vad som är Guds vilja. 22 Tala nu om för oss om det är rätt eller fel att vi betalar skatt till den romerska kejsaren?” 23 Men Jesus genomskådade deras list och sa: 24 ”Visa mig ett romerskt mynt. Vems bild finns på det, och vems namn?””Kejsarens”, svarade de. 25 ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans. Men det som tillhör Gud det måste ni ge till Gud.” 26 De lyckades alltså inte sätta fast honom för något han sa när folket hörde på. Tvärtom var de så förvånade över hans svar att de blev helt tysta.

Ska de döda uppstå igen?

27 Sedan kom några saddukeer* till honom. De påstår att de döda inte ska uppstå igen, och därför frågade de: 28 ”Mästare, i Moses lag* står det att om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och se till att den döde får en son som kan ärva honom.* 29 Nu fanns det en familj med sju bröder. Den äldste gifte sig och dog barnlös. 30 Då gifte sig bror nummer två med änkan, men inte heller han fick några barn. 31 På samma sätt gick det för den tredje, och så fortsatte det tills alla sju hade varit gifta med henne och dött utan att lämna några barn efter sig. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 Hur ska det gå med henne när de döda uppstår igen? Vems fru blir hon? Alla sju har ju varit gifta med henne!” 34 Jesus svarade saddukeerna: ”Det är bara här på jorden som män och kvinnor gifter sig. De som är värdiga att få vara med i den kommande världen sedan de har uppstått från de döda, de ska inte gifta sig. 36 De kan inte heller dö, utan ska vara som änglarna. De är Guds barn, för de har uppstått från de döda till ett nytt liv. 37 Att de döda uppstår bevisar Mose också när han talar om hur Gud visade sig för honom i den brinnande törnbusken. Han kallar Gud för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.* 38 Gud är alltså inte en gud för döda, utan för levande. Alla människor är levande för honom.*” 39 ”Det var bra svarat, Mästare”, sa några av laglärarna* som stod där. 40 Och sedan vågade ingen ställa några fler frågor till honom.

Är Messias ättling till kung David?

41 Sedan frågade Jesus dem: ”Hur kan ni påstå att Messias, den utlovade kungen, är ättling till kung David*? 42 David själv skrev ju i Psaltaren: ’Gud sa till min Herre: Kom och sitt på min högra sida och regera, 43 tills jag har lagt dina fiender som en pall under dina fötter.’* 44 Menar ni verkligen att David skulle kalla en av sina ättlingar för Herre?”

Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral

45 Medan folket lyssnade vände sig Jesus till sina efterföljare och sa: 46 ”Akta er för laglärarna*, som älskar att gå omkring i långa mantlar och gärna vill bli hälsade med respekt på torgen. Vid gudstjänsterna tar de plats på främsta raden, och de älskar att sitta vid honnörsborden under festerna. 47 Men i sin girighet lurar de hjälplösa änkor på allt de äger, medan de låtsas leva efter Guds vilja genom att be långa böner när andra hör på. Därför kommer Gud att straffa dem desto hårdare.”

English Standard Version

The Authority of Jesus Challenged

1 One day, as Jesus* was teaching the people in the temple and preaching the gospel, the chief priests and the scribes with the elders came up 2 and said to him, “Tell us by what authority you do these things, or who it is that gave you this authority.” 3 He answered them, “I also will ask you a question. Now tell me, 4 was the baptism of John from heaven or from man?” 5 And they discussed it with one another, saying, “If we say, ‘From heaven,’ he will say, ‘Why did you not believe him?’ 6 But if we say, ‘From man,’ all the people will stone us to death, for they are convinced that John was a prophet.” 7 So they answered that they did not know where it came from. 8 And Jesus said to them, “Neither will I tell you by what authority I do these things.”

The Parable of the Wicked Tenants

9 And he began to tell the people this parable: “A man planted a vineyard and let it out to tenants and went into another country for a long while. 10 When the time came, he sent a servant* to the tenants, so that they would give him some of the fruit of the vineyard. But the tenants beat him and sent him away empty-handed. 11 And he sent another servant. But they also beat and treated him shamefully, and sent him away empty-handed. 12 And he sent yet a third. This one also they wounded and cast out. 13 Then the owner of the vineyard said, ‘What shall I do? I will send my beloved son; perhaps they will respect him.’ 14 But when the tenants saw him, they said to themselves, ‘This is the heir. Let us kill him, so that the inheritance may be ours.’ 15 And they threw him out of the vineyard and killed him. What then will the owner of the vineyard do to them? 16 He will come and destroy those tenants and give the vineyard to others.” When they heard this, they said, “Surely not!” 17 But he looked directly at them and said, “What then is this that is written: “‘The stone that the builders rejected has become the cornerstone’?* 18 Everyone who falls on that stone will be broken to pieces, and when it falls on anyone, it will crush him.”

Paying Taxes to Caesar

19 The scribes and the chief priests sought to lay hands on him at that very hour, for they perceived that he had told this parable against them, but they feared the people. 20 So they watched him and sent spies, who pretended to be sincere, that they might catch him in something he said, so as to deliver him up to the authority and jurisdiction of the governor. 21 So they asked him, “Teacher, we know that you speak and teach rightly, and show no partiality,* but truly teach the way of God. 22 Is it lawful for us to give tribute to Caesar, or not?” 23 But he perceived their craftiness, and said to them, 24 “Show me a denarius.* Whose likeness and inscription does it have?” They said, “Caesar’s.” 25 He said to them, “Then render to Caesar the things that are Caesar’s, and to God the things that are God’s.” 26 And they were not able in the presence of the people to catch him in what he said, but marveling at his answer they became silent.

Sadducees Ask About the Resurrection

27 There came to him some Sadducees, those who deny that there is a resurrection, 28 and they asked him a question, saying, “Teacher, Moses wrote for us that if a man’s brother dies, having a wife but no children, the man* must take the widow and raise up offspring for his brother. 29 Now there were seven brothers. The first took a wife, and died without children. 30 And the second 31 and the third took her, and likewise all seven left no children and died. 32 Afterward the woman also died. 33 In the resurrection, therefore, whose wife will the woman be? For the seven had her as wife.” 34 And Jesus said to them, “The sons of this age marry and are given in marriage, 35 but those who are considered worthy to attain to that age and to the resurrection from the dead neither marry nor are given in marriage, 36 for they cannot die anymore, because they are equal to angels and are sons of God, being sons* of the resurrection. 37 But that the dead are raised, even Moses showed, in the passage about the bush, where he calls the Lord the God of Abraham and the God of Isaac and the God of Jacob. 38 Now he is not God of the dead, but of the living, for all live to him.” 39 Then some of the scribes answered, “Teacher, you have spoken well.” 40 For they no longer dared to ask him any question.

Whose Son Is the Christ?

41 But he said to them, “How can they say that the Christ is David’s son? 42 For David himself says in the Book of Psalms, “‘The Lord said to my Lord, “Sit at my right hand, 43 until I make your enemies your footstool.”’ 44 David thus calls him Lord, so how is he his son?”

Beware of the Scribes

45 And in the hearing of all the people he said to his disciples, 46 “Beware of the scribes, who like to walk around in long robes, and love greetings in the marketplaces and the best seats in the synagogues and the places of honor at feasts, 47 who devour widows’ houses and for a pretense make long prayers. They will receive the greater condemnation.”

Lukas 20 | Nya Levande Bibeln English Standard Version