Lukas 19 | Nya Levande Bibeln

Tullindrivaren Sackaios

1 Jesus kom sedan in i Jeriko och gick genom staden. 2 Där bodde en man som hette Sackaios. Han var chef för tullindrivarna vid den romerska tullmyndigheten, och en mycket rik man. 3 Sackaios ville gärna få en skymt av Jesus, men han var för kort för att kunna se över folkmassan. 4 Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett sykomorträd vid sidan av vägen, för att kunna se Jesus bättre. 5 Och när Jesus efter en stund kom fram till trädet såg han upp mot Sackaios och ropade: ”Sackaios! Skynda dig ner, jag vill bli hembjuden till dig idag!” 6 Då skyndade sig Sackaios ner, och överlycklig tog han emot Jesus. 7 Detta retade folket, som förargat muttrade: ”Varför ska han gå hem till en sådan ond och oärlig man?” 8 Men Sackaios ställde sig upp och förklarade för Jesus: ”Herre, jag ska ge hälften av det jag äger till de fattiga. Och om jag tagit ut för mycket tull av någon ska jag betala tillbaka fyra gånger så mycket!” 9 Jesus sa då till honom: ”Idag har räddningen kommit till dig och din familj, och du har blivit ett äkta Abrahams barn*. 10 För jag, Människosonen*, har kommit för att söka upp och rädda dem som var förlorade.”

Berättelsen om kungen och de tio förvaltarna

11 De som stod runt omkring lyssnade noga på vad Jesus sa, och eftersom de nu var ganska nära Jerusalem, passade han på att korrigera folkets missuppfattning om att han skulle börja regera som kung så snart han kom fram dit.* Han berättade för dem: 12 ”En man av kunglig släkt gav sig iväg på en lång resa för att krönas till kung och sedan komma tillbaka.* 13 Och innan han reste kallade han till sig tio av sina tjänare och gav dem en summa pengar* att dela på och förvalta. Han sa: ’Satsa de här pengarna på något som ger mig inkomster. Jag är snart tillbaka.’ 14 Men hans landsmän hatade honom, och i protest sände de en delegation efter honom för att meddela att de inte ville ha honom till kung. 15 När han sedan trots allt blivit krönt till kung och kom tillbaka till sitt land, kallade han till sig de tio tjänare som han hade gett pengar och ville ha reda på hur mycket de hade tjänat på sina affärer. 16 Den första mannen kom och rapporterade en väldig vinst. ’Herre, de pengar jag fick att förvalta har tiodubblats’, sa han. 17 ’Bra!’, utropade kungen. ’Du är en pålitlig tjänare. Du har visat att du kan ta ansvar för lite. Därför ska du nu få ansvar över tio städer.’ 18 Nästa man kunde också rapportera en vinst, fem gånger så stor som den ursprungliga summan. 19 Då sa hans herre till honom: ’Du ska få ansvar över fem städer.’ 20 Men en av tjänarna lämnade bara tillbaka den summa han hade fått från början och förklarade: ’Jag har förvarat pengarna tryggt, inlindade i en duk. 21 Jag var rädd för dig, herre, eftersom du är en hård man som tar ut det som inte är ditt och skördar det du inte har sått.’ 22 Då röt kungen: ’Dina ord avslöjar dig. Du är en lat tjänare! Om du visste att jag var så hård, och att jag tänkte kräva tillbaka mer än du hade fått, 23 varför satte du då inte in mina pengar på en bank, så att jag åtminstone kunde få ränta på dem?’ 24 Sedan vände han sig till dem som stod där: ’Ta pengarna ifrån honom och ge dem till mannen som tiodubblade den summa han fick.’ 25 ’Men herre’, sa de, ’han har ju redan tillräckligt!’ 26 ’Det stämmer’, sa kungen. ’Men jag försäkrar er, att den som rätt förvaltar det han har fått ska få mer, medan den ansvarslöse ska bli fråntagen till och med det lilla han har. 27 Och mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, dem ska ni föra hit och avrätta här inför mig.’ ”

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

28 Då Jesus hade avslutat denna berättelse, fortsatte han sin vandring mot Jerusalem, och han gick framför sina efterföljare. 29 När han kom i närheten av byarna Betfage och Betania vid Olivberget, skickade han iväg två av sina efterföljare 30 och sa: ”Gå till byn som ligger rakt framför er. Där inne kommer ni att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den. 31 Om någon frågar varför ni tar den så säg bara: ’Herren behöver den.’ ” 32 De två efterföljarna gick då iväg och hittade åsnan precis som Jesus sagt. 33 Och när de höll på att lösgöra den kom ägarna och frågade: ”Vad gör ni? Varför tar ni åsnan?” 34 De svarade: ”Herren behöver den.” 35 Så tog de åsnan och ledde den till Jesus. Och de la ut sina mantlar på åsnans rygg och hjälpte Jesus upp på den. 36 När han sedan kom ridande, bredde folket ut sina mantlar som en matta framför honom.* 37 Och då de närmade sig den plats där vägen började gå nerför Olivberget, satte alla igång att ropa och sjunga och hylla Gud för alla de märkliga under Jesus hade gjort. 38 ”Leve kungen! Vi ärar dig som är sänd av Herren!*”, jublade de. ”Gud har slutit fred med oss! Ära till Gud i höjden!” 39 Men några fariseer* i folkmassan sa då till honom: ”Mästare, säg åt dina efterföljare att inte ropa så där.” 40 Då svarade han dem: ”Jag försäkrar er att om de tiger, så kommer stenarna att ropa istället!” 41 När de sedan kom närmare Jerusalem, och han såg staden framför sig, brast han i gråt. 42 ”Tänk om du idag hade förstått hur du skulle kunna få frid”, sa han. ”Men nu är det för sent, friden är utom räckhåll. 43 Det ska komma en tid då dina fiender belägrar dig, omringar dig och anfaller dig från alla håll. 44 De ska jämna dig med marken och invånarna ska dödas. Ja, de ska inte lämna en enda sten kvar på den andra, eftersom du inte tog det tillfälle Gud gav dig.”

Jesus rensar templet

45 Sedan gick Jesus in på tempelområdet och drev iväg de köpmän som höll till där.* 46 Han ropade åt dem: ”Gud har sagt i Skriften*: ’Mitt hus ska vara en plats där människor kan be.’ Men ni har låtit det bli ’ett tillhåll för tjuvar och banditer’.”* 47 Efter det undervisade han varje dag på tempelplatsen. Översteprästerna och laglärarna* och alla folkets ledare försökte hitta ett sätt att göra sig av med honom, 48 men de visste inte hur de skulle bära sig åt, för han var omtyckt av hela folket, och alla ville lyssna på honom.

English Standard Version

Jesus and Zacchaeus

1 He entered Jericho and was passing through. 2 And behold, there was a man named Zacchaeus. He was a chief tax collector and was rich. 3 And he was seeking to see who Jesus was, but on account of the crowd he could not, because he was small in stature. 4 So he ran on ahead and climbed up into a sycamore tree to see him, for he was about to pass that way. 5 And when Jesus came to the place, he looked up and said to him, “Zacchaeus, hurry and come down, for I must stay at your house today.” 6 So he hurried and came down and received him joyfully. 7 And when they saw it, they all grumbled, “He has gone in to be the guest of a man who is a sinner.” 8 And Zacchaeus stood and said to the Lord, “Behold, Lord, the half of my goods I give to the poor. And if I have defrauded anyone of anything, I restore it fourfold.” 9 And Jesus said to him, “Today salvation has come to this house, since he also is a son of Abraham. 10 For the Son of Man came to seek and to save the lost.”

The Parable of the Ten Minas

11 As they heard these things, he proceeded to tell a parable, because he was near to Jerusalem, and because they supposed that the kingdom of God was to appear immediately. 12 He said therefore, “A nobleman went into a far country to receive for himself a kingdom and then return. 13 Calling ten of his servants,* he gave them ten minas,* and said to them, ‘Engage in business until I come.’ 14 But his citizens hated him and sent a delegation after him, saying, ‘We do not want this man to reign over us.’ 15 When he returned, having received the kingdom, he ordered these servants to whom he had given the money to be called to him, that he might know what they had gained by doing business. 16 The first came before him, saying, ‘Lord, your mina has made ten minas more.’ 17 And he said to him, ‘Well done, good servant!* Because you have been faithful in a very little, you shall have authority over ten cities.’ 18 And the second came, saying, ‘Lord, your mina has made five minas.’ 19 And he said to him, ‘And you are to be over five cities.’ 20 Then another came, saying, ‘Lord, here is your mina, which I kept laid away in a handkerchief; 21 for I was afraid of you, because you are a severe man. You take what you did not deposit, and reap what you did not sow.’ 22 He said to him, ‘I will condemn you with your own words, you wicked servant! You knew that I was a severe man, taking what I did not deposit and reaping what I did not sow? 23 Why then did you not put my money in the bank, and at my coming I might have collected it with interest?’ 24 And he said to those who stood by, ‘Take the mina from him, and give it to the one who has the ten minas.’ 25 And they said to him, ‘Lord, he has ten minas!’ 26 ‘I tell you that to everyone who has, more will be given, but from the one who has not, even what he has will be taken away. 27 But as for these enemies of mine, who did not want me to reign over them, bring them here and slaughter them before me.’”

The Triumphal Entry

28 And when he had said these things, he went on ahead, going up to Jerusalem. 29 When he drew near to Bethphage and Bethany, at the mount that is called Olivet, he sent two of the disciples, 30 saying, “Go into the village in front of you, where on entering you will find a colt tied, on which no one has ever yet sat. Untie it and bring it here. 31 If anyone asks you, ‘Why are you untying it?’ you shall say this: ‘The Lord has need of it.’” 32 So those who were sent went away and found it just as he had told them. 33 And as they were untying the colt, its owners said to them, “Why are you untying the colt?” 34 And they said, “The Lord has need of it.” 35 And they brought it to Jesus, and throwing their cloaks on the colt, they set Jesus on it. 36 And as he rode along, they spread their cloaks on the road. 37 As he was drawing near—already on the way down the Mount of Olives—the whole multitude of his disciples began to rejoice and praise God with a loud voice for all the mighty works that they had seen, 38 saying, “Blessed is the King who comes in the name of the Lord! Peace in heaven and glory in the highest!” 39 And some of the Pharisees in the crowd said to him, “Teacher, rebuke your disciples.” 40 He answered, “I tell you, if these were silent, the very stones would cry out.”

Jesus Weeps over Jerusalem

41 And when he drew near and saw the city, he wept over it, 42 saying, “Would that you, even you, had known on this day the things that make for peace! But now they are hidden from your eyes. 43 For the days will come upon you, when your enemies will set up a barricade around you and surround you and hem you in on every side 44 and tear you down to the ground, you and your children within you. And they will not leave one stone upon another in you, because you did not know the time of your visitation.”

Jesus Cleanses the Temple

45 And he entered the temple and began to drive out those who sold, 46 saying to them, “It is written, ‘My house shall be a house of prayer,’ but you have made it a den of robbers.” 47 And he was teaching daily in the temple. The chief priests and the scribes and the principal men of the people were seeking to destroy him, 48 but they did not find anything they could do, for all the people were hanging on his words.

Lukas 19 | Nya Levande Bibeln English Standard Version