Lukas 1 | Nya Levande Bibeln

Inledning

1 Käre Theofilos! Många har redan skrivit om Jesus liv och allt det som har hänt ibland oss. Deras berättelser bygger på det vi har hört från de ögonvittnen som var med från början och som sedan spred budskapet om Jesus. 3 Men nu vill också jag skriva ner allt i ordning för dig. Jag har noga gått igenom alla fakta ända från början, 4 för att du ska förstå att du kan lita på alla de upplysningar du har fått. Här är min berättelse:

En ängel meddelar att Johannes döparen ska födas

5 När Herodes var kung i Judeen, fanns det en präst som hette Sakarias. Han tillhörde Avias avdelning bland prästerna. Också hans fru Elisabet var en ättling till Aron, han som var stamfar till alla präster bland Israels folk. 6 Sakarias och Elisabet var båda mycket noga med att lyda Herren Gud och följa alla hans bud och regler. 7 Tyvärr hade de inga barn, för Elisabet kunde inte få några, och båda hade nu hunnit bli ganska gamla. 8 Men en dag, när Sakarias avdelning tjänade som präster i templet, och man som vanligt kastat lott om vem som skulle få gå in i templet och tända rökelse inför Herren Gud, blev Sakarias utvald. 10 Och under tiden som rökoffret pågick stod folket utanför på tempelplatsen och bad. 11 Då plötsligt, medan Sakarias var därinne, fick han se en ängel från Herren stå till höger om altaret, och han blev fruktansvärt rädd. 13 Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Sakarias! Jag har kommit för att meddela dig att Herren ska svara på din bön. Du och din fru Elisabet ska få en son, och du ska låta honom heta Johannes*. 14 Hans födelse ska göra er mycket glada och lyckliga, och många ska glädja sig över hans födelse. 15 Han ska bli en av Herrens stora tjänare. Han ska aldrig smaka vin eller starka drycker, och han ska bli fylld av Guds heliga Ande, redan innan han är född. 16 Han ska få många bland Israels folk att vända tillbaka till Herren, deras Gud. 17 Han ska bli en man av samma kraftfulla natur och ande som Elia*, och han ska bli en föregångare till Messias*, den utlovade kungen, och förbereda människorna på hans ankomst. Han ska lära papporna att älska sina barn, och hjälpa de upproriska att göra som Herren vill.” 18 Sakarias sa till ängeln: ”Hur kan jag vara säker på att detta verkligen kommer att hända? Jag är ju en gammal man och Elisabet kan inte få barn längre.” 19 Då sa ängeln: ”Jag är Gabriel, och jag står vid Guds tron. Det är han som har sänt mig till dig med denna glada nyhet. 20 Men eftersom du inte trodde på mig, ska du bli stum och inte kunna tala förrän barnet är fött. För det jag har sagt ska bli verklighet vid den tid Gud har bestämt.” 21 Utanför stod folket och väntade på att Sakarias skulle komma ut, och man började undra varför han dröjde så länge. 22 Då han till slut kom ut, kunde han inte tala till dem, men de förstod av hans gester att han måste ha sett en syn. 23 När Sakarias hade avslutat sin tjänst i templet, vände han tillbaka hem. 24 Och strax efteråt blev hans fru Elisabet med barn och höll sig undan från folk i fem månader. 25 ”Tänk vad Herren är god”, jublade hon. ”Han har låtit mig bli gravid, så att jag slipper att skämmas över att inte ha några barn.”

En ängel meddelar att Jesus ska födas

26 När Elisabet var gravid i sjätte månaden, sände Gud ängeln Gabriel till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. 27 Hon hette Maria och var förlovad med en man som hette Josef, och han tillhörde kung Davids släkt. 28 Ängeln Gabriel visade sig nu för henne och sa: ”Jag hälsar dig, Maria! Herren gläder sig över dig, och han är med dig!” 29 Maria blev alldeles förskräckt och undrade vad ängeln kunde mena. 30 Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Maria! Gud har något gott i beredskap åt dig. 31 Du ska bli med barn och föda en son, och du ska låta honom heta Jesus. 32 Han ska bli stor och kallas Guds Son. Och Herren Gud ska göra honom till kung, för han ska ärva sin förfader Davids tron. 33 Han ska regera över Israels folk* för evigt, och hans kungamakt ska aldrig ta slut.” 34 Då frågade Maria ängeln: ”Men hur ska jag kunna bli med barn? Jag har ju inte varit tillsammans med någon man.” 35 Ängeln svarade: ”Guds heliga Ande ska komma över dig, och Guds kraft ska omsluta dig. Därför ska det barn du föder vara heligt och kallas Guds Son. 36 Din släkting Elisabet väntar också barn, trots sin höga ålder. Hon, som man sa var steril, är nu i sjätte månaden! 37 Ingenting är omöjligt för Gud!” 38 Maria sa: ”Jag vill lyda Herren Gud och tjäna honom. Låt det bli som du har sagt.” Och sedan försvann ängeln.

Maria besöker Elisabet

39 Några dagar senare skyndade sig Maria iväg till Elisabet. Hon gick upp till den stad bland Judeens berg där Sakarias bodde, och gick in i hans hus och hälsade. 41 När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon blev fylld av Guds heliga Ande 42 och ropade högt till Maria: ”Gud har gett dig mer gott än någon annan kvinna, och allt gott har han gett till ditt barn. 43 Vilken ära för mig att mamman till min Herre kommer på besök. 44 I samma stund som du hälsade på mig och jag hörde din röst, sparkade barnet till av glädje i min mage. 45 Du kan vara lycklig som litade på Herren Gud, för han ska infria sitt löfte till dig.” 46 Maria svarade:”Jag vill hylla Herren av hela mitt hjärta! 47 Jag jublar över Gud, han som räddar mig! 48 Han har vänt sin uppmärksamhet mot mig, och låter en enkel kvinna få tjäna honom. Från den här stunden ska människor i alla tider berätta om min lycka. 49 Han, den helige och mäktige, har gjort fantastiska saker med mig. 50 Han visar ständigt medlidande med alla dem som tillber honom. 51 Hans makt är stor, han är full av kraft! De stolta och självsäkra slår han ner. 52 Härskare störtar han från deras troner, men de ödmjuka upphöjer han. 53 Han mättar de hungriga med sina gåvor, men de rika driver han bort med tomma händer. 54 Han hjälper sitt folk Israel! Han glömmer inte det löfte han gav till våra förfäder, 55 för han lovade vår stamfar Abraham och hans ättlingar att alltid vara god mot dem.” 56 Maria stannade hos Elisabet i ungefär tre månader och återvände sedan hem.

Johannes döparens födelse

57 Elisabets väntan var nu slut, och det var dags för henne att föda. Och hon fick en pojke. 58 Nyheten om hur god Herren Gud hade varit mot henne spred sig snabbt bland grannar och släktingar, och alla var glada för hennes skull. 59 När pojken var åtta dagar gammal samlades alla släktingar och vänner för att vara med då man omskar pojken. Alla trodde då att han skulle få heta Sakarias efter sin pappa. 60 Men Elisabet sa: ”Nej, han ska heta Johannes.” 61 ”Varför det?” frågade de. ”Det finns ju ingen annan i din släkt som heter så.” 62 Sedan vände de sig till pojkens pappa och försökte att med hjälp av tecken fråga honom vad han ansåg. 63 Han bad då om något att skriva på och till allas förvåning skrev han: ”Han ska heta Johannes.” 64 Och i samma stund kunde Sakarias tala igen, och han började hylla Gud. 65 Alla som bodde däromkring blev helt förskräckta, och nyheten om vad som hade hänt spreds i hela Judeens bergsbygd. 66 De som hörde om händelsen mindes det sedan och frågade sig: ”Vad ska det bli av detta barn när han växer upp? Herren Gud är ju med honom på ett särskilt sätt.” 67 Och hans pappa Sakarias blev fylld av Guds heliga Ande och framförde ett budskap från Gud och sa: 68 ”Hylla Herren, Israels Gud, för han kommer till sitt folk och befriar det. 69 Han sänder oss en mäktig räddare från sin tjänare kung Davids släkt, 70 precis som han för länge sedan lovade genom sina egna profeter, 71 en som kan rädda oss från våra fiender, ja, från alla som hatar oss. 72 Gud har varit god mot våra förfäder, och han håller sitt heliga löfte till Abraham: 74 att vi ska bli befriade från våra fiender och få tjäna Gud utan rädsla, 75 och att vi ska få tillhöra Gud och vara skuldfria inför honom för evigt. 76 Och du, min lilla son, ska kallas en Guds profet, för du ska framföra Guds budskap om Herren innan han kommer och bana väg för honom. 77 Du ska visa hans folk att räddningen är här och att de kan få förlåtelse för sina synder. 78 För på grund av Guds kärlek och omsorg om oss, ska ett ljus komma ner till oss från höjden och lysa över alla som lever i mörker och dödsfruktan. Och detta ljus ska leda oss på fridens väg.” 80 Johannes växte sedan upp och blev andligt stark. Och han höll till ute i ödemarken till den dag då han skulle börja tala till Israels folk.

English Standard Version

Dedication to Theophilus

1 Inasmuch as many have undertaken to compile a narrative of the things that have been accomplished among us, 2 just as those who from the beginning were eyewitnesses and ministers of the word have delivered them to us, 3 it seemed good to me also, having followed all things closely for some time past, to write an orderly account for you, most excellent Theophilus, 4 that you may have certainty concerning the things you have been taught.

Birth of John the Baptist Foretold

5 In the days of Herod, king of Judea, there was a priest named Zechariah,* of the division of Abijah. And he had a wife from the daughters of Aaron, and her name was Elizabeth. 6 And they were both righteous before God, walking blamelessly in all the commandments and statutes of the Lord. 7 But they had no child, because Elizabeth was barren, and both were advanced in years. 8 Now while he was serving as priest before God when his division was on duty, 9 according to the custom of the priesthood, he was chosen by lot to enter the temple of the Lord and burn incense. 10 And the whole multitude of the people were praying outside at the hour of incense. 11 And there appeared to him an angel of the Lord standing on the right side of the altar of incense. 12 And Zechariah was troubled when he saw him, and fear fell upon him. 13 But the angel said to him, “Do not be afraid, Zechariah, for your prayer has been heard, and your wife Elizabeth will bear you a son, and you shall call his name John. 14 And you will have joy and gladness, and many will rejoice at his birth, 15 for he will be great before the Lord. And he must not drink wine or strong drink, and he will be filled with the Holy Spirit, even from his mother’s womb. 16 And he will turn many of the children of Israel to the Lord their God, 17 and he will go before him in the spirit and power of Elijah, to turn the hearts of the fathers to the children, and the disobedient to the wisdom of the just, to make ready for the Lord a people prepared.” 18 And Zechariah said to the angel, “How shall I know this? For I am an old man, and my wife is advanced in years.” 19 And the angel answered him, “I am Gabriel. I stand in the presence of God, and I was sent to speak to you and to bring you this good news. 20 And behold, you will be silent and unable to speak until the day that these things take place, because you did not believe my words, which will be fulfilled in their time.” 21 And the people were waiting for Zechariah, and they were wondering at his delay in the temple. 22 And when he came out, he was unable to speak to them, and they realized that he had seen a vision in the temple. And he kept making signs to them and remained mute. 23 And when his time of service was ended, he went to his home. 24 After these days his wife Elizabeth conceived, and for five months she kept herself hidden, saying, 25 “Thus the Lord has done for me in the days when he looked on me, to take away my reproach among people.”

Birth of Jesus Foretold

26 In the sixth month the angel Gabriel was sent from God to a city of Galilee named Nazareth, 27 to a virgin betrothed* to a man whose name was Joseph, of the house of David. And the virgin’s name was Mary. 28 And he came to her and said, “Greetings, O favored one, the Lord is with you!”* 29 But she was greatly troubled at the saying, and tried to discern what sort of greeting this might be. 30 And the angel said to her, “Do not be afraid, Mary, for you have found favor with God. 31 And behold, you will conceive in your womb and bear a son, and you shall call his name Jesus. 32 He will be great and will be called the Son of the Most High. And the Lord God will give to him the throne of his father David, 33 and he will reign over the house of Jacob forever, and of his kingdom there will be no end.” 34 And Mary said to the angel, “How will this be, since I am a virgin?”* 35 And the angel answered her, “The Holy Spirit will come upon you, and the power of the Most High will overshadow you; therefore the child to be born* will be called holy—the Son of God. 36 And behold, your relative Elizabeth in her old age has also conceived a son, and this is the sixth month with her who was called barren. 37 For nothing will be impossible with God.” 38 And Mary said, “Behold, I am the servant* of the Lord; let it be to me according to your word.” And the angel departed from her.

Mary Visits Elizabeth

39 In those days Mary arose and went with haste into the hill country, to a town in Judah, 40 and she entered the house of Zechariah and greeted Elizabeth. 41 And when Elizabeth heard the greeting of Mary, the baby leaped in her womb. And Elizabeth was filled with the Holy Spirit, 42 and she exclaimed with a loud cry, “Blessed are you among women, and blessed is the fruit of your womb! 43 And why is this granted to me that the mother of my Lord should come to me? 44 For behold, when the sound of your greeting came to my ears, the baby in my womb leaped for joy. 45 And blessed is she who believed that there would be* a fulfillment of what was spoken to her from the Lord.”

Mary’s Song of Praise: The Magnificat

46 And Mary said, “My soul magnifies the Lord, 47 and my spirit rejoices in God my Savior, 48 for he has looked on the humble estate of his servant. For behold, from now on all generations will call me blessed; 49 for he who is mighty has done great things for me, and holy is his name. 50 And his mercy is for those who fear him from generation to generation. 51 He has shown strength with his arm; he has scattered the proud in the thoughts of their hearts; 52 he has brought down the mighty from their thrones and exalted those of humble estate; 53 he has filled the hungry with good things, and the rich he has sent away empty. 54 He has helped his servant Israel, in remembrance of his mercy, 55 as he spoke to our fathers, to Abraham and to his offspring forever.” 56 And Mary remained with her about three months and returned to her home.

The Birth of John the Baptist

57 Now the time came for Elizabeth to give birth, and she bore a son. 58 And her neighbors and relatives heard that the Lord had shown great mercy to her, and they rejoiced with her. 59 And on the eighth day they came to circumcise the child. And they would have called him Zechariah after his father, 60 but his mother answered, “No; he shall be called John.” 61 And they said to her, “None of your relatives is called by this name.” 62 And they made signs to his father, inquiring what he wanted him to be called. 63 And he asked for a writing tablet and wrote, “His name is John.” And they all wondered. 64 And immediately his mouth was opened and his tongue loosed, and he spoke, blessing God. 65 And fear came on all their neighbors. And all these things were talked about through all the hill country of Judea, 66 and all who heard them laid them up in their hearts, saying, “What then will this child be?” For the hand of the Lord was with him.

Zechariah’s Prophecy

67 And his father Zechariah was filled with the Holy Spirit and prophesied, saying, 68 “Blessed be the Lord God of Israel, for he has visited and redeemed his people 69 and has raised up a horn of salvation for us in the house of his servant David, 70 as he spoke by the mouth of his holy prophets from of old, 71 that we should be saved from our enemies and from the hand of all who hate us; 72 to show the mercy promised to our fathers and to remember his holy covenant, 73 the oath that he swore to our father Abraham, to grant us 74 that we, being delivered from the hand of our enemies, might serve him without fear, 75 in holiness and righteousness before him all our days. 76 And you, child, will be called the prophet of the Most High; for you will go before the Lord to prepare his ways, 77 to give knowledge of salvation to his people in the forgiveness of their sins, 78 because of the tender mercy of our God, whereby the sunrise shall visit us* from on high 79 to give light to those who sit in darkness and in the shadow of death, to guide our feet into the way of peace.” 80 And the child grew and became strong in spirit, and he was in the wilderness until the day of his public appearance to Israel.

Lukas 1 | Nya Levande Bibeln English Standard Version