1I hemlighet sände Josua ut två spioner från Israels läger i Sittim. De skulle ta sig över floden och undersöka hur det såg ut på andra sidan, särskilt i Jeriko. De kom till ett värdshus, som drevs av en prostituerad kvinna som hette Rahab. De tänkte stanna där över natten,2men någon hade informerat kungen i Jeriko om att några israeliter, som misstänktes vara spioner, hade kommit dit.3Kungen sände då bud till Rahab:"Männen är spioner, som har blivit hitskickade av de israelitiska ledarna för att lista ut hur de bäst ska kunna anfalla oss."4Men Rahab hade gömt männen och förklarade: "De var här för ett tag sedan, men jag visste inte att de var spioner.5De lämnade staden när det blev mörkt, just som stadsportarna skulle stängas, och jag vet inte vart de tog vägen. Om ni skyndar er, kan ni nog hinna ifatt dem!"6Men i själva verket hade hon gömt dem uppe på taket under en hög med växter som var utlagda på tork.7Kungens män gav sig iväg ända bort till Jordan för att leta efter de båda israelitiska männen, och under tiden hölls stadsportarna stängda.8Men innan de båda männen hade slagit sig till ro för natten, gick Rahab upp för att samtala med dem.9"Jag förstår mycket väl att er Gud tänker ge er mitt land", sa hon till dem. "Vi är alla rädda för er. Det räcker med att någon uttalar namnet Israel.10Vi har nämligen hört hur Herren gjorde en väg genom Röda havet åt er, när ni lämnade Egypten! Och vi vet vad ni gjorde med kungarna Sihon och Og, de båda amoreiska kungarna på östra sidan Jordan, och hur ni plundrade deras land och fullständigt utrotade folket.11Inte undra på att vi är rädda för er! Och när man hört sådana saker, har man inte så mycket mod kvar att man vågar börja strida mot er, för er Gud är himlens Gud och jordens Gud.12Nu vill jag be er om en sak: Svär nu vid er helige Guds namn, att ni låter mig såväl som mina föräldrar och mina syskon med familjer få leva, när ni intagit Jeriko. Det är inte mer än rättvist efter allt vad jag gjort för er."14Männen gick med på förslaget och svarade: "Om du inte förråder oss, lovar vi att du och din familj ska få leva. Vi ska försvara dig med våra egna liv."15Eftersom hennes hus var beläget invid stadsmuren, firade hon ner dem genom fönstret med ett rep.16"Fly upp i bergen", sa hon till dem."Håll er gömda där i tre dagar, tills männen som är ute och letar efter er har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta."17Men innan de gav sig iväg sa männen till henne: "Vi kan inte ansvara för vad som händer med dig, om du inte låter ett rött rep hänga ner från fönstret som ett tecken till oss och ser till att dina föräldrar och syskon och övriga släktingar befinner sig inne i huset.19Om de ger sig ut på gatan kan vi inte ansvara för vad som händer, men vi lovar att ingen som finns i ditt hus ska dödas eller skadas.20Men om du förråder oss är vi inte längre bundna vid vårt löfte."21"Vi är överens", svarade hon och sände iväg dem. Sedan knöt hon fast ett rött rep i fönstret och lät det hänga kvar där.22Spionerna gick upp bland bergen och stannade där i tre dagar, tills männen som förföljde dem hade återvänt till staden efter att ha letat överallt utmed vägarna utan framgång.23Då vände de båda spionerna tillbaka från bergsbygden, gick över floden och kom till Josua för att rapportera vad som hänt.24"Det är uppenbart att Herren kommer att ge oss hela landet", förklarade de. "Alla där borta är dödsförskräckta för oss."
English Standard Version
Rahab Hides the Spies
1And Joshua the son of Nun sent* two men secretly from Shittim as spies, saying, “Go, view the land, especially Jericho.” And they went and came into the house of a prostitute whose name was Rahab and lodged there.2And it was told to the king of Jericho, “Behold, men of Israel have come here tonight to search out the land.”3Then the king of Jericho sent to Rahab, saying, “Bring out the men who have come to you, who entered your house, for they have come to search out all the land.”4But the woman had taken the two men and hidden them. And she said, “True, the men came to me, but I did not know where they were from.5And when the gate was about to be closed at dark, the men went out. I do not know where the men went. Pursue them quickly, for you will overtake them.”6But she had brought them up to the roof and hid them with the stalks of flax that she had laid in order on the roof.7So the men pursued after them on the way to the Jordan as far as the fords. And the gate was shut as soon as the pursuers had gone out.8Before the men* lay down, she came up to them on the roof9and said to the men, “I know that the Lord has given you the land, and that the fear of you has fallen upon us, and that all the inhabitants of the land melt away before you.10For we have heard how the Lord dried up the water of the Red Sea before you when you came out of Egypt, and what you did to the two kings of the Amorites who were beyond the Jordan, to Sihon and Og, whom you devoted to destruction.*11And as soon as we heard it, our hearts melted, and there was no spirit left in any man because of you, for the Lord your God, he is God in the heavens above and on the earth beneath.12Now then, please swear to me by the Lord that, as I have dealt kindly with you, you also will deal kindly with my father’s house, and give me a sure sign13that you will save alive my father and mother, my brothers and sisters, and all who belong to them, and deliver our lives from death.”14And the men said to her, “Our life for yours even to death! If you do not tell this business of ours, then when the Lord gives us the land we will deal kindly and faithfully with you.”15Then she let them down by a rope through the window, for her house was built into the city wall, so that she lived in the wall.16And she said* to them, “Go into the hills, or the pursuers will encounter you, and hide there three days until the pursuers have returned. Then afterward you may go your way.”17The men said to her, “We will be guiltless with respect to this oath of yours that you have made us swear.18Behold, when we come into the land, you shall tie this scarlet cord in the window through which you let us down, and you shall gather into your house your father and mother, your brothers, and all your father’s household.19Then if anyone goes out of the doors of your house into the street, his blood shall be on his own head, and we shall be guiltless. But if a hand is laid on anyone who is with you in the house, his blood shall be on our head.20But if you tell this business of ours, then we shall be guiltless with respect to your oath that you have made us swear.”21And she said, “According to your words, so be it.” Then she sent them away, and they departed. And she tied the scarlet cord in the window.22They departed and went into the hills and remained there three days until the pursuers returned, and the pursuers searched all along the way and found nothing.23Then the two men returned. They came down from the hills and passed over and came to Joshua the son of Nun, and they told him all that had happened to them.24And they said to Joshua, “Truly the Lord has given all the land into our hands. And also, all the inhabitants of the land melt away because of us.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.