Jona 2 | Nya Levande Bibeln English Standard Version

Jona 2 | Nya Levande Bibeln

Jona ber

1 Men nu hade Herren förberett det så, att en stor fisk kom och svalde Jona. Han blev kvar inne i fisken tre dagar och tre nätter. 2 Jona bad till Herren, sin Gud, där han låg inne i fiskens mage: 3 "I min stora nöd ropade jag till Herren, och du svarade mig. Från dödens djup bad jag till Herren, och du hörde mig! 4 Du kastade mig i havets djup. Jag sjönk i djupet, ner under de vilda vågorna. 5 Då tänkte jag: 'Herre, du har förkastat mig. Får jag någonsin mer se dig i ditt heliga tempel?' 6 Jag sjönk allt djupare i vågorna, och döden var mycket nära. Jag var helt omgiven av vatten, och sjögräs snodde sig runt mitt huvud. 7 Jag sjönk ända till foten av de berg som har sin början i havsdjupen. Jag var utestängd från livet och fånge i dödsriket. Men, Herre, min Gud, du ryckte mig ut ur dödens käftar! 8 När jag förlorat allt hopp tänkte jag än en gång på Herren, och min uppriktiga bön gick till dig i ditt heliga tempel. 9 Den som offrar till avgudar kan inte förvänta sig någon barmhärtighet från Herren! 10 Men jag vill offra min tacksamhet till dig. Jag ska hålla mina löften till dig, för min befrielse och räddning kommer enbart från Herren." 11 Då gav Herren fisken befallning att spotta upp Jona på land, och Jona for ut ur fisken och var räddad.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

English Standard Version

Jonah’s Prayer

1 Then Jonah prayed to the Lord his God from the belly of the fish, 2 saying, “I called out to the Lord, out of my distress, and he answered me; out of the belly of Sheol I cried, and you heard my voice. 3 For you cast me into the deep, into the heart of the seas, and the flood surrounded me; all your waves and your billows passed over me. 4 Then I said, ‘I am driven away from your sight; yet I shall again look upon your holy temple.’ 5 The waters closed in over me to take my life; the deep surrounded me; weeds were wrapped about my head 6 at the roots of the mountains. I went down to the land whose bars closed upon me forever; yet you brought up my life from the pit, O Lord my God. 7 When my life was fainting away, I remembered the Lord, and my prayer came to you, into your holy temple. 8 Those who pay regard to vain idols forsake their hope of steadfast love. 9 But I with the voice of thanksgiving will sacrifice to you; what I have vowed I will pay. Salvation belongs to the Lord!” 10 And the Lord spoke to the fish, and it vomited Jonah out upon the dry land.