Johannes 13 | Nya Levande Bibeln

Jesus tvättar sina efterföljares fötter

1 Påskhögtiden* skulle snart börja, och Jesus visste att den tid nu kommit som hans Far i himlen bestämt, då Jesus skulle lämna jorden och återvända till sin Far. Jesus gav därför sina efterföljare ett sista bevis på hur mycket han älskade dem. 2 Jesus och hans efterföljare hade samlats för att äta tillsammans, och djävulen hade redan intalat Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. 3 Jesus visste att Fadern hade gett honom makt över allting och att han hade kommit från Gud och skulle återvända till Gud. 4 Så han reste sig nu från bordet, tog av sig manteln och virade en handduk om sig. 5 Sedan hällde han vatten i ett handfat och började tvätta sina efterföljares fötter och torka dem med handduken som han hade virat om sig. 6 Men när han kom till Simon Petrus, sa Simon till honom: ”Herre, inte ska du tvätta mina fötter.” 7 Då svarade Jesus: ”Du förstår inte just nu vad jag gör, men en dag ska du förstå det.” 8 ”Nej”, protesterade Petrus, ”aldrig i livet att du får tvätta mina fötter!”Men Jesus sa till honom: ”Om jag inte tvättar dig ren, så kan du inte tillhöra mig.” 9 Då ropade Petrus: ”Herre, tvätta mina händer och mitt huvud också då, och inte bara fötterna.” 10 Men Jesus sa till honom: ”Den som har badat behöver bara få sina fötter tvättade för att vara helt och hållet ren. Och ni är rena, men det gäller inte alla.” 11 Jesus visste nämligen vem som skulle förråda honom. Det var därför han sa att inte alla var rena. 12 När Jesus hade tvättat deras fötter, tog han på sig manteln igen och slog sig ner vid bordet. Sedan frågade han dem: ”Förstår ni vad jag har gjort med er? 13 Ni kallar mig Mästare och Herre, och det är rätt att ni gör det, för det är vad jag är. 14 Men om nu jag, som är er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, då är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15 Jag har gett er ett exempel att följa: gör som jag har gjort mot er. 16 Jag försäkrar er, att en tjänare inte står över sin herre, och att en budbärare inte står över den som har sänt honom. 17 När ni nu vet detta, är ni lyckliga om ni också praktiserar det.”

Jesus förutsäger att han ska bli förrådd

18 Jesus fortsatte: ”Jag talar inte om er alla. Jag känner er som jag har valt ut till mina närmaste efterföljare, men det som Gud förutsagt i Skriften* måste bli verklighet: ’Den som åt tillsammans med mig har vänt sig mot mig.’* 19 Jag säger det redan nu, så att ni när det har hänt, ska tro att jag är den jag är*. 20 Jag försäkrar er, att den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar emot Gud, eftersom Gud har sänt mig.” 21 När Jesus hade sagt detta blev han upprörd i sitt innersta och utbrast: ”Jag ska säga er som det är: en av er kommer att förråda mig!*” 22 Hans efterföljare såg då på varandra och undrade vem han kunde mena. 23 En av hans efterföljare, den som han älskade,* var närmast Jesus vid bordet och 24 Simon Petrus gjorde därför tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. 25 Efterföljaren lutade sig då mot Jesus och frågade: ”Herre, vem är det?” 26 Jesus svarade: ”Det är han som får brödstycket som jag nu doppar i fatet.” Sedan doppade han brödstycket och gav det till Judas, Simon Iskariots son. 27 Och i samma ögonblick som Judas fick brödet for Satan in i honom. Jesus sa då till honom: ”Skynda dig, gör det du ska!” 28 Ingen av de andra vid bordet förstod varför Jesus sa så till Judas. 29 Några trodde att han bad honom gå ut och köpa det man behövde till påskhögtiden eller ge något till de fattiga, eftersom Judas skötte om den gemensamma kassan. 30 Men när Judas hade fått brödet, reste han sig genast och gick ut. Och det var natt.

Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom

31 Så snart Judas hade gått, sa Jesus: ”Jag, Människosonen*, ska nu återvända till min härlighet i himlen, och Gud ska bli upphöjd och ärad genom det som händer mig. 32 Ja, Gud ska mycket snart låta mig återvända till min härlighet.* 33 Mina kära barn, jag ska bara vara kvar hos er en kort tid till. Sedan ska ni förgäves söka efter mig, eftersom jag går till ett ställe dit ni inte kan komma, precis som jag sa till de judiska ledarna. 34 Så nu befaller jag er något nytt: att ni ska älska varandra. Ja, älska varandra lika mycket som jag har älskat er. 35 Genom att ni älskar varandra ska människorna förstå att ni är mina efterföljare.” 36 Simon Petrus frågade då Jesus: ”Herre, vart går du?”Jesus svarade: ”Dit jag går nu, kan du inte följa med, men senare ska du följa mig.” 37 Men Petrus undrade: ”Varför kan jag inte följa med nu? Jag är beredd att dö för dig.” 38 Då svarade Jesus: ”Dö för mig, säger du? Jag försäkrar dig, att innan tuppen hinner gala imorgon bitti, ska du tre gånger ha förnekat att du känner mig!”

English Standard Version

Jesus Washes the Disciples’ Feet

1 Now before the Feast of the Passover, when Jesus knew that his hour had come to depart out of this world to the Father, having loved his own who were in the world, he loved them to the end. 2 During supper, when the devil had already put it into the heart of Judas Iscariot, Simon’s son, to betray him, 3 Jesus, knowing that the Father had given all things into his hands, and that he had come from God and was going back to God, 4 rose from supper. He laid aside his outer garments, and taking a towel, tied it around his waist. 5 Then he poured water into a basin and began to wash the disciples’ feet and to wipe them with the towel that was wrapped around him. 6 He came to Simon Peter, who said to him, “Lord, do you wash my feet?” 7 Jesus answered him, “What I am doing you do not understand now, but afterward you will understand.” 8 Peter said to him, “You shall never wash my feet.” Jesus answered him, “If I do not wash you, you have no share with me.” 9 Simon Peter said to him, “Lord, not my feet only but also my hands and my head!” 10 Jesus said to him, “The one who has bathed does not need to wash, except for his feet,* but is completely clean. And you* are clean, but not every one of you.” 11 For he knew who was to betray him; that was why he said, “Not all of you are clean.” 12 When he had washed their feet and put on his outer garments and resumed his place, he said to them, “Do you understand what I have done to you? 13 You call me Teacher and Lord, and you are right, for so I am. 14 If I then, your Lord and Teacher, have washed your feet, you also ought to wash one another’s feet. 15 For I have given you an example, that you also should do just as I have done to you. 16 Truly, truly, I say to you, a servant* is not greater than his master, nor is a messenger greater than the one who sent him. 17 If you know these things, blessed are you if you do them. 18 I am not speaking of all of you; I know whom I have chosen. But the Scripture will be fulfilled,* ‘He who ate my bread has lifted his heel against me.’ 19 I am telling you this now, before it takes place, that when it does take place you may believe that I am he. 20 Truly, truly, I say to you, whoever receives the one I send receives me, and whoever receives me receives the one who sent me.”

One of You Will Betray Me

21 After saying these things, Jesus was troubled in his spirit, and testified, “Truly, truly, I say to you, one of you will betray me.” 22 The disciples looked at one another, uncertain of whom he spoke. 23 One of his disciples, whom Jesus loved, was reclining at table at Jesus’ side,* 24 so Simon Peter motioned to him to ask Jesus* of whom he was speaking. 25 So that disciple, leaning back against Jesus, said to him, “Lord, who is it?” 26 Jesus answered, “It is he to whom I will give this morsel of bread when I have dipped it.” So when he had dipped the morsel, he gave it to Judas, the son of Simon Iscariot. 27 Then after he had taken the morsel, Satan entered into him. Jesus said to him, “What you are going to do, do quickly.” 28 Now no one at the table knew why he said this to him. 29 Some thought that, because Judas had the moneybag, Jesus was telling him, “Buy what we need for the feast,” or that he should give something to the poor. 30 So, after receiving the morsel of bread, he immediately went out. And it was night.

A New Commandment

31 When he had gone out, Jesus said, “Now is the Son of Man glorified, and God is glorified in him. 32 If God is glorified in him, God will also glorify him in himself, and glorify him at once. 33 Little children, yet a little while I am with you. You will seek me, and just as I said to the Jews, so now I also say to you, ‘Where I am going you cannot come.’ 34 A new commandment I give to you, that you love one another: just as I have loved you, you also are to love one another. 35 By this all people will know that you are my disciples, if you have love for one another.”

Jesus Foretells Peter’s Denial

36 Simon Peter said to him, “Lord, where are you going?” Jesus answered him, “Where I am going you cannot follow me now, but you will follow afterward.” 37 Peter said to him, “Lord, why can I not follow you now? I will lay down my life for you.” 38 Jesus answered, “Will you lay down your life for me? Truly, truly, I say to you, the rooster will not crow till you have denied me three times.

Johannes 13 | Nya Levande Bibeln English Standard Version