Johannes 11 | Nya Levande Bibeln

Lasaros uppväcks från de döda

1 En man som hette Lasaros låg sjuk. Han bodde i Betania tillsammans med sina systrar Maria och Marta 2 (Det var hans syster Maria som smorde Herren Jesus med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår). 3 De två systrarna skickade nu ett meddelande till Jesus och lät säga: ”Herre, din vän Lasaros är sjuk.” 4 Men när Jesus hörde det sa han: ”Hans sjukdom ska inte leda till döden utan ska visa Guds härlighet, så att jag, Guds Son, blir upphöjd och ärad genom detta.” 5 Så trots att Jesus tyckte mycket om Marta, Maria och Lasaros, 6 stannade han därför kvar där han var i ytterligare två dagar. 7 Sedan sa han till sina efterföljare: ”Låt oss gå tillbaka till Judeen.” 8 Men hans efterföljare protesterade: ”Mästare, för bara några dagar sedan försökte de judiska ledarna i Judeen att stena dig. Ska du verkligen gå dit igen?” 9 Då svarade Jesus: ”Det är ljust tolv timmar om dagen. Om man går under dagen snubblar man inte, för då ser man det ljus som lyser för människorna. 10 Men om man går i mörkret, då snubblar man, eftersom man inte har släppt in ljuset.” 11 Sedan sa han: ”Vår vän Lasaros sover, men nu ska jag gå och väcka honom.” 12 Hans efterföljare trodde då att Jesus talade om vanlig sömn, så de sa: ”Vad bra! Om han sover så blir han snart frisk.” Men Jesus menade att Lasaros hade dött. 14 Därför sa Jesus rent ut till dem: ”Lasaros är död. 15 Och för er skull är jag glad att jag inte var där, för hans död ska hjälpa er att tro på mig. Men nu måste vi gå till honom.” 16 Tomas, som kallades Tvillingen, sa då till de andra efterföljarna: ”Kom, låt oss gå med, så att vi kan dö tillsammans med honom.” 17 När Jesus kom fram till Betania berättade man för honom att Lasaros redan hade legat i graven i fyra dagar. 18 Betania låg bara några kilometer från Jerusalem, 19 och många människor hade kommit därifrån för att trösta Marta och Maria i deras sorg. 20 Men när Marta nu hörde att Jesus var på väg gick hon ut för att möta honom, medan Maria stannade hemma. 21 Marta sa till Jesus: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött. 22 Men jag vet ändå att Gud ska ge dig vad du än ber honom om.” 23 Jesus svarade: ”Din bror ska bli levande igen.” 24 Då sa Marta: ”Ja, jag vet att han ska bli levande igen den dag alla de döda väcks upp och Gud ska döma människorna.” 25 Men Jesus sa till henne: ”Jag är den som uppväcker de döda och ger dem liv igen. Den som tror på mig ska leva, även om han dör. 26 Han får evigt liv därför att han tror på mig och ska aldrig någonsin dö. Tror du det, Marta?” 27 ”Ja, Herre”, svarade hon. ”Jag tror att du är Messias, den utlovade kungen och Guds Son, som skulle komma hit till världen.” 28 Sedan lämnade hon honom och gick hem igen. Där tog hon Maria åt sidan och viskade till henne: ”Jesus är här och vill träffa dig.” 29 Och när Maria hörde det, reste hon sig genast upp och gick ut för att möta honom. 30 Jesus hade stannat utanför byn på den plats där Marta hade mött honom. 31 Så när människorna, som var i huset för att trösta Maria, såg henne skynda sig ut trodde de att hon skulle gå till Lasaros grav för att gråta, och de följde efter henne. 32 Och då Maria kom fram till Jesus föll hon ner vid hans fötter och sa: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött.” 33 När Jesus såg hur hon grät och klagade och hur de andra som följt med henne också sörjde och grät, blev han starkt upprörd och skakad, och han frågade: 34 ”Var har ni begravt honom?”De sa: ”Kom och se.” 35 Och Jesus började gråta. 36 Då sa de som stod runt omkring: ”Se hur mycket han älskade honom.” 37 Men några av dem sa: ”Om han kunde bota en blind, då kunde han väl ha sett till att Lasaros inte behövde dö?” 38 Och än en gång blev Jesus upprörd, och han gick till graven, som var en grotta med en sten framför öppningen. 39 Jesus sa nu: ”Rulla undan stenen.” Men Marta, den döda mannens syster, protesterade: ”Lukten kommer att vara fruktansvärd, för han har varit död i fyra dagar.” 40 Då sa Jesus till henne: ”Sa jag dig inte att om du tror på mig, så ska du få se Guds härlighet?” 41 Och då rullade de undan stenen. Sedan såg Jesus upp mot himlen och sa: ”Far i himlen, tack för att du har hört mig. 42 Själv vet jag att du alltid hör mig, men för alla de människors skull som står här säger jag det ändå, så att de ska tro att du har sänt mig.” 43 Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut!” 44 Och Lasaros kom ut inlindad i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: ”Ta av honom svepningen och låt honom gå.”

Det judiska rådet planerar att döda Jesus

45 Många av de människor som kommit ut tillsammans med Maria och sett vad Jesus gjorde, började nu tro på honom. 46 Men några av dem gick bort till fariseerna* och rapporterade vad Jesus hade gjort. 47 Då kallade översteprästerna och fariseerna samman hela det judiska rådet* för att diskutera situationen. De sa: ”Vad ska vi göra? Den här mannen gör ju många under. 48 Om vi låter honom fortsätta börjar snart hela folket att tro på honom, och då kommer den romerska armén att förstöra vårt tempel och utplåna vårt folk.” 49 En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa då till dem: ”Nu är ni allt bra dumma! 50 Självklart kan vi inte låta hela folket gå under. Det är bättre för er om en enda människa dör, så att folket kan räddas.” 51 Detta sa inte Kajafas av sig själv. Nej, eftersom han var överstepräst det året lät Gud honom förutsäga att Jesus skulle dö för hela det judiska folket, 52 och inte bara för dem, utan också för att samla och förena alla Guds barn som finns spridda över världen. 53 Från den stunden var de judiska ledarna fast beslutna att döda Jesus. 54 Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring i Judeen utan drog sig bort till utkanten av öknen, till staden Efraim, där han stannade med sina efterföljare. 55 Den judiska påskhögtiden* närmade sig nu, och många människor från hela landet kom till Jerusalem flera dagar i förväg för att gå igenom reningsceremonierna innan påsken började. 56 De ville gärna träffa Jesus, och medan de stod i templet frågade de varandra: ”Vad tror ni? Har han inte tänkt komma till påskhögtiden?” 57 Men översteprästerna och fariseerna hade befallt att den som visste var Jesus höll hus genast måste rapportera om detta, så att de kunde arrestera honom.

English Standard Version

The Death of Lazarus

1 Now a certain man was ill, Lazarus of Bethany, the village of Mary and her sister Martha. 2 It was Mary who anointed the Lord with ointment and wiped his feet with her hair, whose brother Lazarus was ill. 3 So the sisters sent to him, saying, “Lord, he whom you love is ill.” 4 But when Jesus heard it he said, “This illness does not lead to death. It is for the glory of God, so that the Son of God may be glorified through it.” 5 Now Jesus loved Martha and her sister and Lazarus. 6 So, when he heard that Lazarus* was ill, he stayed two days longer in the place where he was. 7 Then after this he said to the disciples, “Let us go to Judea again.” 8 The disciples said to him, “Rabbi, the Jews were just now seeking to stone you, and are you going there again?” 9 Jesus answered, “Are there not twelve hours in the day? If anyone walks in the day, he does not stumble, because he sees the light of this world. 10 But if anyone walks in the night, he stumbles, because the light is not in him.” 11 After saying these things, he said to them, “Our friend Lazarus has fallen asleep, but I go to awaken him.” 12 The disciples said to him, “Lord, if he has fallen asleep, he will recover.” 13 Now Jesus had spoken of his death, but they thought that he meant taking rest in sleep. 14 Then Jesus told them plainly, “Lazarus has died, 15 and for your sake I am glad that I was not there, so that you may believe. But let us go to him.” 16 So Thomas, called the Twin,* said to his fellow disciples, “Let us also go, that we may die with him.”

I Am the Resurrection and the Life

17 Now when Jesus came, he found that Lazarus had already been in the tomb four days. 18 Bethany was near Jerusalem, about two miles* off, 19 and many of the Jews had come to Martha and Mary to console them concerning their brother. 20 So when Martha heard that Jesus was coming, she went and met him, but Mary remained seated in the house. 21 Martha said to Jesus, “Lord, if you had been here, my brother would not have died. 22 But even now I know that whatever you ask from God, God will give you.” 23 Jesus said to her, “Your brother will rise again.” 24 Martha said to him, “I know that he will rise again in the resurrection on the last day.” 25 Jesus said to her, “I am the resurrection and the life.* Whoever believes in me, though he die, yet shall he live, 26 and everyone who lives and believes in me shall never die. Do you believe this?” 27 She said to him, “Yes, Lord; I believe that you are the Christ, the Son of God, who is coming into the world.”

Jesus Weeps

28 When she had said this, she went and called her sister Mary, saying in private, “The Teacher is here and is calling for you.” 29 And when she heard it, she rose quickly and went to him. 30 Now Jesus had not yet come into the village, but was still in the place where Martha had met him. 31 When the Jews who were with her in the house, consoling her, saw Mary rise quickly and go out, they followed her, supposing that she was going to the tomb to weep there. 32 Now when Mary came to where Jesus was and saw him, she fell at his feet, saying to him, “Lord, if you had been here, my brother would not have died.” 33 When Jesus saw her weeping, and the Jews who had come with her also weeping, he was deeply moved* in his spirit and greatly troubled. 34 And he said, “Where have you laid him?” They said to him, “Lord, come and see.” 35 Jesus wept. 36 So the Jews said, “See how he loved him!” 37 But some of them said, “Could not he who opened the eyes of the blind man also have kept this man from dying?”

Jesus Raises Lazarus

38 Then Jesus, deeply moved again, came to the tomb. It was a cave, and a stone lay against it. 39 Jesus said, “Take away the stone.” Martha, the sister of the dead man, said to him, “Lord, by this time there will be an odor, for he has been dead four days.” 40 Jesus said to her, “Did I not tell you that if you believed you would see the glory of God?” 41 So they took away the stone. And Jesus lifted up his eyes and said, “Father, I thank you that you have heard me. 42 I knew that you always hear me, but I said this on account of the people standing around, that they may believe that you sent me.” 43 When he had said these things, he cried out with a loud voice, “Lazarus, come out.” 44 The man who had died came out, his hands and feet bound with linen strips, and his face wrapped with a cloth. Jesus said to them, “Unbind him, and let him go.”

The Plot to Kill Jesus

45 Many of the Jews therefore, who had come with Mary and had seen what he did, believed in him, 46 but some of them went to the Pharisees and told them what Jesus had done. 47 So the chief priests and the Pharisees gathered the council and said, “What are we to do? For this man performs many signs. 48 If we let him go on like this, everyone will believe in him, and the Romans will come and take away both our place and our nation.” 49 But one of them, Caiaphas, who was high priest that year, said to them, “You know nothing at all. 50 Nor do you understand that it is better for you that one man should die for the people, not that the whole nation should perish.” 51 He did not say this of his own accord, but being high priest that year he prophesied that Jesus would die for the nation, 52 and not for the nation only, but also to gather into one the children of God who are scattered abroad. 53 So from that day on they made plans to put him to death. 54 Jesus therefore no longer walked openly among the Jews, but went from there to the region near the wilderness, to a town called Ephraim, and there he stayed with the disciples. 55 Now the Passover of the Jews was at hand, and many went up from the country to Jerusalem before the Passover to purify themselves. 56 They were looking for* Jesus and saying to one another as they stood in the temple, “What do you think? That he will not come to the feast at all?” 57 Now the chief priests and the Pharisees had given orders that if anyone knew where he was, he should let them know, so that they might arrest him.

Johannes 11 | Nya Levande Bibeln English Standard Version