1Tänk om du bara ville öppna himlen och komma ner till oss! Bergen skulle darra i din närvaro!2Din härlighets förtärande eld skulle bränna ner skogar och få haven att torka ut. Nationer skulle bäva inför dig. Dina fiender skulle förstå varför vi talar så mycket om dig.3Så var det förr när du kom ner. Du gjorde det oväntade, och bergen darrade.4Sedan världens skapelse har ingen sett eller hört talas om en sådan Gud som du, som handlar så mot dem som väntar på honom.5Du välkomnar dem som med glädje gör det som är gott, de som vandrar rätta vägar. Men vi är inte goda. Vi är syndare och har varit så hela vårt liv. Därför vilar din vrede tung över oss. Hur ska vi kunna bli frälsta?6Vi är alla orena av synd. I oss själva finns inget som duger. Vi vissnar som höstlöv, torkar bort och faller av. Våra synder sopar undan oss, som vinden gör med torra löv.7Ändå är det ingen som åkallar ditt namn eller ber till dig om nåd. Därför har du vänt dig bort från oss och överlämnat oss åt oss själva och våra synder.8Och ändå, Herre, är du vår far! Vi är leran, och du är krukmakaren. Vi har alla formats av din hand.9Var inte så ond på oss, Herre, och tänk inte för alltid på våra synder! Tänk i stället på att vi alla tillhör ditt folk!10Dina heliga städer har blivit ödelagda, och Jerusalem är en övergiven öken.11Vårt heliga, vackra tempel, där våra förfäder prisade dig, är nerbränt, och allt det vackra är borta.12Kan du efter allt detta fortfarande vägra att hjälpa oss, Herre? Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?
English Standard Version
1Oh that you would rend the heavens and come down, that the mountains might quake at your presence—2* as when fire kindles brushwood and the fire causes water to boil— to make your name known to your adversaries, and that the nations might tremble at your presence!3When you did awesome things that we did not look for, you came down, the mountains quaked at your presence.4From of old no one has heard or perceived by the ear, no eye has seen a God besides you, who acts for those who wait for him.5You meet him who joyfully works righteousness, those who remember you in your ways. Behold, you were angry, and we sinned; in our sins we have been a long time, and shall we be saved?*6We have all become like one who is unclean, and all our righteous deeds are like a polluted garment. We all fade like a leaf, and our iniquities, like the wind, take us away.7There is no one who calls upon your name, who rouses himself to take hold of you; for you have hidden your face from us, and have made us melt in* the hand of our iniquities.8But now, O Lord, you are our Father; we are the clay, and you are our potter; we are all the work of your hand.9Be not so terribly angry, O Lord, and remember not iniquity forever. Behold, please look, we are all your people.10Your holy cities have become a wilderness; Zion has become a wilderness, Jerusalem a desolation.11Our holy and beautiful* house, where our fathers praised you, has been burned by fire, and all our pleasant places have become ruins.12Will you restrain yourself at these things, O Lord? Will you keep silent, and afflict us so terribly?
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.