1De rättfärdiga går under, de gudfruktiga dör tidigt och ingen tycks undra varför. Ingen tycks förstå att de när de dött besparas en massa olycka,2för de gudfruktiga som dör ska vila i frid.3Men kom hit alla ni som är söner till häxor och barn till äktenskapsbrytare och prostituerade!4Vem är det ni gör er lustiga över genom att räcka ut tungan och göra grimaser?5Ni är barn till syndare och lögnare! Ni tillber era avgudar med sådan iver i skuggan under vart och vartannat träd, och ni bär fram era egna barn som människooffer nere i dalarnas bergsklyftor.6Era gudar är stenar i dalarna. Ni tillber dem, och de kommer också att bli ert arv, inte jag! Skulle detta göra mig glad?7Nej, ni har begått äktenskapsbrott uppe på bergen, där ni tillber avgudabilder. Ni har övergett mig. Bakom stängda dörrar sätter ni upp dessa avskyvärda bilder och tillber dem. Det är otrohet, för ni ger er kärlek till avgudar i stället för till mig.9Ni har gett väldoftande parfymer och underbar rökelse som gåva åt Molok. Ni har rest långt bort, ända till dödsriket, för att få tag i nya gudar att älska.10Ni gav inte upp, trots att ni blev trötta av allt ert sökande. Nej, ni fattade nytt mod och fortsatte.11Varför var ni mera rädda för dem än för mig? Hur kom det sig att ni inte för ett ögonblick tänkte på mig? Är det för att jag varit alltför mild, som ni inte har respekt för mig?12Så kommer ni med er 'rättfärdighet' och era 'goda gärningar'! I detta finns inget som kan rädda er.13Låt oss se om alla dessa avgudar kan hjälpa er när ni ropar till dem! De är ju så svaga att vinden kan blåsa bort dem! De kan falla omkull bara man andas på dem. Men den som tror på mig ska få ärva landet och bo på mitt heliga berg.14En order ska utgå: "Bygg en väg! Röj undan klippblock och stenar! Ta bort alla hinder i mitt folks väg när det kommer tillbaka från sin landsflykt."15Den höge och upphöjde som är evig, den Helige, säger: "Jag bor på en hög och helig plats, men jag bor också hos dem som har förkrossade och ödmjuka sinnen. Jag förnyar de ödmjuka och ger nytt mod åt dem som har ångerfyllda hjärtan,16för jag ska inte strida mot er för evigt och inte heller alltid visa min vrede. Om jag gjorde det, skulle hela mänskligheten förgås, alla skulle tappa andan av förskräckelse!17Jag var vred och straffade dessa giriga människor, men de fortsatte att synda och gjorde allt ont som de längtade efter djupt i sitt inre.18Jag har sett vad de har gjort, men jag ska ändå hela dem! Jag ska leda och trösta dem och hjälpa dem när de sörjer och bekänner sina synder.19Frid låter jag komma över dem, både nära och fjärran. Jag ska hela dem alla!20Men de som fortfarande förkastar mig är som ett upprört hav, aldrig stilla och alltid i färd med att kasta upp dy och smuts på land.21För sådana finns ingen frid."
English Standard Version
Israel’s Futile Idolatry
1The righteous man perishes, and no one lays it to heart; devout men are taken away, while no one understands. For the righteous man is taken away from calamity;2he enters into peace; they rest in their beds who walk in their uprightness.3But you, draw near, sons of the sorceress, offspring of the adulterer and the loose woman.4Whom are you mocking? Against whom do you open your mouth wide and stick out your tongue? Are you not children of transgression, the offspring of deceit,5you who burn with lust among the oaks,* under every green tree, who slaughter your children in the valleys, under the clefts of the rocks?6Among the smooth stones of the valley is your portion; they, they, are your lot; to them you have poured out a drink offering, you have brought a grain offering. Shall I relent for these things?7On a high and lofty mountain you have set your bed, and there you went up to offer sacrifice.8Behind the door and the doorpost you have set up your memorial; for, deserting me, you have uncovered your bed, you have gone up to it, you have made it wide; and you have made a covenant for yourself with them, you have loved their bed, you have looked on nakedness.*9You journeyed to the king with oil and multiplied your perfumes; you sent your envoys far off, and sent down even to Sheol.10You were wearied with the length of your way, but you did not say, “It is hopeless”; you found new life for your strength, and so you were not faint.*11Whom did you dread and fear, so that you lied, and did not remember me, did not lay it to heart? Have I not held my peace, even for a long time, and you do not fear me?12I will declare your righteousness and your deeds, but they will not profit you.13When you cry out, let your collection of idols deliver you! The wind will carry them all off, a breath will take them away. But he who takes refuge in me shall possess the land and shall inherit my holy mountain.
Comfort for the Contrite
14And it shall be said, “Build up, build up, prepare the way, remove every obstruction from my people’s way.”15For thus says the One who is high and lifted up, who inhabits eternity, whose name is Holy: “I dwell in the high and holy place, and also with him who is of a contrite and lowly spirit, to revive the spirit of the lowly, and to revive the heart of the contrite.16For I will not contend forever, nor will I always be angry; for the spirit would grow faint before me, and the breath of life that I made.17Because of the iniquity of his unjust gain I was angry, I struck him; I hid my face and was angry, but he went on backsliding in the way of his own heart.18I have seen his ways, but I will heal him; I will lead him and restore comfort to him and his mourners,19creating the fruit of the lips. Peace, peace, to the far and to the near,” says the Lord, “and I will heal him.20But the wicked are like the tossing sea; for it cannot be quiet, and its waters toss up mire and dirt.21There is no peace,” says my God, “for the wicked.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.