1Detta är vad Herren, härskarornas Gud, säger om Moab: Ve över staden Nebo, för den ska läggas i ruiner. Staden Kirjataim och dess befästningar har intagits.2Ingen kommer längre att skryta över Moab, för man har sammansvurit sig mot det. I Hesbon har man smitt planer på dess förstörelse och säger: "Kom, vi ska göra slut på Moab som nation." I Madmen är allt tyst. Då ska krigslarm stiga upp mot Horonaim, för hela Moab ligger förstört. Ropen ska höras ända bort till Soar.5Flyktingar ska ta sig uppför Halluhots höjd, bittert gråtande, medan skräckslagna rop ljuder nerifrån staden.6Fly för era liv! Göm er i öknen!7Ni litade på er rikedom och skicklighet, och därför ska ni förgås. Er gud Kemos med präster och furstar ska föras bort till ett avlägset land!8Alla städer och byar, vare sig de ligger på slätterna eller i dalarna, ska förstöras, för Herren har sagt det.9Moab ska bli torrt och öde och utan en levande varelse.10Förbannelse ska vila över dem som håller tillbaka svärden och vägrar att utföra det uppdrag som Herren har gett dem!11Från sin första tid har moabiterna levt ostörda utan att bli anfallna. Landet är som ett vin som inte blivit hällt från fat till fat, och som har bibehållit både arom och smak.12Nu serveras både landsflykt och fångenskap, och vinet ska tömmas ut och krukan slås sönder!13Till slut ska moabiterna skämmas över sin avgud Kemos, precis som Israel skämdes över sin guldkalv i Betel.14Kommer ni ihåg hur ni skröt: "Vi är hjältar och stora krigsmän"?15Men nu ska Moab fördärvas, och fördärvarna är redan på väg. Moabs unga män är dömda till slakt, säger Kungen, Herren, härskarornas Gud.16Olyckan kommer snabbt över Moab.17Ni Moabs vänner, gråt och sörj över landet! Se hur de starka och sköna moabiterna blir kringspridda.18Stig ner från er härlighet och sitt i smutsen, ni folk från Dibon, för de som fördärvar Moab ska också krossa Dibon och riva ner alla dess torn.19De som bor i Aroer står ängsliga vid vägen för att se och ropa till dem som flyr från Moab: "Vad är det som har hänt?"20De får till svar: "Moab ligger i ruiner. Gråt och sörj! Berätta vid Arnons stränder att Moab är förstört."21Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas, Mofaat,22Dibon, Nebo, Bet-Diblataim,23Kirjataim, Bet-Gamul, Bet-Meon,24 Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, både avlägsna och de som ligger nära.25Det är slut på Moabs styrka, hans horn är avhuggna och hans armar avbrutna.26Låt honom ragla och falla som en drucken, för han har gjort uppror mot Herren. Moab ska vältra sig i sina egna spyor och bli till ett åtlöje för alla,27för han hånade Israel, plundrade det och var glad över dess fall.28Moabs folk, fly från era städer och bosätt er i grottor som duvor i sina nästen bland klipporna.29Vi har alla hört talas om Moabs högfärd, för den var mycket stor. Vi känner till hans högfärdighet, hans övermod och hans stolta hjärta.30Jag känner hans högfärd, säger Herren, men hans skryt är falskt och hans hjälplöshet mycket stor.31Ja, jag sörjer över Moab, och mitt hjärta gråter över Kir-Heres män.32Ni Sibmas män, som är rika på vingårdar, jag gråter över er, till och med mer än över Jaeser. Plundrare har skurit av era rankor och skördat druvor och frukter. De har plockat er fullkomligt rena!33Glädjen och fröjden är borta från det fruktbara Moab. Pressarna ger inte något vin. Ingen trampar druvorna under glädjerop. Man ropar, men inte av glädje.34I stället är det rop av skräck och lidanden som stiger upp från landet, från Hesbon ända bort till Eleale och Jahas, från Soar till Horonaim och Eglat-Selisia. Nimrims betesmarker ligger övergivna.35Herren säger: Jag har gjort slut på Moabs avgudadyrkan och offer till falska gudar.36Mitt hjärta klagar som en sorgsen flöjt över Moab och Kir-Heres, för allt deras välstånd är borta.37De rakar huvud och skägg i sorg, rispar sina händer och klär sig i säcktyg.38Klagan och sorg ska råda i varje moabitiskt hem och på alla gator, för jag har krossat Moab som man krossar en gammal och oduglig kruka.39Hör deras jämmer och se deras skam. Moab har blivit till varning och åtlöje för sina grannar.40En örn svävar fram och breder ut sina vingar över hela landet Moab, säger Herren.41Dess städer har fallit, och fästningarna är belägrade. De tappraste krigarna darrar av skräck, som kvinnor i barnsnöd.42Moab kommer inte att kunna förbli en nation, på grund av sitt övermod inför Herren.43Skräck, fallgropar och fällor ska bli din lott, Moab, säger Herren.44Om någon flyr undan faran ska han hamna i fallgropen, och om han lyckas ta sig upp ur den ska han fångas i en fälla. Jag ska se till att ni inte kommer undan, för tiden för er dom är inne.45Ni flyr till Hesbon utan möjlighet att komma längre. Men en eld kommer från Hesbon, Sihons fäderneärvda hem, och förtär landet från den ena ändan till den andra med alla dess upproriska invånare.46Ve dig, Moab! Guden Kemos folk är slaget och dina söner och döttrar har förts bort som slavar.47Men den dagen kommer, säger Herren, när jag än en gång ska upprätta Moab och återställa din rikedom. Så slutar profetian angående Moab.
English Standard Version
Judgment on Moab
1Concerning Moab. Thus says the Lord of hosts, the God of Israel: “Woe to Nebo, for it is laid waste! Kiriathaim is put to shame, it is taken; the fortress is put to shame and broken down;2the renown of Moab is no more. In Heshbon they planned disaster against her: ‘Come, let us cut her off from being a nation!’ You also, O Madmen, shall be brought to silence; the sword shall pursue you.3“A voice! A cry from Horonaim, ‘Desolation and great destruction!’4Moab is destroyed; her little ones have made a cry.5For at the ascent of Luhith they go up weeping;* for at the descent of Horonaim they have heard the distressed cry* of destruction.6Flee! Save yourselves! You will be like a juniper in the desert!7For, because you trusted in your works and your treasures, you also shall be taken; and Chemosh shall go into exile with his priests and his officials.8The destroyer shall come upon every city, and no city shall escape; the valley shall perish, and the plain shall be destroyed, as the Lord has spoken.9“Give wings to Moab, for she would fly away; her cities shall become a desolation, with no inhabitant in them.10“Cursed is he who does the work of the Lord with slackness, and cursed is he who keeps back his sword from bloodshed.11“Moab has been at ease from his youth and has settled on his dregs; he has not been emptied from vessel to vessel, nor has he gone into exile; so his taste remains in him, and his scent is not changed.12“Therefore, behold, the days are coming, declares the Lord, when I shall send to him pourers who will pour him, and empty his vessels and break his* jars in pieces.13Then Moab shall be ashamed of Chemosh, as the house of Israel was ashamed of Bethel, their confidence.14“How do you say, ‘We are heroes and mighty men of war’?15The destroyer of Moab and his cities has come up, and the choicest of his young men have gone down to slaughter, declares the King, whose name is the Lord of hosts.16The calamity of Moab is near at hand, and his affliction hastens swiftly.17Grieve for him, all you who are around him, and all who know his name; say, ‘How the mighty scepter is broken, the glorious staff.’18“Come down from your glory, and sit on the parched ground, O inhabitant of Dibon! For the destroyer of Moab has come up against you; he has destroyed your strongholds.19Stand by the way and watch, O inhabitant of Aroer! Ask him who flees and her who escapes; say, ‘What has happened?’20Moab is put to shame, for it is broken; wail and cry! Tell it beside the Arnon, that Moab is laid waste.21“Judgment has come upon the tableland, upon Holon, and Jahzah, and Mephaath,22and Dibon, and Nebo, and Beth-diblathaim,23and Kiriathaim, and Beth-gamul, and Beth-meon,24and Kerioth, and Bozrah, and all the cities of the land of Moab, far and near.25The horn of Moab is cut off, and his arm is broken, declares the Lord.26“Make him drunk, because he magnified himself against the Lord, so that Moab shall wallow in his vomit, and he too shall be held in derision.27Was not Israel a derision to you? Was he found among thieves, that whenever you spoke of him you wagged your head?28“Leave the cities, and dwell in the rock, O inhabitants of Moab! Be like the dove that nests in the sides of the mouth of a gorge.29We have heard of the pride of Moab— he is very proud— of his loftiness, his pride, and his arrogance, and the haughtiness of his heart.30I know his insolence, declares the Lord; his boasts are false, his deeds are false.31Therefore I wail for Moab; I cry out for all Moab; for the men of Kir-hareseth I mourn.32More than for Jazer I weep for you, O vine of Sibmah! Your branches passed over the sea, reached to the Sea of Jazer; on your summer fruits and your grapes the destroyer has fallen.33Gladness and joy have been taken away from the fruitful land of Moab; I have made the wine cease from the winepresses; no one treads them with shouts of joy; the shouting is not the shout of joy.34“From the outcry at Heshbon even to Elealeh, as far as Jahaz they utter their voice, from Zoar to Horonaim and Eglath-shelishiyah. For the waters of Nimrim also have become desolate.35And I will bring to an end in Moab, declares the Lord, him who offers sacrifice in the high place and makes offerings to his god.36Therefore my heart moans for Moab like a flute, and my heart moans like a flute for the men of Kir-hareseth. Therefore the riches they gained have perished.37“For every head is shaved and every beard cut off. On all the hands are gashes, and around the waist is sackcloth.38On all the housetops of Moab and in the squares there is nothing but lamentation, for I have broken Moab like a vessel for which no one cares, declares the Lord.39How it is broken! How they wail! How Moab has turned his back in shame! So Moab has become a derision and a horror to all that are around him.”40For thus says the Lord: “Behold, one shall fly swiftly like an eagle and spread his wings against Moab;41the cities shall be taken and the strongholds seized. The heart of the warriors of Moab shall be in that day like the heart of a woman in her birth pains;42Moab shall be destroyed and be no longer a people, because he magnified himself against the Lord.43Terror, pit, and snare are before you, O inhabitant of Moab! declares the Lord.44He who flees from the terror shall fall into the pit, and he who climbs out of the pit shall be caught in the snare. For I will bring these things upon Moab, the year of their punishment, declares the Lord.45“In the shadow of Heshbon fugitives stop without strength, for fire came out from Heshbon, flame from the house of Sihon; it has destroyed the forehead of Moab, the crown of the sons of tumult.46Woe to you, O Moab! The people of Chemosh are undone, for your sons have been taken captive, and your daughters into captivity.47Yet I will restore the fortunes of Moab in the latter days, declares the Lord.” Thus far is the judgment on Moab.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.